Jag säger bara äntligen. Nu är vi snart där. Under senare delen av nittonhundratalet har Europa och västvärlden lyckats förbruka stora delar av världens naturresurser. I samband med att Kinas och Indiens ekonomier börjar ta fart ser framtidsutsikterna för vår värld dystra ut.
Fel! För dem kanske, ni vet, alla andra som inte bor i kalla Norden. Kanske för befolkningen i Bangladesh vars land kommer att översvämmas. Och för befolkningen på öar i Söderhavet. Ni vet de där små atollerna där sanden är len som potatismjöl. Vattnet turkost blått och alla där lever på fiske och kokosnötter. Där de tänder eldar på kvällarna på stränderna och sedan dansar under stjärnhimlen hela nätterna.
USA kommer att fortsätta kriga med Mellanöstern. Skylla på islamsk terrorism för att komma åt oljan som ska driva runt deras fabriker och Station wagons. Mellanöstern kommer att bombas sönder för att inget annat land eller FN vågar gå emot USA. Jänkarna kommer också att gå sin egen död till mötes på grund av två saker. De stänger gränserna totalt i rädsla för utlänningar och sedan kommer en inhemsk, vit, från medelklassen, galen ung kille som lyssnat på fel musik att spränga sönder hela skiten.
Sedan återstår stora delar av världen som kommer att drabbas av växthuseffekten. Av världshavens ökning, polernas smältande, den höjda temperaturen och ökande skyfallen/snöstormarna/översvämningarna/tyfonerna.
Äntligen!
Troligt scenario är då att Afrika kommer att få mera vatten. Grundvattnet kommer att öka från de smältande polerna, regnet kommer att öka, växtligheten likaså. Öknarna försvinner. Tyfonerna kommer att fastna i palmerna och Sahara blir ett naturreservat för att minnas gamla tider. Den lilla befolkning som finns kvar kommer att återhämta sig. De har vant sig att leva utan elektricitet och annan lyx vilket ger dem stort övertag att överleva i den nya världen. Deras, för dem invanda, livsstil kommer att kallas så miljömedveten att jänkarna avundsjukt sneglar på kontinenten genom sina satellitkanaler.
För oss nordbor däremot kommer det att ske underbara förändringar. Värmen kommer att komma hit. Snön kommer att minska och minska. Vintrarna kanske till och med försvinna. Våra årstider kommer att bestå av en lång vacker vår, som ersätts av en varm, sex månader lång sommar innan hösten tar vid. Sedan blir det vår igen. Vårt närliggande hav kommer att bestå av sötvatten och bort sköljs alla föroreningar i Bottenviken. Hela kustområdet, från Umeå till Göteborg, kommer att bestå av vackra kuststränder och klipphällar dit turister kommer att söka sig. Ingen kommer någonsin mer att behöva åka till Mallis eller Thailand för att uppleva värmen. Medelhavsbefolkningen kommer att besöka oss för att få en skön semester. Vips försvinner alla tråkiga kontorsjobb då turistnäringen erbjuder jobb åt alla som vill ha.
Vi lever för dagen, plockar frukt och grönsaker i ental när de mognat. Slipper lagra och bunkra inför kalla vintrar. Växthuseffekten kommer att förse Norden med värme och solsken. Ozonskiket blir stabilare eftersom miljöpartiet bestämt att bara miljöbilar är tillåtna och miljöflyg naturligtvis. På ålderns höst, när 60- 70- och 80-talisterna blir gamla, bor vi i kollektivpensionärshem, spelar Back Gammon och ligger i hängmattorna vid stranden i, låt oss säga, Norrtälje. Och där kanske vi kommer att prata om den kalla tidsåldern. Den innan växthuseffekten tog skruv. Så skrattar vi åt de gamla tiderna då det fanns något som hette snö och Norden var ett kylans hem. Sedan skålar vi i våra äpple, björnbärs- och krusbärsdrinkar. Frukter som turisterna anser vara exotiska och bara växer i varmt klimat.
Och är det inte det mest troliga scenariot så är det i alla fall min önskedröm. Mera växthuseffekt. För Sverige in i en varm tidsålder!
Av Linda S 02 nov 2006 10:08 |