De har i alla fall en sak gemensamt

Efter sex år började han ha gjort sitt. Den grå ettan var helt borta, tvåan, trean och fyran var nötta. Borta var även plus och minus. Det var med stor beslutsångest jag bestämde mig - det var dags att han skulle få gå i pension. Jag skulle titta efter någon annan. Ingen skulle naturligtvis någonsin kunna bli lika handvänlig och tryckbar, men jag kände att han gjort sitt, och att det var, som sagt var, dags att börja se sig om efter någon ny.

I slutet av september hittade jag - vad jag trodde skulle bli - den värdiga ersättaren.

I mitten av oktober kom han i ett paket, och sedan jag lyckats öppna hans näst intill inbrottssäkra skydd av plast hade jag honom i min hand. Och han var en riktigt värsting! Silverfärgad och mycket tyngre än min gamle trotjänare. Alla i hans närhet darrade av skräck.

I närmare två veckor fick han ligga bredvid min gamle kamrat innan jag vågade röra honom. Jag provtryckte honom samma dag som jag fick hem honom, men sedan blev han liggande. Jätten till höger, dvärgen till vänster där den alltid legat. Kanske kände den gamle sig hotad av att ha sin konkurrent så pass nära - kanske kände den att slutet snart var här? - men han kunde inte fly. Och lite stolt tror jag allt den gamle kände sig när jag av vana greppade efter honom när det var dags för 19:30-nyheterna, "Plus", "Efterlyst", "Insider" eller något annat. Under tiden låg den andre stilla - kanske sorgsen, kanske beredd för attack för att visa vad den gick för?

För några kvällar sedan - när jag suttit och viftat med den gamle för att få honom att förstå vad jag ville - ja, han har blivit lite seg med åren - tog jag den nya! För husfredens skull lät jag den gamle ligga kvar på soffbordet. Helt ensam skulle han väl inte bli på äldre dagar ändå.

Nu har jag använt den nye några kvällar, och visst känner jag lite skam över att jag övergav den gamle. Men jag tror han förstår, och helt bortglömd är han inte. Han ligger fortfarande på sin gamla plats till vänster.

Ja, nu sitter jag där med min nya fjärrkontroll till TV:n! Ung och pigg är den, och reagerar på en gång när jag trycker på någon av alla hans knappar. När jag packat upp Philips den andre första gången tittade jag motvilligt genom bruksanvisningen på jakt efter det kapitel som förklarade på svenska. Jag tittade igenom det, men efter ett antal djupa suckar gav snart upp och tänkte att "jag provar själv". Visst - jag har hittat de knappar jag behöver, men vad förkortningarna STB, VCR och AMP betyder vet nog bara de som uppfunnit fjärrisen. I bästa fall… Eller, kanske inte, förresten… Antingen vet de inte själva, eller också vet de, men tog bort förkortningsförklaringen ur bruksanvisningen bara för att djävlas med den grupp människor som inte är speciellt teniska. Till exempel mig, alltså…

Till skillnad från till exempel mobiltelefoner som bara blir mindre och mindre är Philips den andre hela 23,5 centimeter lång. Philips den förste var drygt 15 centimeter. Kanske det är en slags kompensation för sin storhet att Philips den andre har knapplyse… Jag menar; hur lyxigt är inte det!? Alla människor har väl någon gång haft problem med att inte se knapparna när det varit dålig belysning? Eller…?

Något som jag med värme säger är att Philips den förste och Philips den andre har ett gemensamt; kanalerna inte ligger under rätt knapp; trean under åttan, Kunskapskanalen under elvan, femman under nians knapp också vidare. Ettan är den enda som ligger under knapp nummer ett. Jag har lärt mig, men för de som inte är vana har det varit smått förvirrande eftersom man förväntas komma till trean när man trycker på trean, men till Philip den förstes och Philip den andre försvar kan jag säga att… Ja, de är olika, men har en sak gemensamt i alla fall.

Av Maria Sågå 30 okt 2006 23:10