De offrade nästan allt för missionen

Lördag eftermiddag sitter jag mycket gripen efter att ha sett "Ljuset håller mig sällskap" i SVT. Det är en fin biografi om Svens hela liv som son till gudasända missionärer. Föräldrarna reste ut i fyraårsperioder och var hemma ca ett år. Det året bodde barnen med sina föräldrar, annars på missionärsbarnens hem på Lidingö. Det var nära den skola där föräldrarna nyss utbildats till missionärer.

Från Sverige utgick många missionärer till olika håll i Afrika. Sammanlagt ca 200 bara för nuvarande Svenska Missionskyrkan. Under Andra Världskriget blev missionärerna fast i Afrika, detta var ju före flygets tid. Så vissa barn såg inte sina föräldrar på 6-7 år. Båttransporterna tog tid och minor fanns i vattnen länge. Men det fanns miljoner barn som under A.V. förlorade sina föräldrar för alltid. Hur är det i dag?

Missionärerna talade om sina svarta barn där ute, då de träffade sina vita barn på Lidingö. Det var säkert väldigt opsykologiskt. Svens pappa var en väldigt målinriktad person, han skulle sprida Ljuset i Afrika. Han jobbade med skolverksamhet och europeisk medicin. De lärde ut hygien och sårbehandling. Försökte förbättra jordbruk. Genom att bygga enkla kyrkor visade man hur folk även kunde bygga bättre hyddor eller enkla trähus.

Missionärernas program var verkligen brett. De höll inte på med homeopati, de höll på med skolmedicin. När Sven träffade sin pappa var han ofta väldigt krävande och manade sonen att hålla sig från synden i form av film, alkohol, tobak med mera. Men Sven sökte tidigt i tonåren frigörelse från detta.

I Kyrkan där borta rådde Tron och Musiken. På kliniken rådde vetenskapen. Som söndagsskolebarn på 1940 talet sände mina kamrater och jag tioöringar till stationerna på ca 40 ställen i "Belgiska Kongo". De pengarna växte på vägen och gjorde stor nytta, bl a trycktes skolböcker.

Missionärerna offrade ett bekvämare liv i Sverige, de kom ofta hem med obotliga sjukdomar. Många begravdes på plats för så ville de ha det, frakta döda 1000 mil var det inte tal om på den tiden. Men fråga är om inte Sven Nykvist och de andra missionernas barn offrade mycket mer?

Sven blev tidigt en observatör, iakttagare med hjälp av enkla kameror. Han blev som väldigt ung assistent etc. åt våra dåtida regissörer. Snart blev han indragen i I. Bergmans chinematografiska värld. Medan Sven använde sig av det nordiska ljuset fortsatte fadern att sprida sitt ljus i Afrika. Jag vet inte hur medveten fadern var om sonens arbete. Sven iakttog och dokumenterade den värld som föräldrarna försökte att förbättra. Finns det ett psykologiskt samband?

Får anständiga kristna människor fara till Afrika och nästan överge sina barn under 10-15 år?
Ja, den frågan är verkligen inte ny. Den har alltid diskuterats, barnens situation. Missionskyrkan här byggde tidigt barnhemmet för att förbättra barnens situation, det var bättre än att "släpa" med sig barnen ut. De olika kyrkorna tog det ansvar de orkade med för missionärs-familjerna. Men jag har träffat flera personer som i tonåren for ut med föräldrarna i 4-8 år. De blev givetvis präglade för livet. Både positiv och negativ prägling blev det. Några har skrivit böcker om sin ovanliga barndom. Missionskyrkan införde också tidigt friåret för att hålla samman familjen. Men hur kändes uppbrotten efter ett år, då föräldrarna skulle fara ut igen. Sven Nykvist visste! Men vi vet inte hur en mamma kände det, för ingen sådan mamma har berättat som jag vet.

En dag då den berömde fotografen Sven N. höll på med en stor filminspelning fick han budet att en av hans söner begått självmord. Han tog ledigt en vecka och har sedan säkert ägnat mycken tid åt att fundera på om han varit en "försumlig fader". Så som han starkt upplevde sin fader, den stora ljusspridaren i Kongo. Sven for flera gånger till Kongo för att filma och sannolikt även reflektera över sina föräldrar, hur hade de det på plats? Hur mycket oförlöst barnalängtan hade de i natten, medan cikadorna sjöng i mörkret? Kunde kärleken till Jesus uppväga allt det se saknade. Så har nog Sven funderat när han stått och tittat ut över den väldiga Kongofloden! Han avled i sept. 2006.

Av Jan Brunnegård 23 okt 2006 10:02