Idol 2006 - Jessica: "Man får lägga sig på rygg"

Frihamnen är inte ett ställe man åker till av egen fri vilja. Det andas industri, är kallt som i graven, blåsigt och grått. Det finns egentligen bara två gånger man pallar ta sig dit - När man ska åka på fulkryssning till Tallinn med ett gäng fattiga klasskamrater, eller när man ska titta på Idol. Genrep inräknat. Och därför tog jag mig dit i morse, tidigare än önskvärt, för genrepet dagen innan livesändningen.

Jag blev ganska fort inskickad i ett sjaskigt så kallat "pressrum", och tog mig ganska fort ut därifrån när jag hörde Jessicas röst eka i lokalerna. Jag satt sedan och observerade Jessicas, Johans, Felicias, Markus och Lindas rep med blandad förtjusning presslegget anlände tillsammans med irriterade blickar så småningom. Jag drar ingen lång genomgång av framträdandena, men kort sagt: Johan överraskade positivt, även fast rösten brast i det högsta tonläget samtidigt som Felicia tyvärr upplevdes som trött. Och ja, Lindas osminkade ögon är precis lika intensiva klockan 9.30 på morgonen som mejkade en livesändningskväll. Sedan deklarerade ameraassistenterna och annat löst mediefolk att nu hade det minsann gått alldeles för lång tid utan fika, så jag tog min chans och snodde åt mig Jessica i några minuter.

- Hej Jessica! Hur känns det?
- Hej! Jo tack, det känns bra. Min hals kliar alltid såhär tidigt på morgonen, så det är lite jobbigt att sjunga, men annars är det lugnt.
- Hur gick genrepet, tycker du?
- Jodå, nu var det lättare än förra veckan. Då var det lite jobbigt med kamerorna, men den här gången känns det naturligt. Jag tittar dit jag går helt enkelt skratt.
- Har du någon speciell ritual innan du går upp på scenen?
- Igår mediterade jag i två timmar innan jag gick och la mig. Det är grymt alltså! Går igenom texten, rensar hela huvudet. Bara vara för sig själv.
- Vilken låt skulle du aldrig sjunga?
- Oj. Det finns ju så sjukt många. Jag kan faktiskt tycka att svensk musik är lite töntigt. Jag vet inte riktigt varför.. Men liksom, "Här kommer alla känslorna på en och samma gång" skratt.
- Vem från topp 20 saknar du och tycker du hade förtjänat en plats här i finalomgången?
- Patrizia. Hon var så härlig, en riktig toppentjej. Dessutom tycker jag vi hade behövt någon lite sådär mer poppig i tävlingen, hon har ju soul, Patrizia. Vi har i och för sig Felicia nu, som är ett enda stort charmtroll, helt omöjlig att inte tycka om. Men Patrizia saknar jag.
- Idol 2006 ska väl enligt oskriven lag vara en popstjärna, som senare ska sjunga färdigskrivna tuggummipoplåtar. Hur känns det för dig, som redan från början känts mer som "rockig"?
- Alltså. Jag älskar musik. Givetvis är rock min favoritgenre. Men jag känner att folk här är väldigt uppmuntrande, man behöver inte se ut eller låta på ett speciellt sätt, och det är grymt.
- Det är mycket snack om att ni bara är produkter, formade efter popstjärnemallen så att säga. Vad har du att säga om det?
- Tidigare var man ju extremt anti mot hela konceptet, rocknroll och rebellisk liksom skratt. Men nu tycker jag att den här erfarenheten är jättenyttig, man får lite insikt med tiden. Jag har redan ett färdigt album, som jag jobbat på i ett år tillsammans med två killar. Så det här är min chans att som artist "rida på Idol-vågen" och ja... man får lägga sig på rygg, och det är jag villig att göra. Inte för jag någonsin skulle sjunga "En rosa helikopter" skratt.
- Vad är ditt roligaste minne från auditionturnén?
- Jag vet inte.. Allt har varit så kul. Det bästa med allting är ju att man träffat så många sköna människor, som alla har samma intressen som en själv.

Och med de orden sa jag tack och hej och lycka till, för nu var det dags för andra halvan av gänget att repa, dvs Danny, Cissi, Snäckan och Erik.

Danny är en färdig popstjärna, hands down, och han rör sig som en ung Michael Jackson. Vet han om att han är grym och trevlig att vila ögonen på? Ja. Tolka det hur ni vill. Cissi var hårresande bra, bokstavligt talat, och har nog mer pipa än vad man lyckats uppfatta hittills. Erik gör ett stabilt jobb, och Snäckan fick nog fler tjejer än mig generade. Med textraden "A hundred days have made me older, since the last time that I saw your pretty face" fäster han ögonen i mig medan färgen stiger på mina kinder. Han sjunger rätt in i själen på mig, och vem behöver en grym röst när man har den förmågan?

Ser verkligen fram emot imorgon, då jag hoppas att dom levererar lika överbra som dom gjorde imorse. Slutligen kan jag inte låta bli att förvånas över den minimala studion, i varje fall jämfört med hur stor den verkar på
TV. All heder åt kameramännen/kvinnorna.

Tack för mig!

Foto: Daniel Ohlsson, TV4

Av Cim Efraimsson 13 okt 2006 09:25