Alliansbyggande i EU viktig uppgift för Reinfeldt

Imorgon presenterar Fredrik Reinfeldt sin nya regering, och spekulationerna kring vem som skall göra vad har förstås varit många. Istället för att bidra med ytterligare en önskeregering vill jag istället fokusera på en uppgift som knappt alls utfördes under Perssons ledning, och som det är hög tid att ta tag i. Europapolitiken.

Debatten kring EU-frågor, utöver några oseriösa utspel kring huruvida vi skall vara med eller ej, är i Sverige icke-existerande. Faktum är att jag ser fler tecken ägnade åt vad som sker i Bryssel i amerikanska tidningar än i svenska. Skälet är rimligen inte att medierna vill tysta debatten, utan snarare att det har varit svårt att ur svenskt perspektiv förhålla sig till frågorna. Problemet har varit att vi haft en regering som aldrig gett uttryck för någon linje i Europapolitiken.

Det främsta skälet är knappast att Göran Persson varit ointresserad. Tvärtom har han lyst som en sol när han fått ställa upp på fotografi tillsammans med Jaques Chirac eller Tony Blair. “Äntligen är jag bland jämlikar", har han tyckts tänka. Problemet har istället varit den splittring som funnits i Göran Perssons regeringsunderlag. Både vänsterpartiet och miljöpartiet vill att Sverige skall begära utträde. Bägge partierna har dessutom låst fast sig på ett sätt som gjort det närmast omöjligt för dem att diskutera förändring i EU, och därmed blev utrymmet för Persson att göra detsamma mycket litet.

I och med att det är ett problem som den borgerliga alliansregeringen slipper är det hög tid att formulera en Europapolitik. Kärnan bör ligga på att upprätthålla den gemensamma marknaden, minska subventioner och onödiga regleringar, och på att hålla emot tryck på ökad integration på områden där det inte är gynnsamt. Och det finns ingen tid att förlora.

Om den svenska regeringen vill ge sig själv inflytande i Europa är det viktigt att börja bygga allianser med länder som likt Sverige föredrar mellanstatlighet före överstatlighet och som ser frihandeln som den stora vinsten med EU. Däribland finns rimligen stater som Storbritannien, Irland, Finland, Danmark samt många av de nyare medlemmarna. Reinfeldt - och hans europaminister om han väljer att utse en sådan - bör genast öppna samtal med dessa länders regeringar. Förtroende tar tid att bygga upp, och för att en sådan slags allians skall ha trovärdighet hos motståndarna protektionister, sådana som vill öka regleringar och subventioner och så vidare - ja, däribland Frankrike måste den vara sammansvetsad inte bara av sakfrågor utan även av god personkemi. Viktigast är kanske ett gott förtroende med Storbritannien, och då inte bara med Tony Blair, som ju hur som helst kommer att avgå under det närmaste året. Reinfeldt bör föra samtal med både Gordon Brown och andra pretendenter till ledarskapet i Labour, men också med Toryledaren David Cameron, som många väntar sig skall ta över som premiärminister någon gång under 2009.

Genom att skapa en sådan sammanslutning - en Allians för Europa - skulle Reinfeldt kunna åstadkomma gynnsamma förutsättningar för att EU äntligen skall börja röra sig i rätt riktning. Precis som i Sverige bör fokuset ligga på några tydliga frågor; de djupare genomgripande förändringarna bör läggas åt sidan till senare. Om inte annat därför att det lär dröja innan EU är redo för ett nytt konstitutionsföredrag, och därför att innevarande budget ligger fast en bra bit in i nästa svenska mandatperiod. Sverige bör istället arbeta för ett slagkraftigt tjänstedirektiv, där fri rörlighet för tjänster skapas på riktigt, för ett starkare förhandlingsmandat i WTO till förmån för frihandel och för att öppna upp EU-marknaden för omvärlden, och för en smidig och rättvis integration av de två närmast tillkommande medlemmarna.

Om förarbetet, med samtal och förhandlingar bland likasinnade, görs ordentligt finns goda förutsättningar att för Sverige framgångsrikt driva denna typ av frågor under vårt ordförandeskap som infaller på hösten 2009. Och genom att tydligt presentera en sådan linje skulle Reinfeldts regering också ge den injektion som behövs för att även vi i Sverige skall kunna debattera EU-frågor utan att fastna i att vara för eller emot konstruktionen som helhet. Den frågan är ointressant. Intressantare är istället vad vi skall ha EU till.

Av Johan Eriksson 05 okt 2006 11:27