Intern maktkamp hot mot socialistiskt återtåg

När Christophe Caresche, deputerandevald socialist i 18:e arrondisemanget i Paris, hotade med demonstrationer på rue de Regard, gatan där Lionel Jospin bor, om Jospin skulle ställa upp i socialisternas primärvalskampanj var det förmodligen droppen som fick bägaren att rinna över för Lionel Jospin.

Dagen efter kastade han in handduken i en direksänd radio-intervju.
"Jag har hela tiden sagt att jag vill vara en lösning för socialistpartiet och inte bara ytterligare en kandidat" .
Jospin var mycket upprörd över Christophe Careshes uttalande, och risken för socialisterna är att det kan bli en mycket våldsam primärsvalskampanj som spelar högern i händerna.

I Jospins fotspår följde partisekereteren François Hollande som på lördagen deklarerade att han inte heller tänkte ställa upp. Han hade hoppats att framstå som den naturlige, självklare kandidaten höjd över det persondyrkande klantänkandet, men fick inte det stöd han ansåg sig förtjänt av.

På måndagskvällen var det Jack Langs tur att dra sig ur. I direktsändning i TF1:s kvällsnyheter sa han högtidligt att det var François Hollande själv som under dagen bett honom att inte ställa upp och att han naturligtvis följde partisekreterarens rekommendation, i ett altruistiskt försök att ge vänstern en större chans i nästa års val.

Kvar är det nu bara tre kandidater, Laurent Fabius, Dominique Strauss-Kahn och Ségolène Royal. Deras program skiljer sig ganska väsentligt åt och det lär bli en hetsig debatt under de närmaster veckorna.

Laurent Fabius står för ett traditionell socialistiskt program. Mitterands devis att "partiet ska tas från vänster" gäller även för Fabius. För honom är det viktigaste att stärka köpkraften för fransmännen genom höjda minimlöner, höjda löner och pensioner. Han lovar även att få fart på europasamarbetet som kapsejsade i och med fransmännens nej i folkomröstningen i maj 2005. Ett nej som Laurent Fabius själv stod bakom och som ledde till en splittring i socialistpartiet.

Dominique Strauss-Kahn, ekonomen, för en mer pragmatisk socialdemokratisk politik. Som före detta finansminister är han mycket medveten om vikten av ett fungerande näringsliv och för att kunna distribuera landets rikedom till de bäst behövande måste man först skapa den. Han vill reformera Frankrike i små doser och och är besluten att kämpa mot orättvisorna i samhället.

Ségolène Royal, opinionsundersökningarnas favorit riskerar att stå för en mer populistisk linje. Hon kritiseraras för att sakna en klar linje och klart är att under de kommande veckorna med debatter mellan kandidaterna har hon mer att förlora än att vinna.

Det är de 204,000 medlemmarna i socialistpartiet som ska rösta den 11 november i första omgången och eventuellt den 19 november om ingen går med klar majoritet ur första omgången.

Efter Jospins frånfälle är den stora frågan vem hans anhängare kommer att lägga sin röst på. Han har ännu inte talat om vem han själv står bakom, men att det inte är Ségolène Royal tycks vara ganska klart.

Även högerpartierna är på jakt efter rösterna Jospin lämnar efter sig och när Nicolas Sarkozy hyllar "ett respektabelt beslut" och "en erfarenhetens man som kommer att saknas i debatten" flirtar han direkt med de obeslutsamma vänsterväljarna.

Av Mats Andersson 02 okt 2006 23:43