Det var ett beslut jag tog tre dagar innan valet. Och visst var det en form av missnöjesval, men framförallt var det ett protestval. Jag blev så förtvivlat less att det under valdebatten aldrig diskuterades integrations/invandringspolitik. Jag är rätt övertygad om att partierna kommit överrens om att välja bort det obekväma ämnet "demokratin" körde helt enkelt över folket.
Alltså valde jag att använda min demokratiska rättighet att försöka påverka genom att lägga min röst på SD. Och sällan har jag känt mig så delaktig i ett val.
Vidare så har jag all förståelse för att SD´s budget på inget vis kunde jämföras med de etablerade partiernas och därav hade svårt att konkurrera i valrörelsen. Men jag kan inte acceptera att de sopades under mattan av mediaetablissimanget. Det som skrevs var uteslutande negativt och onyanserat. Jag såg både FI och Junilistan få sitta och framföra sina åsikter i diverse morgonprogram, medans SD´s enda framträdande var i något patetiskt program med Aschberg.
Vad jag menar är att om en demokrati ska leva upp till sitt namn ska inte myndigheter och media bestämma vad som är korrekt och acceptabelt. De ska - så länge inga oegentligheter begås - låta alla komma till tals. Hade SD inte blivit motarbetade som de blivit under denna valrörelse så är jag övertygad om att de klarat 4 spärren.
Det goda detta ändå har haft med sig är att alla lögner, förtal och osakligheter som förföljt dem under och efter valrörelsen gjort att många fler än de som faktiskt röstat på dem upptäckt hyckleriet och dubbelmoralen inom politiken. Den uppmärksamhet de fått och får kommer att ta dem in i riksdagen 2010. Och det är en spark rätt in i röven på etablissemanget! Kanske de äntligen vaknar då...
Av Stefan Persson 20 sep 2006 15:07 |
Författare:
Stefan Persson
Publicerad: 20 sep 2006 15:07
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå