Höjda bidrag fler företag

Den legendariske Henry Ford, som skapade T-forden, insåg att för att han skulle kunna sälja sina produkter så måste det också finnas någon som kan köpa dem. Genom att höja sina löner för sina anställda till en nivå så att de rimligen själva kunde spara ihop till en egen bil, så ledde det både till att löner inom andra branscher följde efter och att T-forden blev den bil som blev den dittills mest överlägsna försäljningssuccén någonsin. Det var dessutom den första bil som blev folkligt spridd och inte en produkt som enbart extremt rika personer hade råd med. Hanry Ford var en förmögen man redan innan T-forden, men efter T-fordens succé blev han dollarmiljardär.

Visst är det en fin liten anekdot, som dessutom är hämtad från verkligheten. Trots att detta hände för snart hundra år sen så är ändå det största argumentet när det gäller att sätta fart på företagandet att sänka skatter och kostnader för företag. Samtidigt ses varje höjt bidrag och höjda minimilöner som ett stort hot mot samhällsekonomin, speciellt från borgerlig sida men även allt oftare från vänsterblocket.

Hade inte Henry Ford höjt lönerna för sina anställda så kanske aldrig tändgnistan till den positiva konsumtionsspiralen tänts och vi kanske fortfarande levt i ett samhälle där bara de rikaste fem procenten av befolkningen körde runt i bilar. Det vore visserligen fiffigt med tanke på växthuseffekten, men i samhällsekonomiskt och infrastrukturellt syfte vore det givetvis en försämring jämfört med hur dagens samhälle ser ut.

Det verkar dessvärre som om många människors ekonomiska ståndpunkter är mer präglade av sin egen halvruttna människosyn än av en genomtänkt samhällsekonomisk analys. Visst kan man resonera ur en moralisk synvinkel att det ska vara lönsamt att jobba och att de som inte jobbar eller har enkla jobb minsann inte ska få för mycket av det goda. Tyvärr grundlurar man sig själv i detta resonemang, oavsett om man är egoist eller bryr sig om hela samhället.

Sänker vi diverse bidrag som främst används av de fattiga och arbetslösa så måste man komma ihåg att en oerhört stor befolkningsgrupps köpkraft minskar i samma ögonblick som bidraget sänks. Det brukar talas om att runt en miljon står utanför arbetsmarknaden, de flesta av dem är beroende av nåt bidrag av något slag så det är en ansenlig mängd människors köpkraft vi talar om alltså. De vinster i form av skattesänkningar, som de borgerliga föreslår, för låginkomsttagare och till viss del medelinkomsttagare äts upp av diverse höjda avgifter och risken är stor att de går back istället trots skattesänkningarna. Skattesänkningar måste ju alltid finansieras av någon trots allt och tydligen är det låginkomsttagare och de fattigaste som ska göra det. Med försämrade nettoinkomster för låg och kanske medelinkomsttagare så sänks ytterligare en stor mängd människors köpkraft. Hade det varit så att dessa utsatta grupper satte undan pengar på banken varje månad, så hade dessa sänkningar istället kunnat generera en uppräthållen köpkraft då deras sparande skulle tvingas att gå till konsumtion istället. Jag vågar däremot påstå av egen erfarenhet att det är en minoritet av dessa grupper som har ens en teoretisk möjlighet att spara något varje månad. Det lilla sparande som kan göras går rätt snart åt till konsumtion av någon dyrare vara som de är i stort behov av.

Denna stora låginkomstgrupp utgör tillsammans en oerhört stark köpkraft i Sverige och många företag, framförallt småföretag, är starkt eller helt beroende av deras konsumtion. Något sänkta arbetsgivaravgifter och vissa andra förmånligare villkor för företag är totalt meningslösa om man plötsligt sänker en enorm del av Sveriges köpkraft över en natt. Många bäckar små... Om du inte förstår vad jag menar eller inte håller med, så kan jag ge ett konkret, men motsatt exempel. När jag för något år sen var arbetslös och fick en något högre a-kassa så kunde jag dels köpa lite bättre mat, men framförallt kunde jag unna mig lite nöje. Jag köpte tillexempel en tröja och några småsaker från en väns nystartade företag. Liknande effekt skedde antagligen för alla andra som fick höjd a-kassa, samtidigt som en rad småföretag och även större företag säkerligen märkte av en liten uppgång i försäljningen och som kanske tillomed fick några småföretag att faktiskt gå runt.

Om borgarna och den hjärntvättade delen av sossarna återigen sänker skatter och bidragsersättningar i tron att det stimulerar företagande och samhällsekonomi så kommer de återigen bli snopna när en drös småföretag plötsligt förlorar en stor mängd kunder, går i konkurs och sätter igång en negativ spiral som skapar färre företag och ännu fler arbetslösa.

Vad som däremot inte gynnar samhällsekonomin eller företagande på nästan något sätt, är när de som är rika idag, blir ännu rikare tack vare skattesänkningar och lägger ännu mer pengar på banken istället för att föra dem tillbaka till samhället och på så sätt stimulera företagandet. När en stor mängd av samhällets ekonomiska resurser låses upp på bankkonton så bromsas penningcirkulationen i samhället upp och en hel del resurser sugs upp i dessa svarta hål. Denna upplåsning av resurser som kommer från samhället leder till att vi måste jobba allt mer och mer för att få fram ännu mer pengar för att kompensera det som låses upp på bankkonton. Vi fastnar i ett oändligt ekorrhjul där vi jobbar enbart för ekonomins skull och inte för att jobben i sig verkligen behövs i samhället.

Det är lätt hänt att bland alla ekonomiska teorier och ideologier att glömma bort vad pengar verkligen är. Det är ju i slutändan alltid ett slags kvitto som motsvarar en viss mängd tjänster eller varor. När du utför en tjänst eller producerar något så får du pengar för det. För pengarna kan du sedan välja vilka tjänster och varor du själv vill ha. Därför är det dumt att låsa in en massa potentiella tjänster och produkter i bankonton, som i princip aldrig släpps ut igen, eftersom de flesta rika ständigt har ett visst minimumkapital på sina konton. Då måste vi jobba mer för att få fram motsvarande resurser som blivit upplåsta på bankkonton. Det är smartare för alla om de potentiella tjänsterna och produkterna som vi arbetat fram istället kan cirkulera runt i samhället och göra nytta hela tiden. Pengar som aldrig används gör ju ingen nytta, det håller de allra flesta ekonomer med om. Det är enkel matematik, gör det inte svårare än det är.

Av Tobias Jeppsson 08 sep 2006 09:44