Fp-skandalens lägliga avslöjande

Mygel, lögner och smutskastningskampanjer avlöser varandra inom svensk politik. Vem visste vad och vem ljög? Vem måste avgå och hur påverkar det här valet? Det är smutskastningsmejl mot Fredrik Reinfeldt, KDU-fiffel, Ung
Vänster och SSU som fifflar med medlemssiffror. Eller Persson-regeringens agerande under tsunamin. De flesta har nog svårt att tro, till och med Kd:s väljare.

Givetvis är fp:s agerande chockerande. Men det finns några frågor som dyker upp i bakhuvudet: 1 Om dataintrånget har pågått sedan 2005, varför uppmärksammas det först mindre än två veckor innan det är val 2 Om det är sådan "hemlig" och "viktig" information på Sapnet varför krypteras den inte? Hur kan man undgå att märka intrånget och varför tar man inte genast tag i det och byter lösenorden? 3 Hur har fp kommit över inloggningsuppgifterna? 4 Varför en plötslig presskonferens mitt i natten, när man har vetat om intrånget en längre tid?

Jag är en av de journalister som får möjligheten att vara med på den blixtinkallade presskonferensen på socialdemokraternas högkvarter, kl halv tolv på söndagsnatten. Det blir ett välregisserat pressmöte som skulle göra den gamla grekiska dramaturgen Euripides gråtfärdig av avundsjuka. Självklart vet s att utnyttja uppgifterna.

Vi får vänta 40 minuter innan partikassör Tommy Ohlström uppenbarar sig och sammanbitet berättar om "den stora skandalen". Han säger saker som att " Vi vill inte ge oss in i några politiska diskussioner och politiska slutsatser. Den omfattning som det här innebär gör att detta får anstå.". Han sätter inte namn på de inblandade. Men alla vet redan vad det rör sig om eftersom det är huvudrubriken i morgondagens Dagens Industri. Jag frågar honom; "Har det blivit en smutsigare valrörelse?" Han svarar sammanbitet: "Det vet jag inte, det känns inte som det viktigaste just nu. Jag har litet annat att tänka på nu om du förstår mig".

Självklart. Han man upptäckt att ett annat parti kunnat ta del av viktig partistategisk information är det en stor skandal. Men det är ingen nyhet för Ohlström. Han har vetat om det ett tag. På presskonferensen finns också ett juridiskt ombud och väl tilltaget pressmaterial. Inget man snor ihop på en timme. Och ingen av de närvarande kan vara så upprörda som de låtsas.

Den där känslan fortsätter att mala på i bakhuvudet när jag är på väg hem i taxin från pressmötet. Av en slump börjar jag snacka politik med chaffisen. Han säger att han inte ska rösta och tycker helst att alla de större partierna skulle läggas ned. "In med nytt blod", "varför inte skriva mer om de nya partierna, det borde ni journalister göra". Han är trött på svensk politik och tycker att alla är lika goda kålsupare. "Det finns ingen jag kan rösta på, så varför bry mig".

Kanske har han rätt. I politikercirkusen finns det många stora och tunga elefanter som klampar fram utan tanke på gräsrötterna de trampar ner på vägen. De senaste fem åren har Göran Persson samlat makten i sin hand och vill framstå som en ny landsfader. Men socialdemokraterna börjar allt mer framstå som ett totalitärt parti i en bananrepublik. Hur stort är myglet inom s fast det aldrig sipprar ut?

Så den 17 återstår det att se vems politik man ska tro på. Vilka som har ljugit tillräckligt bra eller lyckats vara trovärdiga ändå? Men jag är lika förvirrad som taxichauffören. Det är frestande att satsa på det blanka kortet. Och med ens är vi tillbaka vid Thomas Di Leva igen.

Av Ninna Bengtsson 07 sep 2006 09:08