När får vi självmordskliniker?

Jag har tidigare skrivit om detta tema och fått positiv respons. En stor majoritet av den svenska befolkningen ställer sig positiva till självmordskliniker i någon form ändå så är alla partier i riksdagen mig veteligt emot det. Frågan är en het potatis och faktiskt betydligt större än vad gemene man och kvinna kan föreställa sig. Att begå självmord på ett optimalt sätt är ett mycket svårt företag. Nyckelord är planering, kunskap och tålamod. Fem stycken livsuppehållande system i kroppen måste avslutas på ett adekvat sätt. Detta kallas dödens biologi och går ut på att kroppens livsuppehållande system är förenade i ett kretslopp. Dessa fem system utgörs av hjärta och blodomlopp, andingsorganen, matspjälkningsorganen, utsöndringsorganen bla njurar och lever och hjärnan och nervsystemet. Kroppen tål ganska stora belastningar särskilt om man är ung och vid god vigör. Tekniskt sett så är självmord väldigt enkelt tror många. Släng dig framför X2000 som kommer i 200 knyck! Är det verkligen så enkelt? Nej, självfallet inte. Metoden är inte alls så framgångsrik. Risken att vakna upp i ett vegetativt tillstånd är betydligt större än vad många tror. Att vakna upp i ett vegetativt tillstånd och vara beroende av högteknologisk sjukhusutrustning är alla självmördares mardröm. Nu lever ju alla självmördare redan i sin egen lilla mardröm och en situation som kan försätta vederbörande i ett tillstånd av ett livslångt handikapp spär ju bara på mardrömmen.

Det mest självklara sättet och som skulle gynna alla inblandade parter är att det fanns seriösa icke profiterande självmordskliniker där personalen skulle utgöras av läkare, psykologer, etiker och själasörjare präster. Alla "klienter" skulle få en rättvis och individuell prövning. Det som skulle skilja en sådan här klinik från t.ex Dignitas i Schweiz är att kliniken skulle vara betydligt mer frikostig att acceptera vilka typer av "klienter" som skulle accepteras. Tydliga gränser skulle självklart finnas. Inga barn! Inga kvinnor som är gravida! Inga som är funktionshindrade från födseln! Inga begåvningshandikappade! Däremot skulle kliniken kunna acceptera deprimerade "kunder". Låt säga att om vederbörande "kund" prövat olika typer av SSRI-preparat, gått i samtalsterapi och prövat elchocker ETC i låt säga fem år utan effekt så skall "kunden" kunna få ett grönt ljus från kliniken. Om vederbörande klinik inte finner den som söker vara lämplig som subjekt för ett assisterat självmord skall man ha möjlighet att få överklaga en gång och om man sedan får nej även på överklagandet så skall man inte kunna få göra en ny ansökan inom loppet av fem år.

Det skulle bara finnas en enda metod vid kliniken. Ett fridsamt och stillsamt tillvägagångssätt skulle tillämpas. Det finns en perfekt lösning på detta nämligen Pentobarbital Sodium Nembutal. Pentobarbital Sodium är en snabbverkande barbiturat som alla självmordskliniker i världen använder t.ex Dignitas. I Holland som är det land i världen som är föremål för flest fall av euthanasi så används alltid denna substans liksom i Oregon i USA och i Northwestern Territory i Australien. Detta är ingen tillfällighet. Detta medikament är perfekt för ändamålet i fråga och kan möjligtvis bara matchas av Secobarbital Sodium Seconal. Substansen är helt smärtfri, dödsprocessen går mycket snabbt och man försätts i djup koma på ett ögonblick och somnar in för tid och evighet stillsamt, behagligt och mjukt. Pentobarbital Sodium är nyckeln till evigheten. En enkel biljett till det eviga mörkret. Pentobarbital Sodium är ett himmelskt sätt att dö på. Är det inte så här vi alla vill dö? Sådana här kliniker skulle inte alls tillhandaha skjutvapen eller nyttja andra våldsamma metoder för de assisterade självmorden utan barbiturater skulle användas som den enda självklara metoden.

Alla depressioner går inte att bota. Vem är det som har spridit myten om att alla depressioner går att bota förresten? Detta är en lögn! En förbannad lögn! Får man ljuga på detta vis? Det borde vara straffbart! Just därför måste det finna dödshjälp även för yngre deprimerade människor och inte bara för gamla cancersjuka långvårdspatienter. En psykisk smärta kan göra lika ont som en fysisk men är självfallet svårare att gradera.

Döden är inget att vara rädd för. Döden gör inte ont. Döden är ingenting. Döden är svart. Att få somna in på ett mjukt och stillsamt sätt är en dröm för många och skulle det bli svart efter döden så inte gör det mig nåt. Att ens kropp förmultnas och man blir en del av ekosystemet är egentligen en ganska så fin tanke. Att få bli en del av jordens kretslopp är en angenäm tanke, men även om det skulle bli is, mörker och en evighet av tystnad och ensamhet så är det likväl en angenäm tanke.

Att sluta vara! Att sluta känna! Att sluta existera!

Är det egentligen en så förskräcklig tanke?

Mats TCM

Av Mats TCM 29 aug 2006 10:43