Prästens sexbrott - fall för Uppdrag granskning?

En kyrkoherde försökte ha sex med en kvinna mot hennes vilja påstås det. Göteborgs tingsrätt dömde honom till två månaders fängelse och 50 000 kr i skadestånd för sexuellt tvång, uppger TT. Tingsrätten anser att det är bevisat att kyrkoherden lagt sig på henne, kysst henne och gjort samlagsliknande rörelser. Han avbröt när han förstod att hon inte var intresserad av att ha sex. Därför döms han inte för våldtäkt som han åtalats för. Vad säger ni? Kan vi lita på den här domen? Jag är skeptsik.

När jag läser den här historien uppstår en massa frågor som inte besvaras av några tidningsartiklar. Den viktigaste frågan är "Vad hade kvinnan för roll i det hela och på vilket sätt bidrog hon till att prästen gjorde som han gjorde?" Hon bjöd honom hem till sig efter att de hade träffats på en dejtingsajt. De kysstes påstås det. Frågan är om hon kysste honom tillbaka eller hur var det egentligen? Kan det ha varit så att hon kysste honom tillbaka men backade när det gick lite för långt? I så fall borde pastorn ha slutat. Men det finns en till fråga. När och hur gjorde hon klart för pastorn att hon inte ville? Hon gjorde det så småningom men NÄR och i vilket skede av intermezzot och på vilket sätt märkerade hon att hon inte ville? När slutade Pastorn egentligen? Kan det ha varit så att hon lät honom börja och sen stoppade honom i mitten av alltihopa så att det han gjorde gjordes med hennes medgivande? Jag kan inte svaren på dessa frågor och jag vill inte ens försöka att gissa hur det var, men jag kan säga en sak: Att alla detaljerna är gömda i den heliga svenska sekretessen så vi kommer aldrig att få veta hur det egentligen låg till och vi får nöja oss med tingsrättens dom. Frågan är om det går att lita på tingsrättens dom i ett sådant här mål där ord står mot ord? Om man ska tro på Professor Hans Gunnar Axbergers rapport nyligen till Regeringen och Justitiekanslerns utspel i media angående domstolarnas slarv i sexmål måste vi faktiskt se lite försiktigt på den här historien.

Lagens syn på det sexuella samspelet mellan män och kvinnor har förändrats radikalt under de senaste åren. Det som för 10 år sedan var ett krogragg kan i dag betraktas som sexuell förföljelse. Okej jag köper lagens resonemang. Jag köper också i högsta grad feministernas resonemang. En kvinna har rätt att säga nej precis när som helst. Hon kan låta karln kyssa henne, smeka henne m.m. och då har hon all rätt i världen att i sista ögonblicket ändra sig och säga "nej jag vill inte" och mannen måste acceptera hennes budskap. Det handlar inte bara om vad lagen eller feministerna säger utan det handlar om vanligt hyfs och gott uppförande. Men problemet i dessa situationer uppstår när en tjej gör vissa inviter och låter mannen börja. Sen säger hon nej och mannen stoppar - precis som prästen påstås ha gjort. Då ångrar hon sitt eget uppförande efteråt och mannen åker dit på sexuellt tvång på grund av alla de kyssarna och samlagsrörelserna som ägde rum med kvinnans medgivande INNAN hon sade "Nej nu får du sluta". Givetvis går det aldrig bevisa vem som sade vad. Det är bara de två parterna som vet vad som egentligen ägde rum. Men i denna tid av hög profilering av brotten "sexuellt tvång" och "våldtäkt" finner jag det ganska märkligt att en präst av alla skulle utsätta sig för ett åtal av denna typ. Därför ser jag historien med en del skepsis.

Det märkligaste med historien är att prästen faktiskt blev åtalad för våldtäkt. Detta föranleder frågan om vad det var för korkad åklagare som väckt ett våldtäktsåtal när det framstod tydligt att mannen slutade när han förstod att kvinnan inte ville? Även tingsrätten i sin dom konstaterar att mannen slutade när kvinnan ville att han skulle sluta. Därför ogillades våldtäktsåtalet. Frågan är nu om det som hände innan kvinnan märkerade sitt nej skall utgöra sexualbrott? Enligt domen var det sexbrott. Men VI kommer aldrig att veta om det här var en korrekt dom eller om prästen har dömts oskyldig. Men vi kanske får reda på sanningen i framtiden om Hannes Rågstam Uppdrag Granskning eller något annat medium, i vanligt svensk ordning, gör det jobbet som juristerna är så dåliga på, nämligen att hitta sanningen?

Av William Butt 29 jun 2006 20:39