Blogg är skit

För ett halvår sedan började jag läsa en hel del bloggar, för som en modern människa vill man ju hänga med. Jag fann att utbudet av läsning var enormt och växande. Men var fanns efterfrågan. Ekot slutar att rapportera på lördagarna efter nio månader, för de hittar nästan aldrig en ny eller intressant tanke. Ekot hittar inget som ger dem lust att söka vidare i bloggarnas värld. Men hur kan en verksamhet som nästan inte efterfrågas växa livinartat? Jo det är ju både billigt och enkelt.

Även jag finner bara ett evigt malande av ointressanta synpunkter eller sådant man kan vänta sig. De bloggare som presenterar sig som vänster har inget nytt att säga om det. Var finns förnyelsen hos högerbloggarna? Det finns en rad kristna bloggare som för mig kan verka sympatiska, men har man läst några ggr så är det nog. De har drabbats av "snällismen" de flesta. Så har vi några sjuka helveteshotare. Det räcker att läsa dem en gång.

Men partiledarna har väl något att ge svenska folket? Jag prenumererar på tre sådana veckobrev eller bloggar men de innehåller mest det jag hört och sett de senaste dagarna i radio och TV. Lejonborg vill ha mig som rådgivare. Ja, jag har en rad synpunkter men litar inte alls på att han kommer att läsa dem och ta åt sig. Däremot kommer partierna att fråga opinionsmätarna och gurus hur de ska ställa sig. Jag tror inte statsministern läser bloggar. Men han får 10.000 brev/ mail per år. De sammanfattas av hans medarbetare så han snabbt kan känna hur vinden blåser. De breven är säkert viktiga för valarbetet.

Konstigt är att flera ledarskribenter och chefredaktörer bloggar där gränsen mellan åsikter och privatliv är helt utsuddat. Chefen på Norra Västerbotten skriver en dagbok i sin tidning och kallar sig Sofia OO. Men det är egentligen en blogg. Men eftersom den trycks direkt så har den ofta det högsta läsvärdet /mest lästa/ av alla tidningens artiklar. Vad säger det om NV:s kvalité i övrigt?

Är bloggeriet bara ett bevis på en enorm skrivklåda? Eller vill folk framföra åsikter, känslor, minnen, aggressioner, vänlighet etc. Jag tror att det bloggas av hur många orsaker som helst. Bland annat att vi är många som bor ensamma och har synnerligen gott om tid. Jag tror att en majoritet av dem som skriver, skriver av detta skäl. En ensamhet som söker kontakt med i varje fall någon som vill lyssna/läsa. Jag vet inte om detta går att mäta, men de flesta bloggar läses nog av ytterst få, som att skriva till några vänner. De 100 mest kända bloggarna läses av tusentals dagligen. Men det går att slå igenom som okänd. Flickan med "Ytligheter" kring mode mm har blivit berömd på sex? månader. Hon t.o.m. lever på det. Inte så illa av en 17-åring.

Men mitt bestående intryck är att de flesta bloggar är ett rop ut i öknen. Hur länge orkar en skrivare hålla på utan att få respons? Ja jag hittar många som ser ut att ha gett upp. Nog var det också bättre fart på alla privata Hemsidor för några år sedan. Nu ser det ut som de flesta ägare övergivit dem. Först en massa familjebilder och berättelser…men efter några år, "på västfronten intet nytt". Men för företag, föreningar, myndigheter etc. så har hemsidorna stor betydelse. För där finns efterfrågan på info.

Det är ju den lilla efterfrågan som är den svaga punkten med mass-bloggandet. Det finns flera hjälpmedel att hitta i blogg-kaoset. De har nog hållit uppe intresset en del. Lite kul är det att veta vilka som är de tio eller hundra mest besökta bloggarna. Men efter ett tag är inte de så viktigt det heller. Men du vet väl att "Tjuvlyssnat" är överst på Bloggtoppen denna vecka och att "Ytligheter" ligger femma. Ska jag starta Djupsinnigheter tro?

Jag tror att de aktiva bloggarna liksom de privata hemsidorna kommer att minska snabbt. E-postlistor fungerar bättre, för på dem för man respons av bekanta. Tidningarna snabbfrågor om Zlatan och annat engagerar många, jan/nej eller en liten kommentar. Skolavslutningar och utträde ur Sv. Kyrkan ger många snabba kommentarer i Sv.Dagbladet denna vecka. Sourzes koncept lockar många och det kan utvecklas.

Vi lever i ett medialt samhälle med många nya och många gamla inslag. Gränsen mellan de olika medierna är ofta oklar. Tekniken stormar vidare. Jag tror det överraskar många att både vanliga tidningar och specialtidningar klarar sig så bra. Nog var det risk att TV och PC skulle konkurrera ut tidningarna. I stället så har de anpassat sig och hakat på, ja utvecklats. Många papperstidningar med IT-upplaga tjänar stora annonspengar på den senare. Men en rad lokaltidningar som följer gamla ritningar klarar sig också bra. För de motsvarar ett lokalt behov som inte kan fyllas av lokalradion.

Torsdags kväll stod statsministern omgiven av massor av journalister och läste på den modernaste av manicker, att Sverige vunnit över Paraguay med 1-0. Han kunde även läsa vem som hade vinnarskallen. Han var före hela journalistgänget. Så ser vår mediala verklighet ut. Vad är nästa steg? Kommer den som har den bästa och snabbaste infon att vinna valet?

Av Jan Brunnegård 18 jun 2006 18:43