"Nog var det skönt med ett mål, Lagerbäck?"

Glömt är förbundskapten Lars Lagerbäcks plattityder efter krampaktiga 0-0 mot Trinidad och Tobago. Han sa efter den matchen att Sverige hade gjort en bra match delvis sant och att målen inte betyder allt, det viktigaste är
att laget skapar målchanser.

Mot Paraguay förstod vi att mål betyder allt. Det såg man på spelarna som blev euforiska, skvatt galna av glädje och kramades, pussade och log från öra till öra efter det förlösande segermålet i slutskedet av matchen. Den svenska bänken med Lars Lagerbäck i spetsen betedde sig likadant. Nog var det väl skönt med ett mål i alla fall, Lagerbäck.

- Det var befriande, sa Lagerbäck efter matchen.

För att inte tala om de uppskattningsvis 40-50 000 svenskarna på läktarna i Berlin. Ett hav av gulblå klädda människor som hade gjort resan ned till Tyskland och hoppats på framgång för Sverige. Nu kom den och visst rycks man med av glädjen.

Samtidigt blir man lite ambivalent uppe i all hysteri. Vad säger det att så många betalar dyra pengar för att åka och se på fotboll. Spöka ut sig i lustiga hattar, dricka för många öl och skråla Svääärje, svääärje. Jag har bevakat det svenska landslaget för tidningen Arbetet sen mitten av
1980-talet och aldrig hört nationalsången sjungas så kraftfullt som nu. Förr mumlades det lite grann för att sen ta i lite när det skall levas och dös i Norden. Nu ekade sången mäktig. Vad är det ett tecken på? Skall man vara
glad, stolt eller beklämd? Håller en ny sorts nationalism på att erövra Sverige i EU-tider och i en alltmer globaliserad värld där det snart bara är regioner som räknas?

Jag är i alla fall glad för segern och att publiken ändå beter sig anständigt. Glädje kan aldrig vara fel.

För att återgå till fotbollen så gjorde Lagerbäck två ändringar sen T&T-matchen. Målvakten Andreas Isaksson var tillbaka efter sin hjärnskakning och Kim Källström ersatte Anders Svensson som offensiv mittfältare i mitten. Båda skötte sig alldeles utmärkt i ett Sverige som tog kommandot direkt och skapade chanser. Men både Zlatan och Henrik Larsson verkar vara ur form. Zlatan såg obekväm ut med bollen och det gjorde även Henke. Båda klarade huvudspelet bättre än spelet med fötterna. Zlatan kom i ett friläge i första halvleken. Lite till vänster i straffområdet men avslutade oväntat tamt. Däremot virvlade Christian Wilhelmsson och Kim Källström på som ystra kalvar på grönbete. Källström hade ett fräsande skott som Bobadilla i Paraguays mål med möda tippade ut till hörna.

Sen utgick Zlatan på grund av ljumskproblem och då förstår man vad som hämmat honom.

In kom Marcus Allbäck och det blev ännu mer tyngd över svenskarnas spel. In kom också Mattias Jonsson och Johan Elander och Sverige pressade ned ett allt mer tröttkört Paraguay. Paraguay hade inte mycket framåt. Det
rödvitrandiga laget visade på disciplin, kämpatakter och mod men lyckades aldrig föra matchen eller på allvar skaka Sverige. Det var nästan enmansshow i anfallet av finurlige och snabbe Valdez. Även Jorge Nunez var hyfsad
offensivt lagd.

De sista tio minuterna gick sydamerikanerna på knäna, det kostar på att ständigt jaga boll. Ångesten över ett nytt 0-0 låg tung över stadion när klockan obevekligt tickade mot 90 minuter. Inte nu igen stönades det på krog och framför tv. Allbäck var ytterst nära två gånger, en lobb höll på att gå in bakom utmärkte Bobadilla i Paraguays mål. Sen kom MÅLET.

Elmander slog inlägg från högerkanten in mot Marcus Allbäck som mötte med huvudet och nickade lite överraskande snett-inåt-bakåt. Där dök plötsligt Fredrik Ljungberg upp, för en gång skull omarkerad och han kunde enkelt nicka in bollen i ena hörnet.

Nu lever VM för Sverige i allra högsta grad. Men det krävs nog en poäng till mot redan klara England för att Sveriges skall följa Svennis till åttondelen.

Av Lars Bred 16 jun 2006 13:08