Medelhavet under 2000 år

För 2000 år sedan var Medelhavet ett romerskt innanhav och i länderna runt havet kunde befolkningen fritt dyrka sina gudar efter det att man bringat sin aktning till kejsaren i Rom. Det var bara judarna i Palestina som vägrade att dyrka kejsaren. Dessa gjorde uppror mot Rom och efter att ha förlorat kriget år 70 efter Kristus blev judarna förvisade från Palestina och spridda över hela Romarriket.
Efter det att kristendomen blivit statsreligion i Romarriket på 300-talet var Medelhavet ett kristet innanhav. Några av de främsta kristna ledarna verkade i Nordafrika eller Mindre Asien. I Kartago i nuvarande Tunisien levde kyrkofadern Augustinus. Han dog år 430 efter Kristus. På 700-talet erövrade muslimerna hela Nordafrika och den spanska halvön. Därigenom var inte Medelhavet ett kristet innanhav längre. Morerna som de spanska muslimerna kallades var toleranta mot kristna och judar. Så länge dessa betalade skatt fick man behålla sin religion. Kulturen blomstrade och europeiska lärde vallfärdade till Spanien.
Under senmedeltiden hade morerna förlorat mer och mer av sitt välde i Spanien och 1492 erövrade de kristna resten av Spanien. Det var samma år som Columbus ”upptäckte” Amerika. De nya makthavarna var minst av allt toleranta. Man utvisade judarna och muslimerna tvingades att bli kristna. De spanska judarna togs emot med öppna armar av Turkiet som 1453 hade erövrat den sista delen av det bysantinska väldet. Turkarna skulle bli en stormakt och erövrade sedan hela Balkan Bulgarien, Rumänien, Grekland och Jugoslavien. Där visade man samma tolerans mot de kristna som morerna hade visat de kristna i Spanien. Därför är dessa länder fortfarande i huvudsak kristna.
I slutet av 1800-talet hade Turkiet försvagats så mycket att Balkanländerna kunde göra sig fria. Under första världskriget anslöt sig Turkiet till den förlorande sidan Tyskland. Under detta krig erövrade Storbritannien de turkiska provinserna Palestina, Syrien och Irak med hjälp av araberna. Storbritannien utlovade under kriget att judarna skulle få ett nationalhem i Palestina och det fullbordades i form av staten Israel år 1948. Vid andra världskriget slut härskade europeerna i Nordafrika. Engelsmännen dominerade i Egypten, Libyen var en italiensk koloni och i resten av Nordafrika härskade Frankrike. I slutet av 1950-talet hade alla utom Algeriet fått sin självständighet. Efter ett gerillakrig fick även Algeriet sin självständighet 1962.
Under andra halvan av 1900-talet utvecklades Sydeuropa mot ett allt större välstånd. Drivkraften var ett materialistiskt självförverkligande för individen och religionen fick allt mindre betydelse. Kvinnorna väntade med att skaffa sig barn till dess att man hade utbildat sig och fått ett arbete. Födelsetalen är de lägsta i Europa. I det muslimska Nordafrika gör de höga födelsetalen det omöjligt att skapa välstånd. I Algeriet skulle islamister ha vunnit ett val om inte militären hade ingripit och avbrutit valet. I Turkiet har militären ingripit mot religiösa partier. Ataturk som var ledare i Turkiet efter första världskriget skilde religionen från staten. Kvinnor är till exempel förbjudna att bära huvudduk i skolor och offentliga lokaler. Förbudet är fortfarande kvar trots att Turkiet nu styrs av ett islamiskt parti. Med tanke på att Turkiet varit ett sekulariserat samhälle sedan 1920-talet borde Turkiet ha skapat ett välstånd för sin befolkning på samma sätt som Sydeuropa. Orsaken till att detta inte skett är troligen den stora folkökningen trots stor utvandring. Ofta brukar utvandring skapa brist på arbetskraft och högre löner men detta har inte skett i Turkiet. Det faktum att ett islamistiskt parti har kommit till makten i det sekulära Turkiet visar att religionen inte har förlorat sin makt över folket. Turkiet har nu sökt medlemskap i EU men beräknas inte få medlemskap förrän om tio till femton år om ens då. Rumänien och Bulgarien som en gång lydde under Turkiet får däremot medlemskap 2007 eller 2008. Om Nordafrika hade haft en kristen befolkning skulle nog befolkningen blivit lika materialistisk som i Sydeuropa och därigenom fått ett högre välstånd. Palestinierna har höga födelsetal men det har ett pris i form av lägre levnadsstandard.
Hur blir utvecklingen i Medelhavsområdet de närmaste femtio åren. Det är beroende på om befolkningen blir ännu mer religiös i områden som muslimer har makten i och så småningom bildar ett kalifat där alla muslimer samlas. Då kan det bli krig för att befria områden där otrogna regimer härskar. Detta gäller till exempel de ryska provinserna Chechenien och Dagestan och delar av Thailand och Filippinerna och det gäller också Västbanken i Palestina. Den andra utvecklingsmöjligheten är att Nordafrika och Mellersta Östern utvecklas i västerländsk materialistisk riktning och att ungdomarna inte accepterar mullornas strikta levnadsregler. Man vill ha omväxling och spänning och hög levnadsstandard. Skulle Europa kunna ta emot en del av överskottsbefolkningen i Nordafrika? Det kommer en del redan nu men om för många kommer blir det lätt främlingsfientliga stämningar vilket kan skapa stängda gränser. I de muslimska länderna måste man införa religionsfrihet så att inte den som lämnar islam och blir kristen lever i dödsfara resten av sitt liv. Om muslimer kan missionera för islam i kristna länder bör det gå att missionera för kristendom i muslimska länder. Önskningar att invandra till Europa kommer inte bara från den muslimska världen utan också från det svarta Afrika. Man får hoppas att den fattiga världen tar efter det ostasiatiska exemplet och satsar på ekonomisk utveckling, familjeplanering och materiell standardökning i stället för utvandring.

Av Yngve Karlsson 15 jun 2006 12:13