Användaranpassa marknadsarenan! 1

Konsumenterna, tjänsteföretagen, offentligsektorn, intresseorganisationerna m.fl., har rimligen allt att vinna om kostnaderna och utgifterna för bostäder, lokaliteter, basprodukter och förnödenheter är de lägsta möjliga. Varför denna överväldigande majoritet av intressenter, inte agerar genom att bilda gemensamma organisationer som aktivt och konkret försöker påverka marknadsstrukturen, är egentligen helt obegripligt! Särskilt med tanke på att det rimligen bör kunna generera enorma vinster för mänskligheten, naturen och miljön!

Gemensamma organisationer bör målmedvetet, envist och ensidigt kunna agera för att genom teknikupphandling och avropsavtal försöka förmå samarbetsvilliga företag att radikalt försöka öka den tekniska effektiviteten. När effektivare och hållbarare tekniska system för tillverkningen och leveranserna en gång har börjat etableras, så sprider sig ju den högre tekniska effektiviteten. Den högre effektivitetsnivå som då har uppnåtts finns där sedan för all framtid. Det kan bara bli bättre; inte sämre!

Hur har då utvecklingen egentligen varit under de senaste 30 - 50 åren? Har stora etablerade teknikföretag legat i frontlinjen för att samordna den mest optimala logistiken för att tillgodose medborgarnas behov av tak, mat, basprodukter och förnödenheter av bästa kvalitet till lägsta möjliga kostnader och priser? Tydligen inte; men vad är det då som händer istället för strukturomvandling och ökad teknisk effektivitet, inom tillverknings-, bygg-, anläggnings- och logistiksektorn?

När fler och fler stora verkstadsföretag flyttar österut, så avstannar generellt automatiseringen av produktionen; och samtidigt upphör införandet av ny teknik som rationaliserar tillverkningen. Västländernas produktivitetsutveckling och strukturrationaliseringar när det gäller tillverkningen, logistiken och integrering med distributionen, läggs alltså mer och mer i malpåse!
Underleverantörernas kommentarer är:
"Fick vi bara tid på oss så skulle vi kunna se över produktionsstruktur och konstruktion" och "Det finns bara ett sätt för att möta flytten österut; förbättra produktiviteten och öka mekaniseringen".

KF, Bondekooperationen och Landstingens inköpscentral blev ganska snart vinstmaximerande produktions- och säljorgan, istället för att agera som rena teknik- och effektivitetssamordnare; man upphörde ganska snart med att tillgodose sina medlemmars önskemål om lägre priser!

Det verkar vara helt uppenbart att om inte konsumenterna och de andra intressenterna själva agerar, så kommer sannolikt aldrig någonsin de relativt små marginalerna mellan medelinkomsten och utgifterna för mat, tak och skatter, att öka nämnvärt. Priserna och skattenivåerna anpassas hela tiden så snävt som möjligt till majoritetens betalningsförmåga. Dem enda som rimligen är betjänta av lägre kostnader, priser och skatter är konsumenterna och brukarna själva. Samverkande användarorganisationer som aktivt och engagerat agerar för lägre basala utgifter - med Internet som kommunikationsnav - har ännu inte prövats i någon nämnvärd omfattning.

Varken de etablerade varumärkesföretagen eller statsmakten är genuint intresserade av att reducera de totala omsättningskostnaderna för de basprodukter som alla behöver för överlevnad och välbefinnande. Tvärtom beklagar politiker, ekonomer och företag om konsumtionens penningomsättning minskar. Tillverkningsindustrin har ökat sin andel av BNP i förhållande till 1950-talet! Tjänstesektorns andel av produktionen - i fasta priser - har däremot varit stabil under 200 år! Majoriteten av medborgarna har alltså inte fått något större utrymme i form av mer tid och pengar, för att uppfylla sina önskemål om att genuint tillgodose sina upplevelsebehov.

Däremot har naturligtvis den tekniska effektiviteten ökat, så att de verktyg och system som finns till förfogande har blivit bättre och bättre. De flesta kan kanske något bättre tillgodose sina fysiska behov, tryggheten och kanske beskyddet till liv, lem och ägodelar. Men det har knappast blivit mer tid och pengar över för att tillgodose andra genuina behov såsom engagemang, avkoppling, tillgivenhet, förståelse, kreativitet, identitet, mening, frihet osv.

Majoriteten har så lite tid och pengar över, så något myllrande och mångfaldigt utbud av hälsofrämjande aktivitets- och upplevelsetjänster efterfrågas inte trots att det sannolikt finns latenta behov. De ökade skatterna för privata tjänsteverksamheter med momspåslag, har kanske istället försämrat situationen sedan 1950-talet. Slopades skatterna på arbete och konsumtion, så skulle sannolikt miljontals av dem mellan 20 - 64 år som idag inte deltar på arbetsmarknaden, kunna erbjudas engagerande aktivitetsjobb inom en expanderande hälso- och upplevelseindustri.

Av Uno Hansson 29 maj 2006 12:38