Ett rattfyllos liv och död

Jimmy sade ofta att han föddes tusen år för sent. Han titulerade sig bärsärk och skärgårdsbonde och hade velat leva på vikingatiden. Hans korta liv slutade abrupt en sen kväll 1994 i en frontalkrock. Andra trafikanter som blev omkörda av Jimmy på riksväg 53 mellan Eskilstuna och Malmköping vittnade om att hans Volvo 745 vinglade fram längs vägen.

Kanske uppmärksammade någon den personliga registreringskylten med texten LURTS. Men ingen var nog kvicktänkt nog att byta plats på bokstäverna till STRUL. Just så var nämligen Jimmys liv. Struligt. Och det var struligt ända in i slutet. Än var bilen nere i diket på vänster sida om vägen och så plötsligt nere i diket på höger sida.

Jimmy skulle hem den kvällen, hem till stugan ute i skärgården. Längs med vägen körde han om två bilar med ungdomar och körde då så dåligt att han rev ner tre vägstolpar. Efter den sista omkörningen körde han in till vägkanten, stannade och släppte förbi den ena bilen och smygkörde sedan framför den andra.

Vittnet Karoline, då 20 år beskrev det som att föraren ville "rejsa" med dem eller väntade på att de skulle köra om. Det vågade de förstås inte. De förstod ju att föraren av Volvon var kraftigt berusad. Det efterföljande blodprovet visade att Jimmy hade 2,4 promille alkohol i blodet.

Volvon satte plötsligt i väg i hög fart och försvann runt ett krön. När Karoline såg bilen igen höll den mycket hög hastighet på en av vägens raksträckor och kolliderade snart i en väldig smäll med en mötande bil. I mörkret fladdrade bilarnas strålkastarljus medan rök och vattenånga lade sig över vägen. Mängder av glassplitter och skrot regnade ned på vägbanan.

Volvon fortsatte 63 meter från kollisionsplatsen och blev liggande på bilens förarsida bredvid vägen. Lampor tändes i husen vida omkring i det öppna landskapet. Gårdarna ligger här glest utspridda längs med smala grusvägar.

Många som bodde i området kastade på sig ytterkläderna och tog några snabba kliv ut till bilen och körde genast så fort de kunde till olycksplatsen för att hjälpa till. Men så är också de som bor här längs "traktorstigen" mellan Nyköping och Eskilstuna vana vid olyckor.

Hazim var den kvällen 19 år gammal. Han hade precis fått körkort och hade lånat sin mammas bil, en Mazda 626. Det var han som var den olycklige i den mötande bilen. Hazim hade hjälpt till i sin pappas affär i Malmköping och skulle åka in till Eskilstuna med ett gäng kompisar. Kompisarna åkte bakom honom i en annan bil och deras kväll som på sätt och vis just hade börjat skulle komma att ta en ände med förskräckelse för dem alla. Efter bara en kort stunds bilfärd satt Hazim svårt skadad och fastklämd i ett bilvrak. Han var mycket rädd och kompisarna samlades runt bilen för att försöka hjälpa honom. När ambulanspersonalen kom till platsen sövdes Hazim ned. Det tog 40 minuter att få loss honom ur bilen. Men han klarade sig ändå förhållandevis bra. Mjälten fick opereras bort och tre tår amputerades.

Karolines pojkvän Joakim var då 21 år. Han och hans vän Douglas såg att föraren i Mazdan fick hjälp av sina vänner och sprang därför fram till den andra bilen.

Joakim kom så väl ihåg att det dånade om bilen. Det hördes ett rytmiskt dunkande från bilens kraftiga högtalare. När de båda kompisarna hoppade upp på den välta bilens passagerarsida och öppnade dörren möttes de av en frän stank av alkohol allt medan högtalarna slog i botten i takt med Dire Straits "Calling Elvis".

Oh love me tender
Baby dont be cruel
Return to sender
Treat me like a fool

Volvons förare satt inklämd mellan ratten och den intryckta panelen och vänstra foten satt fastklämd mellan pedalerna. De båda vännerna gjorde allt de kunde för att rädda Jimmy. De klättrade ned i bilens kupé, kröp och slingrade sig och kämpade. De lyckades med sina bara händer och med en för dem oförklarlig övermänsklig styrka slita av pedalerna och lyfta ut den nästan två meter långa och över hundra kilo tunga mannen ur bilen. En sjuksköterska som anlände till olycksplatsen satte genast igång med hjärt- lungräddning men Jimmys liv gick inte att rädda. Den döde fördes till Eskilstuna Lasarett.

Promemoria 1994-03-20, Eskilstuna Lasarett:
Kroppen av en man klädd i svarta Eccoskor, svarta Rocky-jeans, svart collegetröja med text på ryggen "För nordmännens raseri bevare mig herre gud". På tröjans framsida var tryckt en Tors hammare. Innanför collegetröjan en mönstrad flanellskjorta. På vänster ringfinger bar han en klackring i guld. Runt halsen en svart rem med spännlås. En snusdosa Göteborgs Rapé förvarades i ask av gul metall med texten "Sverige Fosterland".

Joakim mådde länge dåligt av händelsen. Han anklagade sig själv för Jimmys död. Han fick därför träffa en läkare på Eskilstuna Lasarett för att bearbeta sin upplevelse och få klart för sig att det inte var hans fel att Jimmy dog.

Karoline tänker ofta på det som hände, särskilt när de åker förbi platsen för olyckan och när någon säger att han tagit bilen på fyllan. Då blir hon arg och berättar om olyckan som hon och Joakim blev vittne till.

Vad var det då som hade hänt? Varför körde Jimmy så kraftigt berusad? Ryktena kom snabbt i omlopp och det sades att Jimmy och hans flickvän Sofia hade bråkat och att han hade lämnat henne i vredesmod. Det lät lite som om Jimmys flickvän hade orsakat hans död. Men Jimmy var en mycket impulsiv person. Uppbrotten från hans flickvänner slutade ofta med sönderslagna lägenheter och krossade hjärtan.

Jimmys liv hade inte börjat bra. Faktiskt inte bra alls. Hans mamma och pappa missbrukade narkotika. När Jimmy en dag var sex år gammal och ensam hemma med sin mamma tog hon en överdos och dog. En kort tid senare dog även hans pappa i en trafikolycka.

Jimmy kom till ett fosterhem och växte upp i ett litet samhälle utanför Eskilstuna. Hans mamma hade varit förmögen och när Jimmy blev myndig ärvde han en förmögenhet. Inte heller hade Jimmy svårt att få tjejer, snarare tvärtom, men det var värre med förmågan att behålla dem.

Han lyckades också trots den trasiga barndomen uppnå ett för honom stort mål. Han hade mycket god fysik och kom in på kustjägarskolan, där han klarade den första allra svåraste tiden. Men fem månader in i utbildningen tog det slut med hans dåvarande flickvän och han försökte ta sitt liv och avskildes omedelbart från utbildningen. Det tog honom mycket hårt och han strävade därför efter en form av upprättelse och gjorde därför om lumpen som norrlandsjägare.

Men långt innan dess hade han som ett oskrivet blad dykt upp i Nyköping. Där träffade han ett gäng spänningssökande killar som var något yngre än han själv. För dem var Jimmy en galen äldre kille som hade ärvt en massa pengar och att vara galen var för dem något av en merit. Snart skrek däcken och bilmotorerna ikapp, "blåhinkarna" blev frånåkta, snabba båtar kördes upp på land och allehanda skjutvapen tillverkade tomhylsor i en rasande fart allt medan fylleslagen bytte av varandra. Vardagen fylldes med absurda upptåg. De var en subkultur av arbetslösa ungdomar på flykt från ett som de själva tyckte "aptråkigt" samhälle, i fem års tid. Det var som om de hade gett sig fan på att ungdomen inte skulle ta slut. Men det gjorde den.

För Jimmy innebar hans nya vänner att han trots sina besinningslösa vredesutbrott fann en plats och en roll. Han passade egentligen inte in någon annanstans men här accepterades han. Den ena dagen kunde han på en vild fest köra en båtmotor tills den skar, slå sönder den med en slägga och vräka den i sjön och nästa dag ändå vara fullständigt accepterad.

Men vid sidan av den vilda fritiden lyckades han förvånande nog till och från bra i arbetslivet. De sista åren jobbade han med utvecklingsstörda och var omtyckt av både kollegor och vårdtagare.

Men under ytan doldes ett olycksaligt grubblande och det var den tragiska förlusten av modern som gnagde inom honom. Han ville träffa sin mamma igen, och i sina djupaste stunder brukade han tala om henne som en ängel. "Min mamma är en ängel, hon väntar på mig i himlen."

Dessa funderingar försökte omgivningen slå ur skallen på honom och samtidigt ta ifrån honom bilnycklarna när det var fest, och behålla dem, för Jimmy körde ofta full. Men allt detta visste förstås inte hans nya flickvän, då den sista kvällen i hans liv, när han i vredesmod vred om nyckeln i tändlåset för sista gången. Och även om hon hade vetat det hade hon omöjligen kunnat stoppa honom. För hur stoppar en liten tjej en två meter lång och urstark man som går bärsärkagång?

Rättsmedicinalverket, yttre besiktning:
"Den döda kroppen av en 27-årig man. Den ligger på obduktionsbordet på rygg och är iförd de kläder den bar vid händelsen. --- Sedan kläderna avklätts visar den sig vara kraftigt byggd. Jag uppfattar den som tämligen lång. Den har ett ordinärt hull och kraftigt utbyggd muskulatur. Kroppen förefaller dock något äldre än vad den biologiska åldern anger. --- På utsidan av höger axel en tatuering i blått föreställande en gudafigur och ovanför denna står skrivet med versaler ordet ODIN."

Odins Valhall eller guds himmelrike? Jimmy stod kluven inför det valet. Det ena utlovade ett evigt liv som krigare med vin, kvinnor och sång, medan det andra innebar att han skulle få återse sin mor som han saknade så mycket.

Med en bättre start på livet kanske Jimmy hade blivit den kille som tjejerna trots allt föll för, en stor och snäll teddybjörn. Men ödet ville annorlunda. Jimmys liv blev istället kort, intensivt, kaosartat och präglat av två i grunden fullständigt oförenliga känslor, en djup längtan efter villkorslös kärlek och en lika djup skräck för att förlora den. Klockan 23.50 en mörk vårvinterkväll tog det slut. I den våldsamma kollisionen uppstod ett flertal benbrott. I en kräkning åtföljd av massiv inandning kvävs Jimmy den 19 mars 1994.

Fotnot: Jimmy, Sofia och Hazim heter egentligen någonting annat.

Av Arvid Fallström 23 maj 2006 12:12