Självmordskliniker kan vara bra!

Egentligen är själva terminologin "självmordskliniker" helt fel och missvisande. Självklart handlar det om mord när man dödar en annan människa. Detta är ju en truism. En självklarhet. Tycker man inte det så är man ju dum! Men om man dödar sig själv kan det aldrig handla om mord, ty det är alltid bättre att "döda" sig själv än någon annan. Tycker man inte det så är man ju också dum! Detta är ju lika självklart som att jorden är rund eller att ett äpple faller till marken på grund av gravitationen. En effektivare benämning torde vara Terminal Sedering. Med detta menas att en läkare skriver ut en dödlig dos av Pentobarbital Sodium. Självmordsklinikens syfte skulle alltså vara att göra det så skönt och bekvämt ända in i döden för de som önskar att ha ett sådant här läkarassisterat självmord.

Kliniken skulle alltså ha en skyldighet att göra det så smärtfritt som möjligt för patienten. Självfallet måste etiska och moraliska aspekter vägas in i den här typen av aktiviteter och dess frågeställningar som skulle kunna uppstå för en sådan här klinik. Men de går att lösas.

Naturligtvis måste patienten i fråga vara över 18 år, detta är ju också en självklarhet. För säkerhetsskull vill jag höja åldern till 25 år för att förvissa mig om att personen som berörs verkligen har givit livet en rimlig chans. Personen får inte ha några genomgripande personlighetsstörningar i någon form, begåvningshandikapp eller andra typer av psykiska problem som kan göra att personen fattar irrationella och förhastade beslut. Ingångskraven skall vara rimliga, höga, men samtidigt inte för höga. Jag menar att man inte skall få ett sådant här läkarassisterat självmord om man t.ex enbart har ekonomiska problem. Inte heller om man är funktionshindrad. Eller långtidsarbetslös. En gravid kvinna skall heller inte få ett sådant här läkarassisterat självmord beviljat under pågående graviditet då det drabbar ett oskyldigt barn, men även i detta fall tredje person, pappan. Det måste vara en kombination av problem. Det måste vara multifaktoriellt. Alla andra lösningar måste vara uttömda.

En viss tid måste också förflyta. Alltså en viss tid måste gå från själva anmälan till att själva "akten" sker, minst 1 år. Saker och ting kan ju förändras i ens liv, till det bättre fast också till det sämre. Givetvis skall man få ändra sig i sista stund. Barbituraten måste man helt intaga på egen hand och inget tvång skall få förekomma från kliniken. Den här kliniken skall inte heller få tjäna pengar på sin verksamhet och naturligtvis inte få några statliga bidrag. Däremot tycker jag att privata donationer är acceptabla från givare som stöder eutanasi.

Precis som att en gravid kvinna skall ha den självklara friheten att få göra abort så skall även en "självmördare" få ha den privata äganderätten till sin kropp. Nu är ju i och för sig inte självmord förbjudet i lag, men det finns ändå tvingande element i samhället som hindrar personer från att begå självmord. Alla självmördares våta dröm är nämligen att få somna in med Pentobarbital Sodium. Pentobarbital Sodium är världens mest effektiva, smärtfria och "säkra" avlivningsmetod. Alla världens sju självmordskliniker i använder denna substans med gott resultat för alla inblandade parter. Andemeningen skulle alltså vara att man får en garanterad död vilket man inte nödvändigtvis får om man hoppar framför ett tåg t.ex eller tar en överdos sömnmedel.

Jag menar också att två läkare måste godkänna ett sådant här önskemål och att vederbörande har prövat minst två olika SSRI-preparat och gått regelbundet till psykolog under minst två år. Jag kan tänka mig ännu fler krav kopplade till den här typen av kliniker, men tycker fortfarande att det är en självklarhet att var och en som önskar, och som uppfyller kraven givetvis, skall få sitt önskemål beviljat. Detta skulle öka värdigheten kring självmord. Att slippa stå och huttra en kall vinterkväll framför pendeltåget eller att göra ett misslyckat och patetiskt självmordsförsök med sömntabletter och som dessutom kan ge men för livet och stor risk att vederbörande vaknar upp i ett vegetativt tillstånd.

Att sluta känna! Att sluta vara! Att sluta existera! Att försvinna från jordens yta på ett fridsamt och lugnt sätt är för mig och många andra bara en utopi idag. Skulle sådana här kliniker finnas tillgängliga skulle jag utan djupare reflektion anmäla mig idag. Men de finns ju inte. Varför?

Mats Norström, Stockholm

Av Mats TCM 29 apr 2006 08:40