Experter överskrider sina "mandat"

Så snart en dom i Högsta domstolen HD fallit eller en före detta diktator tagit livet av sig, är de där, experterna. De som besitter den yttersta kunskapen i allt i från vanlig juridik till folkrätt. Media anlitar med glädje dessa specialister för att av dem få s.k. expertutlåtanden. Anledningen till detta kan ingen vettig människa tvivla på. Journalisterna vill naturligtvis ha uttalanden från någon med någonsånär trovärdighet. Jag håller helt med om denna inställning. Självklart måste vi ha personer som vet vad de talar om när tex juridiska spörsmål skall avhandlas. Smaka på det; juridiska spörsmål!

Däremot är vi INTE betjänta av att veta vad tex Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, anser om att 3 hockeyspelare har sex med en ensam berusad kvinna, rent moraliskt. Vi vill veta vilka rättsregler som gäller men INTE vad Leijonhufvud anser vara rätt och riktigt etiskt sett. Vi vill inte heller veta vad professorn i folkrätt, Ove Bring, anser om att Slobo eventuellt tagit livet av sig i sin cell eller inte. Däremot vill ta del av Ove Brings analys rent folkrättsligt. Vi vill inte heller veta vad Christian Diesen, professor i processrätt, personligen anser om att en kvinna med kort kjol får "skylla sig själv" om hon blir våldtagen. Vi vill veta vad Diesen gör för analys av läget rent juridiskt.

Risken med att dessa experter mer och mer tar sig friheten att tycka till rent personligen när de kommenterar uppmärksammade händelser, är att vanligt folk blandar ihop vetenskapligt underbyggda fakta med godtyckliga personliga åsikter. En subjektiv inställning kan bli till objektivt faktum om det kommer ur Madeleine Leijonhufvuds mun.

Slutligen kan man ställa sig frågan om dessa med skattemedel finansierade professurer verkligen skall användas till att framföra personliga och subjektiva åsikter? Har då inte skattebetalarnas indirekta mandat missbrukats?

Av Göran Larsson 19 mar 2006 12:45