Linda Skugge ger mig medalj!

För ett par dagar sedan skrev Linda Skugge i sin krönika om hur ensamstående mammor förtjänar en medalj ur kungens hand för sina gärningar som just mammor:
Länk: expressen.se

Med stort medlidande beskrev hon ensamstående mödrars vardag såsom hon trodde att den kunde se ut. Hon hade inte fel. Själv har jag varit ensamförsörjande mor år min nu nioårige son sedan han var två. Jag säger inte att det är enkelt alltid, där har Skugge helt rätt. Faktum är att jag efter hennes beskrivning av läget nästan misstänker
att hon låtit sätta privatspanare på mig.

Ja, det kan vara tufft att vara ensamstående mamma. Eller pappa för den delen. Men några hjältar är vi inte. När vi valde att få barn var de flesta av oss vuxna individer som kunde fatta livsavgörande beslut. Vi visste också att livet inte är någon särskilt stabil tillställning, att människor kan skilja sig eller dö. Skaffar man barn vet man att man kanske en dag står där med det yttersta ansvaret. Så nej, jag framhärdar: En förälder är ingen hjälte, det skulle vara att urholka ordets betydelse.

Att alldeles ensam dra det tunga lasset utan att ha någon som backar upp en är faktiskt också självvalt. En egoistisk handlings baksida. För skulle en ensamstående mamma hjälpa en väninna eller granne, skulle hon kunna räkna med att tjänsten återgäldas. Men vi vill inte hjälpa till och därför är det ingen som ringer på dörren med en karott buljong i famnen när man själv ligger slagen av influensa och barnen gråter. Min barndomsväninna, bosatt i Schweiz, berättade att eftersom daghemssystemet är så dåligt utbyggt har hon gått ihop med fyra andra mammor som hjälper varandra att passa barnen. En dag i veckan har man alla barnen hos sig, resten av veckan är man barnfri.
Fungerar utmärkt och är dessutom gratis sånär som på vad det kostar att utfodra några extra ungar en dag i veckan Å andra sidan är det någon annan som utfodrar ens egna resten av veckan. Men ett sådant arrangemang kräver ju att man engagerar sig i sin omgivning, vilket folk verkar ha svårt för idag. Och då får man faktiskt stå sitt kast.

Sedan finns det förvisso föräldrahjältar. Människor som i krig och svält offrar sin kropp och sin själ för barnen. Som tigger, säljer sig, offrar sin stolthet och värdighet för att deras avkomma ska kunna överleva. I sådana situationer tar jag Skugge i hand. Det är vänligt av henne att vilja ge mig medalj, men jag ser hellre att någon som verkligen har förtjänat den får den. Vardagsknot är inte hjältedåd.

Av Anna Ekelund 12 mar 2006 11:52