En romantisk matupplevelse i Dronninglund

Efter en lång resa var vi utsvultna och mer än lovligt nyfikna på vad köket hade att erbjuda våra kurrande magar. Vi gick således ner från vårt rum och möttes genast upp av en kypare som och placerade oss vid ett fönsterbord i den stora, tomma matsalen.

På bordet stod en kandelaber i silver med fem nytända mörkröda ljus. Kyparen drog ut stolarna för oss och då vi satt oss placerade han en mörkröd servett av tyg över våra knän. Därefter gav han oss matsedeln. Utbudet var inte särskilt stort. Varken av för-, huvud- eller efterrätter, men det var nog tur. Eftersom allting verkade vara helt oemotståndligt fick vi stora problem att bestämma oss. Under tiden som vi funderade beställde vi in ett rött vin som rekommenderades av kyparen. Christian fick smaka av vinet och han gav kyparen en godkännande nick. Våra stora runda rödvinsglas fylldes till lite mer än hälften av kyparen som därefter diskret avlägsnade sig.

Till slut hade vi bestämt oss för vad vi ville äta och så fort vi slagit ihop menyn var kyparen där för att ta emot vår beställning. Vi hade enats om att börja med en Skagen-toast. Därefter skulle det sitta fint med en tomat- och fetaostfylld kycklingfilé med dragonsås och potatisklyftor. Vi väntade med att beställa in efterrätt eftersom vi inte visste om vi skulle orka mer mat än så.

Vi behövde inte vänta länge innan kyparen kom in med förrätten. Jag kan garantera att det var den godaste Skagen-toast jag någonsin smakat. Räkorna tycktes både större och saltare än vanligt och röran var kryddad på ett innovativt sätt som jag inte kan återge. Brödet var perfekt rostat och över kreationen låg en dillkvist, som dekoration.

Vi var, som tidigare nämnts, ganska hungriga och förrätten slank ner fortare än kvickt. Kyparen hade endast oss som gäster denna vinterkväll. Han forslade snabbt ut våra tomma tallrikar och ersatte dem inom kort med den efterlängtade kycklingfilén. Jag och Christian njöt oerhört av varje tugga. Vi åt små bitar av den fröjdefulla maten för att förlänga upplevelsen så länge som möjligt. Emellanåt smuttade vi på rödvinet och som på beställning dök kyparen upp från ingenstans för att fylla på våra glas.

Då våra tallrikar var tomma och utforslade till köket hade vi nästan tömt hela flaskan. Kyparen hällde upp det sista åt oss och frågade om han kunde fresta oss med en god efterrätt. Det kunde han! Vi beställde in varsin kaffe och chokladkaka med grädde och jordgubbar. Då vi satt där och väntade kom en man in med en fiol. Han ställde sig några meter från vårt bord och placerade fiolen under hakan och började spela en romantisk melodi. Stämningen förhöjdes ytterligare och romantiken var mer än lovligt påtaglig, man kunde nästan ta på den. Jag är vanligen inte särskilt romantiskt lagd och den fiolspelande mannen gjorde mig generad. Han måste ha märkt det, för han avlägsnade sig efter att ha spelat endast en visa.

Så kom kyparen äntligen in med den avslutande efterrätten. Den gjorde oss inte heller besvikna. Chokladkakan smalt i munnen och jag kände mig närmast frustrerad när den var slut. Den var beroendeframkallande, precis som de övriga rätterna varit.

Stunden där i matsalen på hotellet i Dronninglund var magisk för mig. Allting smakade oerhört gott. Kyparen hade en enormt bra timing och vi blev, som enda gäster, bortskämda med besked. Det blir svårt att toppa denna upplevelse!

Av Nina Kristiansson 06 feb 2006 23:17