Kokos och lime

Det är sen kväll på ett slitet hotell på Fiji. Foajémöblerna luktar unket och jag rör och rör för att få bort kolsyran ur coca-colan. Min mage är inte vad den borde vara. Mitt emot mig sitter pojkvännen försjunken över den en gång så vackra guideboken. Nu har den fått sina törnar och det har vi med.

- Hey there, who are you? Why are you sitting here? You haven´t seen the real Fiji!

Jag tittar trött upp och möter ett glatt ansikte på en man, några och fyrtio.

Mannen heter Peter och kommer från Kanada. För några månader sedan blev han mycket irriterad. Det var i kafferummet på jobbet. Trots att skylten med texten "Din mamma bor inte här" var stor och tydlig var diskbänken belamrad med koppar och glas. Vissa hade stått där fler dygn. Allt var odiskat. Peter får ett utbrott och kastar sin kopp i golvet. Detta är droppen. På kvällen bestämmer han sig för att ändra sitt liv. Två veckor senare har han sagt upp sig från sitt välbetalda journalistjobb och sålt sin dyra stereoanläggning. Sedan flyger han till Fiji. Enkel biljett.

Vi följer med Peter in i djungeln. Det är mörkt och ruggigt men konstigt nog är jag inte orolig. Jag litar på min intuition och känsla och lägger tankarna på fara bakom mig. Slutligen kommer vi fram till ett litet hus. Peter visar oss var sin hängmatta där vi kan lägga ifrån oss vår packning och sedan hälsar vi på familjen, mamma, pappa och en 8-årig flicka, som bor i en hydda intill.

Det brinner en eld. Vågorna från haven sveper in och näsborrarna fylls med annorlunda dofter. Flickan kommer och kryper upp i mitt knä. Framför oss dukas det fram tallrikar gjorda av flätade bananblad. Tidigare på kvällen har pappan varit nere vid stranden och fångat hummer. Nu sitter mamman och knäcker kokosnötter på ett spett. När de spricker fångar hon snabbt upp kokosmjölken och häller den över hummern i en gryta . När den slutligen är full ger hon sig ut bakom hyddan men kommer strax tillbaka med höftskynket fullt av små fina limefrukter. Dess friska saft pressas ner i kokosmjölken, som får småputtra över den öppna elden. Efter ett tag är vi alla samlade. Mamman tar omsorgsfullt vars och ens tallrik och lägger på ett hembakat bröd. Därefter lägger hon på en bit hummer och sedan en skopa kokos- och limesås. Pappan serverar den traditionella drycken kava. Den är stark och god men har en sträv smak som balanserar fint med den krämiga kokosmjölken. Vi skojar och småpratar. Njuter.

När den sista tuggan är uppäten är det dags för kvällens underhållning. Var och en tar sin lilla pinnstol och sedan går vi bakom hyddan och sätter oss med näsan mot oceanen. Sedan är det bara att vänta och se solen gå ner. Bättre än vilket tv-program som helst. De nattliga djungelljuden stiger. Vi är mätta och jag har just ätit den måltid som för alltid kommer att vara måltiden framför andra för mig. En totalupplevelse för alla sinnen.

Av Åsa Malm 02 feb 2006 17:39