Låt oss göra folkbudgetar!

Det skrevs om IT och folkbildning inför julen som varit. I gratistidningen City vid Lucia ömmar PPMs finanschef Catrina Ingelstam för vårt behov av utbildning i ämnet riskanalys vid placering av kapital. Det finns en jättestor grupp som vill ta ansvar för sin pension men som behöver stöd, säger hon i artikeln. Hon berättar vidare att PPM har lagt ut sin folkbildare Lotsen på nätet. City 15/12

Dagarna precis före dopparedagen kommer så Aftonbladet med en insändare från en riksdagsledamot Monica Green s om folks behov av IT-utbildning. Hon vill ha en ny satsning på folkbildning i IT-samhället så att vanligt folk kan uträtta det mesta via dator. En av insändarens många poänger är att alla ska kunna söka kunskap och delta i debatter med beslutsfattare på nätet. AB 21/12.

Den förste folkbildaren, finanschefen, talar om ansvar men kunde lika väl ha formulerat nåt om den enskildes makt över pensions-placeringarna. Men det gör hon inte. Makt är kanhända ett vulgärt ord i finanskretsar. Maktlöshet är väl annars det som de flesta knegare känner inför de s.k. globala marknadskrafterna.

Den andre folkbildaren, s-politikern, menar i sin tur att alla ska kunna surfa, shoppa och chatta etc på nätet. Vällovligt, tycker jag.. Men hon kunde därtill ha sagt nåt om direkt demokrati, makt och folkomröstningar i IT-samhället, men det gör hon inte. Kanske är det tabu för en yrkespolitiker.

Jag tänker osökt på pockyessayen "NÄTOKRATERNA, Boken om det elektroniska klassamhället" av Bard&Söderqvist2001 där de två författana skriver om "tabuiseringen av den politiska apatin" kap. 3.

Så blev det äntligen Julafton. Ur radion hördes Jussi Björlings mäktiga stämma i Adolphe Adams Julsång, mer känd som Helga Natt: "Folk fall nu neder. Och hälsa glatt din frihet!" Det är vackert. Fast till vardags knäfaller man väl inte i en riktig Demokrati, vad nu det kan vara för något. Jag kollar i några böcker. Dansken Alf Ross´ "Varför demokrati?" övers.A. Dagerman 1948 och amerikanen Rob.A. Dahls "Demokratin och dess antagonister" övers. G. Hemberg 1999.

Hittar dessutom en trettioårig Verdandianalys "Staten, socialdemokratin och socialismen" av Mats Dahlkvist. Den sistnämnda synar bl. a. förhållandet mellan demokrati, parlamentarism och korporatism. Efter en summarisk omläsning av dessa tre böcker så vågar jag komma med en egen nåja definition. Således:

Den representativa västerländska demokratin uppfattas numera helt synonymt med den parlamentariska representationsprincipen. Det finns alltså flera typer av demokrati. Den som vi har just nu är baserad på den traditionella liberalismens principer om människors lika värde, medborgarnas lika politiska rättigheter, allmän rösträtt med en röst per individ, och majoritetens överhet.

Det här låter jävligt fint. Och det är fint! Men man glömmer lätt att ordet parlament egentligen bara står för samtal, rådsmöte eller mötesplats, oavsett vilka potentater som råkas, hur de möts och varför. Historiskt sett har parlamentarism använts mest av andra krafter och "ismer" än goda. Man får se upp!

Man glömmer också lätt att vår demokrati folkväldet i stort har varit en process! Den har försigått mest utanför beslutsfattarnas mötespalats en utomparlamentarisk process s.a.s. . Skulle man påstå något annat talar man nog inte om vår demokrati utan om någon annan av alla dessa "kratier" man kan hitta i ordboken. Ta ex oligarkins barn aristokratin som direkt översatt från grekiskan betyder "de bästas välde" Aristokratier har också sina parlament. Man får se upp!

Här hemma hade vi under ett drygt halvsekel efter Saltsjöbadsavtalet 1938 något som vi kan kalla "den svenska modellens nonfascistiska korporatism". Det fanns ett otal officiella partsammansatta nämnder på hög nivå där en del av den demokratiska processen bedrevs någorlunda öppet på den tiden. Dessa fora dog dock med modellen Därutöver och därefter har vi vant oss vid att processen bedrivits mest i folkrörelserna och partiorganisationerna. Men nu börjar det krisa där också.

Två professorer, Lars Svedberg och Eva Jeppsson Grassman från fhsk Ersta-Sköndal respektive Linköpings universitet avgav inför advent en rapport till demokratiminister Jens Orback. Rapporten visar visserligen att volontär- och välgörenhetsarbete på enskild, ideell basis ökar i Sverige. Men den antyder samtidigt att hela vår demokratiska process börjar stanna av, vad jag kan förstå. Aktiviteter och medlemstal minskar stort i landets gamla folkrörelser och politiska partier. Det är allvarligt!

Det blir inte bättre ifall vi lägger till framväxten av en dold nätverkskorporatism, vilket B&S antyder utan att använda just det begreppet.

Skulle folkets politiska aktivitet dö ut dör också vår modell av demokrati! Då finns ju inget folk att lyssna till, ingen att representera och inte heller någon representativ representant att välja ur folket. Parlamentarismen går i regress eller utvecklas än en gång till något som endast få vill se. Man får se upp!

Är det detta som Green tänker på när hon vill få folk att chatta politik? Jag vet inte.

Den nya tekniken kan rädda oss. Det är nog sant. Men det räcker inte med snuttifierat chattjatter för fingerfärdiga! Sånt är inte mer revolutionerande än politiska gruppsamtal, telefonväkteri eller heta linjen. Det räcker inte ens med virtuella parlament med debatter, val och röstning via nätet om vi får tro Bard&Söderqvist. De tror inte alls på nätdemokrati. På nätet utvecklas i stället ett nytt politiskt system, plurarki, menar de och definierar: "En renodlad plurarki är ett system där varje enskild aktör bestämmer över sig själv, men saknar förmåga och möjlighet att bestämma över någon annan av aktörerna." a.a.s.s 93.94.

Vad jag förstår kommer de flesta ändå att fortsätta betala skatt. B&S nämner visserligen nåt om att den nya överklassen och nätokraterna kommer att undvika alltför besvärande beskattning genom den nya teknologin och privat betalda trygghetsförsäkringar s. 158. Men helt fria från beskattning blir de inte.

Plurarki eller ej. Kan vi inte bestämma öppet över vår nästa med vår röst så kan vi ändå bestämma lite över våra slantar. Och bestämma lite med våra slantar.

Ja. Nu har vi äntligen fått möjligheter att vara med direkt i de årliga budgetarna i riksdag, landsting och kommuner. Man hisnar vid blotta tanken! Nu kan vi själva ta ansvar och lugnt placera våra skattekronor på olika samhällsaktiviteter med samma teknik som Ingelstams PPM redan använder för våra pensionsplaceringar. Och det kan också ske årligen med utvärderingar och allt i kulörta fönsterkuvert i postinkastet, om vi vill.

Det blir inte svårt för oss. Vi alla förstår ju lite mer om hembygdens vård & omsorg, skola & utbildning, vägar & kommunikationer etc än om all världens aktiebolag, hausser och baisser. Eller hur?

För de av oss som eventuellt har svårt att fatta galoppen ordentligt ordnas en Demokrati- eller antiplurarki-lotsen på nätet. Studiecirklar och annat i ämnena IT, samhällsekonomi och alla slags "kratier" hos studieförbunden kan också vara bra.

Ja, nu behöver vi dra upp brallorna och räta på ryggen. Ett knäfallande folk passar kanske i julsånger och i andaktsrum men sällan annars. I min verklighet måste vi snarast bli myndiga och rakryggade samhällsvarelser, sluta vara bara konsumtärer, nätslavar, såpagluttare, börsspelare och valboskap etc. Vi måste hjälpa Green och hennes vilsna kolleger med besluten. Ty nu som alltid är ju allt ekonomi i grund och botten. Fråga ekonomer som Ingelstam & Co så får ni höra.. Trist?

Nej! Folkets budget behöver inte alls vara trist. Vi kan ha mysiga, glittriga TV-galor under de nya årliga budgetrörelserna. Veritabla budgetvakor. Det är OK för min del.

Hoppets stråle går igenom världen, skrev Adam vidare. Vad skriver Green & Co?

Av Lennart Rydström 16 jan 2006 10:41