Rätt/fel - tyvärr svårt för vissa

Det där med barnuppfostran är ett hett ämne. Det diskuteras avigt och rätt, men det viktigaste är väl ändå att vi lär de små knattarna vad man får göra, och vad man inte får göra. Att följa vissa av de tio budorden är en bra grundregel. Jag väljer ut de bitar som passar mig. Eftersom jag inte är troende följer jag inte alla.

Budord 4: "Hedra din fader och din moder" är för mig helt självklart. Det är ju de som satt mig till världen och sett till att jag fått mat på bordet och kläder att ha på mig. De har gett mig ovärderlig kärlek och funnits där för mig, i vått och torrt, oavsett vad jag gjort. Även om jag begått mina misstag har de alltid visat att de älskar mig och vill mig väl. Det är tyvärr alldeles för vanligt idag att barn inte ser sina föräldrar som något värdefullt. Ungefär de första arton eller nitton åren är föräldrarna lika med fängelsevakter, som tror att de vad som är bäst för mig. Trodde inte på det då, men efter tonåren ser jag på dem med nya ögon, och vi kan ha mycket roligt tillsammans.

Budord 5: "Du ska inte dräpa." Behövs det sägas något om det? Det vore pinsamt om man skulle göra det. För mig är det uppenbart att man inte skada någon annan. Som liten fick jag lära mig den Gyllene Regel: "Behandla andra så som du vill att de ska behandla dig." Vill du leva och ha det bra, eller vill du leva rädd som en hare? Tyvärr kan man inte göra något åt psykopaterna, men de "vanliga" människorna borde känna sina egna gränser.

Budord 6: "Du ska inte begå äktenskapsbrott". Svartsjuka är bra i ett förhållande har jag hört, för då värnar man om den man har kär. Bara det inte går till överdrift. Allt för ofta läser man i tidningar om svartsjukedrama, där ena parten inte förstått att partnern inte är en ägodel. Jag har läst att den som bragt sin partner om livet har sagt: Om jag inte får henne/honom, ska inte heller någon annan ha henne/honom! Hur sjukt är inte det? Man kan äga materiella ting, men absolut inte en människa. Enklare än så kan det inte bli.

Budord 7: "Du ska inte stjäla." Mitt är mitt och ditt är ditt. Kort och gott, ingen ska ge sig på det som tillhör mig och som jag införskaffat eller fått av någon. Det är kanske svårt att förklara för ett litet barn, men man ser på de att de har sina begär av att äga sina, och andras saker. Ser jag något som är roligare än det jag har i handen vill jag ha det, och tar det. Så ska det naturligtvis inte vara.

Det är de budord jag lever efter, och som egentligen inte är något som ska behövas präntas in i någon annan levande varelses hjärna. Det ska komma naturligt. Men för att samhället ska fungera måste föräldrarna ta sitt ansvar och se till att barnen efterlever det som är rätt och fel i samhället. Även alla andra vuxna som är med barn ska ta del av uppfostran, oavsett om det är mor- och farföräldrarna, moster och farbror eller dagis- och skolpersonalen. Alla är vi delaktiga i att samhället vi lever i fungerar. De som inte har förstått det ska få kännbara straff. Men innan det gått så långt, ska vi alla kämpa för att ha ett samhälle som vi kan känna oss trygga i. Vi ska ta tillvara på varandra och inte orsaka varandra olycka. Barnen är vår framtid och det är av största vikt att vi lär de vad som är rätt och fel.

Av Yvonne Björklund 15 dec 2005 11:26