Ska medelklassmän slippa städa på min bekostnad?

Diskussionen om skattesubventionerade hushållsnära tjänster är ständigt aktuell på den politiska dagordningen. Borgerliga, företrädesvis tanter, ser det som lösningen på alla möjliga problem. De menar att det att inte bara skulle göra våra hem renare, utan även vara bra för jämställdheten och för sysselsättningen. Själv anser jag att diskussionen är helt befängd och bakåtsträvande.

Idag kostar det runt 2000 kronor i månaden att få sitt hem städat. Skulle man helt slopa de sociala avgifterna så landar på en månadskostnad på 1400 kronor. De som skulle kunna utnyttja tjänsten är de som redan nu kan betala för den. Om hushållsnära tjänster blir skattesubventionerat blir det i själva verket så att de med sämre ekonomi som inte har råd att utnyttja tjänsten, även om de har behov, ska vara med och betala genom skattepengen för de välbetaldas städhjälp. Jag menar att det finns betydligt viktigare områden att använda våra gemensamma pengar på.

Men om det ger fler jobb då? Då borde väl en sosse vara för? Om en sån här subvention skulle ge fler jobb, det vet vi så klart inte, men i debatten hänvisas ofta till erfarenheterna från Finland. En utvärdering visar på en marginell sysselsättningsökning - mellan 550 och 750 årsarbetstillfällen i sektorn hushållsnära tjänster. Kostnaderna för det finska exemplet, omräknat till svenska förhållanden, beräknas vara 10 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär 30 000 anställda i offentlig basverksamhet. Man riskerar alltså ett sysselsättnngsbortfall på fler än 29 000 personer.

För mig är det inte bara ekonomiskt och sysselsättspolitiskt riktigt att inte skattesubventionera hushållsnära tjänster. Det är också djupt ideologiskt riktigt. Jag är inte beredd att använda våra gemensamma skattepengar till att välbeställda kvinnor ska slippa ta diskussionen med sin man om att dela på hushållsarbetet, utan istället få en skatterabatt när hon köper en annan kvinnas tjänster.

Av Veronica Palm 08 dec 2005 20:44