På farligt uppdrag

Första natten i Zambia liknade inte alls mina förväntningar. Jag satt inte vid bardisken omgiven av mörka skönheter läppjande på en gin & tonic, medan cikadorna väsnades, aporna tjattrade och lejonen röt utanför.

När mörkret föll tog de kriminella gängen över Lusaka. Alla hyggliga människor höll sig för säkerhets skull inomhus.

Därför låg jag i sängen och stirrade på en flera kilo tung varan som hängde i taket precis över mitt huvud.

Om det finns mördarödlor, så såg den där kolossen ut att vara en sådan. Om den släppte taget om taket - vad skulle hända då? Jag skulle få hjärnskakning, såklart. Men vad mera? Sönderpiskad av svansen? Uppäten?

Samtidigt kunde jag höra en mygga ina runt i rummet. Med min vanliga tur säkert av den sort som smittar med galopperande malaria och som på några timmar leder till döden. En mördarmygga.

Det bästa vore naturligtvis att få mördarödlan samarbetsvillig. Få den att förstå sin egentliga uppgift, att fånga och käka upp myggan. För att därefter avlägsna sig från mitt tak och mitt rum.

Men tyvärr finns det djur som är totalt ointresserade av smidiga och eleganta lösningar. Jag antog att mördarödlor tillhörde denna grupp, liksom noshörningar och vissa amerikanska presidenter. De blir bara förbannade när man försöker lära dem samarbeta.

Blickstilla låg jag därför kvar i sängen. Blickstilla hängde därför ödlan kvar i taket. Medan en galen mördarmygga skapade disharmoniska toner i rummet. Något symboliserade situationen, men vad?

Kamerakillen och jag hade tidigare under dagen landat i Lusaka för att spela in en teve-dokumentär om hur hårt Internationella Valutafondens IMF så kallade "strukturella anpassningsprogram" slog mot ett fattigt land. Anpassningsprogrammet var ju tänkt att leda till arbete och välstånd. Nu sjönk i stället tillväxten överallt i alla länder som tvingats lyda IMF:s order. Den som inte lydde fick inga lån.

Vi hade bestämt oss för att fokusera på sjukvården. Den tidigare fria sjukvården i Zambia, under socialisten Kennet Kaundas regim, hade ersatts av den borgerliga regeringen med ett system av amerikansk modell. Man kunde antingen teckna en sjukförsäkring, vilket 95 procent av befolkningen inte hade råd med. Eller också kunde man betala en hög avgift på sjukhus eller vårdcentraler när man blev sjuk eller skadad. Vilket heller ingen hade råd med.

Här gällde "betala eller dö". På ett år hade barnadödligheten ökat med fem procent. På Lusakas gator var statistiskt var tredje person man mötte hiv-smittad. Men aids skördade ändå inte flest dödsoffer. Det gjorde, och gör fortfarande, tbc, en behandlingsbar sjukdom om bara pengar finns. Kvinnor som födde barn på BB fick stanna högst åtta timmar.

Avregleringar, privatiseringar och nerskärningar i den offentliga sektorn, samt utförsäljningar av naturtillgångar till västerländska storbolag, hade tvärtemot IMF:s teorier ökat fattigdomen och minskat tillväxten. Zambia var ett av många länder på väg från botten och utför.

I Sydamerika hade de nyliberala idéerna också orsakat stor skada. Bolivia hade i mitten av 80-talet genomgått det mest hårdhänta "anpassningsprogram" av alla och genomfört samtliga förslag som kom från IMF och Världsbanken. Man hade varit "bäst i klassen". Bolivia är fortfarande år 2005 det fattigaste landet i Sydamerika.

Det fanns förresten två u-länder som gav fullständigt fan i vad de nyliberala stollarna på IMF föreslog. Dessa var Indien och Kina. I kraft av deras storlek rådde nyliberalerna inte på dem. Ett decennium senare kan alla se resultatet, men få talar om vad Kinas och Indiens framgångar egentligen beror på. De vägrade nyliberalismen. De behöll makten över naturtillgångar och statliga bolag. I Kina har staten ägarmajoritet också i de utländska bolagens dotterbolag. Vinsterna stannar i landet.

Men nu hade alltså jag, Den Stora Avslöjaren, landat. Ovanför mitt huvud hängde en mördarödla och en mördarmygga härjade nånstans i rummet. Dessutom hade kontaktmannen på ambassaden, han som skulle ha förberett ett tillfälligt arbetstillstånd, stuckit på semester. Vad vore UD utan alla byråkrater som inte kan sitt jobb? Samhällsnyttigt, kanske?

Enligt fysikens lagar kan en humla inte flyga. Enligt samma lagar borde inte heller en flera kilo tung ödla, eller varan, ligga blickstilla mot undersidan av ett betongtak utan att ramla ner. Jag kunde inte se några spår efter klor i taket och vad jag vet har ödlor inga sugkoppar på magen. Jag har svårt att tro att mysteriet beror på att de aldrig hört talas om Newton. Men konstigt är det.

Om jag hade blinkat i samma ögonblick som mördarödlan anföll mördarmyggan hade jag aldrig förstått vad som hände. Men nu såg jag under en tiondels sekund ett streck i taket som försvann bakom garderoben. Ödlan var borta, taket var tomt. Och länge låg jag och lyssnade efter ljudet från myggan. Men det förblev tyst.

Det var som fan, tänkte jag.


Kommentar: På mindre än två veckor arresterades vi tre gånger av kriminalpolis, knarkpolis och säkerhetstjänst som alla krävde att få se arbetstillståndet vi saknade. Saken ordnades slutligen av en professor med kontakter i regeringen. Teve-dokumentären sändes på "prime time" i finska YLE några veckor senare. SvT ansåg sig inte ha råd att köpa den.

Av Roger Lord 04 dec 2005 16:24