Inför maskeringsförbud

Motdebattör var före detta rikspolischefen och numera Östergötlands landshövding Björn Eriksson. Landshövding hade i en artikel på DN-debatt 3/11 anklagat antifascisterna för att vara "mer nazistiska än nazisterna" och menade att dessa spelar nassarna i händerna, på grund av deras stenkastande och våld mot antagonisterna och ordningsmaktens tjänare – polisen. Enligt Björn Eriksson var det inte i första hand demonstranterna från Nationalsocialistisk Front NSF, som väckte Linköpingsbornas avsky, utan antifascisterna - som ska värna det goda.

Ida Gabrielsson, som nyligen deklarerat att hon är kommunist, tog inte antifascisternas agerade i direkt försvar. Men instämde inte heller i landshövdingens påpekande om att dessa eliminerar den goda tanken. Björn Eriksson hänvisade till Danmark, där man har maskeringsförbud vid demonstrationer. Ung vänsters ordförande förklarade att "anledningen till att vissa motdemonstranter bär rånarluvor, är att de är rädda."

Hur kan man - som jag trots allt antar att Ung vänster vill utge sig för att vara – ett demokratiskt ungdomsförbund, vara rädda för att visa sina ståndpunkter öppet?
Förbundsordförandens språkbruk antyder också – förutom att hon utger sig för att vara kommunist precis som sina företrädare Jenny Lindahl och Ali Esbati – en bristande respekt för demokratin. Om nazister bär rånarluvor på sig, vilket dom dessvärre sällan gör vid sina demonstrationer, vore det bara att tacka och ta emot, för de delar ju inte demokratins värden. Men om motståndarsidan gör detsamma är det värre. Vem kan man då lita på?

Efter kravallerna i Göteborg 2001, talades det om numrering av polisens hjälmar för att lättare kunna reda ut: vem som gjort vad? Det är en lysande idé, om ordningsmaktens tjänare använder övervåld skall detta brott givetvis beivras och poliserna ställas inför rätta. Men då återstår en sak till: maskeringsförbud för alla demonstranter. Vågar man inte stå för det man demonstrerar om, ska man heller inte demonstrera. Liksom att Sourzes kommentatorer numera måste registrera sig, för att debattera en text, i yttrandefrihetens namn, kan samma skyldighet också avkrävas för svenska demonstranter. I Danmark måste samtliga insändarskribenter, framträda med namn i tidningar, annars publiceras inte texten. Det vore ingen dum idé att ta efter denna princip även i Sverige. Ty öppenhet är en förutsättning för en fungerande demokrati.

Av Yohannis Petersson 14 nov 2005 23:42