Enligt en undersökning hon gjort har majoriteten nominerade varit män. Liza Marklund ställer två reportage mot varandra:
En Katarina Larsson avslöjade förra året i Norrbotten-kuriren hur slovakiska arbetare fått jobb - under livsfarliga omständigheter - på SSAB i Luleå, för bara åtta kronor i timmen. Deckardrottningen och feministen fördömer inte Kalla Faktas reportage om de utvisade egyptierna som skickats ner till sitt hemland för tortyr, med den svenska regeringen och CIA:s goda minne. Det var detta reportage som enligt ledande journalistrar och reportrar borde ha fått fjolårets nominering. Liza Marklund ifrågasätter istället:
”Är egyptier mer värda än slovakiska arbetare?” ”Är hänsynslösa politiker värre än hänsynslösa arbetsgivare?”
Därefter fortsätter feminist Marklund med att Evin Rubar inte blir pristagare, för sitt avslöjande om ”könskriget”, på grund av ”den kvinnliga kvoten” kommer att fyllas av en annan pristagare; Nahid Persson, för dokumentären ”Prostitution bakom slöja”. Årets manliga vinnare blir, enligt feminist Marklund en Zanyar Adami för att denne ”med värme och humor ska ha öppnat en arena för det multikulturella Sverige”.
Liza Marklunds feminist löper nu amok, fast det är inget tvivel om att vissa val nomineringskomitten behandlar är politiskt korrekta ämnen. Ställer jag de Marklundska exemplen mot varandra är vinnaren ändå given –trots att det är ett år för sent:
Avslöjandet om de slovakiska arbetarna är givetvis hedervärt, men om utländska arbetare tvingas jobba för, mer än slavlöner, är det ändå inga mänskliga rättigheter som kränkts. Ty kollektivavtal med mera är positiva rättigheter och olika land för land. Negativa rättigheter/skyldigheter är däremot universella och omfattar människor världen över. Bryts dessa är det en inskränkning mot varje individ oavsett om det sker i en diktatur eller demokratisk stat. Det sista fallet är förstås än mer pinsamt. Om demokratin –Sverige i hemlighet bryter mot de mänskliga rättigheterna, förvisso på order av ”världens ledande demokrati”; USA, är det ett stort demokratiskt nederlag och en angelägenhet till att avslöjas. Därför bör Kalla Faktas avslöjande om de utvisade egyptierna nomineras och få första pris.
Det är faktiskt allvarligare om politiker, som är folkvalda i demokratins namn, bryter mot de mänskliga rättigheter de också representerar än om en arbetsgivare betalar ut slavlöner. Ty löner är inte universella rättigheter. Liza Marklund gör rätt analys, då hon genomskådar viss islamofobi i valet av dokumentär ”Prostitution under slöja”. Ett liknande reportage om prostitution i Sverige hade sannolikt inte nominerats? Trots att prostitution världen över borde vara lika avskyvärt.
Av Yohannis Petersson 04 nov 2005 12:04 |
Författare:
Yohannis Petersson
Publicerad: 04 nov 2005 12:04
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå