Mannen som hade gaser

En advokat som hade i uppdrag att hjälpa en tjuv undan straff blåste upp sig inför domaren tills hans barndoms dåliga självförtroende var som borttrollat och han ägde världen. Tjuven friades från alla misstankar och försattes på fri fot så att han kunde fortsätta stjäla, men advokaten drabbades av svåra väderspänningar. Ju mer han blåste upp sig desto gasigare blev han. Buken svällde, håret på huvudet ramlade av och när han skulle gå i säng med sin älskarinna tappade han ståndet.

”Vad är det för fel på mig?” frågade han doktorn. Doktorn, som också hade för vana att blåsa upp sig, svarade: ”Du har tarmfickor. Ta de här tabletterna i fjorton dagar.” Advokaten som fått en god uppfostran och lärt sig det mesta om plikt tog tabletterna enligt doktorns föreskrifter. Tabletterna hjälpte och advokaten mådde som en gud, men han hade ännu inte gjort upp med sin barndoms dåliga självförtroende, därför kom gaserna tillbaka när kuren var över.

”Vad är det för fel på mig?” frågade han psykiatrikern. Psykiatrikern, som hade för vana att veta exakt hur det var ställt, svarade: ”Du är deprimerad. Ta de här tabletterna i fjorton dagar.” Advokaten som litade på psykiatrikern eftersom denne påminde om hans far tog tabletterna enligt psykiatrikerns föreskrifter. Tabletterna hjälpte och advokaten mådde som en kung, men han hade ännu inte gjort upp med sin barndoms dåliga självförtroende och inte heller hade han fått svar på varför han var deprimerad, därför kom gaserna tillbaka när kuren var över.

”Vad är det för fel på mig?” frågade han i desperation homeopaten. ”Hur ska jag kunna veta det?” svarade homeopaten. ”Det är ju du som är läkare!” utbrast advokaten som nu var rysligt förtvivlad. ”Nej, det har du missförstått”, sa homeopaten. ”Det är du som är din läkare.”

Under samtalet framträdde advokatens essens, själva springpunkten. Vad föregick väderspänningarna? Vad orsakade impotensen? Det handlade inte om kemiska processer, inga mekaniska delar som kunde repareras eller bytas ut. Och ingen vitrock fanns längre som lindrade patientens ångest med sagor om patientens oskuld. ”Du har inget ansvar i det här, det är bara otur, en kemisk process”, hade den första läkaren sagt. ”Ta inte på dig ansvaret.” Homeopaten sa: ”Det är upp till dig.”

Sanningen är grym och sanningen gör ont. Men vad homeopaten menade var; ta på dig ansvaret och du blir frisk.

”Jag känner mig så satans liten”, erkände advokaten när den sturska fasaden sprungit sönder.

Springpunkten: Advokaten led av prestationsångest och svag självbild. Varje gång han försökte kompensera detta genom att göra sig märkvärdig utan att kunna förankra märkvärdigheten i självbilden, insjuknade han i symtom som gaser och impotens. Han var dominant, en auktoritet, precis som fadern varit, men feg och konflikträdd inför de som visade ett osökt mod och även inför samhällets grötmyndiga fackmän. Han var alltså en dålig kopia av sin far som redan han varit tämligen värdelös. Och då gavs plötsligt två val: Att fortsätta vara sjuk eller att bryta mönstret, cirkeln, arvet.

Homeopaten berättade om sporpulvret från mattlummer och hur detta naturens eget damm förädlas till medicinen lycopodium. Advokaten valde att äta lycopodium upphöjt till D200 i fyra dagar för att bota ont med ont. Medicinens uppgift var inte att hämma gaserna eller stärka mandomen, den skulle komma in i advokaten som en version av hans egen sjukdom. Lika tar ut lika. Och advokaten läktes ut, för lika botar lika.

Av Stefan Whilde 11 okt 2005 12:04