Den svenska kvinnan har blivit ful, fet och tråkig

Jag har alltid undvikit att åka på Finlandsbåtarna. Jag tycker att mina svenskfödda bröder och systrar super för mycket, och jag vill helst undvika eländet. Men häromdagen, på inbjudan av TV400, åkte jag lite halv motvilligt på en Ålandskryssning för att sitta i en TV jury som skulle avgöra en danstävling som skulle bandas för TV. Jag hade förväntat mig att det skulle bli stökigt på båten och hade därför, som en slags försäkring släpat med mig Aftonbladets kolumnist och Sourzeprofilen, tuffingen, Anna Ekelund som medjurymedlem och "gorilla" till mig i fall jag skulle få det jobbigt! Men det blev inte alls jobbigt. Istället fick jag iaktta svenskar i deras nöjesliv och hur det svenska "ragget" fungerar år 2005. Framför allt gick en sak upp för mig om den svenska kvinnan. Hon har blivit fullkomligt ointressant. De flesta kvinnor på båten var feta, dåligt sminkade och fullkomligt förskräckligt klädda! Någonting har hänt med den svenska kvinnan - hon har tappat sin femininitet och, enligt min mening, blivit Europas fulaste, fetaste och definitivt tråkigaste!

Det är klart att man inte ska dra alla svenska kvinnor över samma kam, och det vill jag verkligen inte göra, men jag tycks inte ha något val när jag åker på en kryssning där man under ett dygn ser ett tusental tjejer. Då kan man åtminstone få en uppfattning av hur den svenska kvinnan ser ut och agerar i allmänhet. När man ser hur hon dansar, och hur hon uppvaktas av den svenska mannen är det ganska lätt att få en bild av hur hon egentligen är.

När jag kom till Sverige på 60-talet var den svenska kvinnan onekligen Guds gåva till män! Hon var Europas vackraste; slank, snyggt klädd, ganska färgstark och väldigt kvinnlig. Man blev kär i henne vid första ögonkastet. Detta fortsatte in i 70- och 80-talen, men på 90-talet hände någonting. Svenska kvinnor började bli alltmer feta och klä sig i svart för att dölja magen och den alltför stora baken. Jag överdriver inte när jag säger att på dansgolvet på Ålandsbåten såg jag högst ett tiotal kvinnor som hade normala kroppar, och dessa var yngre tjejer som såg ut som 19-21-åringar. Det är ingen överdrift att säga att de övriga mellan 30-50 år hade stora rumpor och överhängande fläsk på magarna och dubbelhakor. En del var så feta och hade så himla stora rumpor att man hade kunnat tro att man var i USA. Jag minns särskilt en tjej jag såg i baren. Hon var i 35 års ålder. Hon hade fina stora ögon och sexiga kurvor. Egentligen var hon skitsnygg förutom en sak - hon hade minst 5 kg för mycket fett på kroppen och hon var klädd på ett sätt som tydde på att hon inte brydde sig om att hon var överviktig. Skulle hon bara bli av med de kilona skulle hon kunna bli en riktig skönhet.

Och ragget? Var har det svenska ragget tagit vägen? När jag satt uppe på balkongen och tittade ned på några hundra dansande par och lite tjuvlyssnade på män och kvinnor som satt runt omkring märktes det att det gamla hederliga svenska ragget tycks ha försvunnit. Killarna vet inte vad de ska säga till tjejerna och tjejerna nappar inte på killarnas försiktiga inviter. Killarna verkar vara rädda för att ragga på konventionellt sätt, rädda för att missförstås och för att tjejerna ska betrakta dem som tjatiga.

Nu kommer jag att säga någonting som inte är politisk korrekt och resultatet blir säkert att min ärade innelistekollega Emma Fernström kommer att sätta mig på sin utelista igen, men jag undrar om inte det här har någonting med den nya feminismen att göra? Det märktes att killgänget vars 70- eller 80-tals motsvarigheter hade jagat brudarna med sin charm, istället blev ganska likgiltiga och det kan bero på två saker - det fanns få snygga tjejer - de flesta var, som jag skrev ovan, för feta och tråkigt klädda. Killarna däremot var lite mer färgstarka och definitivt smalare och fräschare än tjejerna. Många av dessa feta tjejer dansade med varandra och de som dansade med killar var av överviktiga medan danspartnerna killarna var smala, slanka och ganska snygga.

Jag satt där, skakade på huvudet och tänkte tillbaka på 70-talet då man gick ut på krogen och raggade tjejer. Då fanns det knappast en enda tjej på krogen som var ointressant. Svenska tjejer då hade en stolthet i sina utseenden. De var välsminkade, och hade snygga kläder som visade deras snygga slanka kroppar. Som karl kände man sig som om man var i himmelriket. När jag tittade på dansgolvet på Ålandsbåten nu år 2005 kunde jag inte annat än sucka. 60-70 av tjejerna var klädda i svart och det märktes att de inte ens brydde sig om sina utseenden.

Okej nu till den stora frågan; har detta med feminismen att göra? Kan det bero på att tjejer i dag tycker att det inte är "inne" att ta hand om sina kroppar och utseenden? Kan det bero på att de är rädda att se vackra ut i fall jantelagen råder och får dem att sticka ut bland fulare tjejer som kanske mobbar dem? Inte vet jag - kan någon ge mig ett svar på detta? Uppenbarligen tycker tjejer inte att det är så kul att bli uppraggade längre. Om jag vore en tjej som var singel och gick på krogen skulle jag åtminstone göra mig själv fin så att killar skulle tycka att jag var intressant och tilltalande, men det märktes på dessa tusental tjejer att knappast någon av dem brydde sig om detta. Är det "ute" med att bli uppraggad? Har feminismen tagit döden på det svenska ragget? Jag upprepar - jag vet inte - men jag vill att någon tjej svarar detta. Varför är ni så förbannat fult klädda? Varför är ni så förbannat feta och varför är ni så inihelvete tråkiga i dag? Varför är ni ointressanta och varför gör ni oss karlar likgiltiga? Vill ni att vi karlar ska strunta i er? Vad beror detta på?

Har någon ett vettigt svar på detta?

Av William Butt 03 okt 2005 16:59