Du blir vad du äter

Var tredje-fjärde unge i skolåldern är överviktig. Varannan invånare i Sigtuna är överviktig. På kvinnors arbetsplatser sprider sig Viktväktarklubbar och andra bantningsprogam ut sig. Fetman väller ut över Sverige och blir ett allt större och tyngre problem. Var och varannan människa är alltså fet nu förtiden. Det är något som varje svensk borde oroa sig över. Framförallt alla feta kvinnor.

Fetma orsakar en hel massa sjukdomar såsom högt blodtryck, förhöjda blodfetter, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, hypertoni, ryggbesvär, förstörda leder, svullna fötter och utslitna knän etc etc. För att inte tala om problemen att röra sig normalt utan att stånka och pusta, inte kunna böja sig ner till golvet, inte kunna springa, hoppa och leka med barnen eller få plats i gungan. Tänk dessutom vad det kostar oss skattebetalare.

Att inte vara fet betyder inte att man är utseendefixerad - vikten har inget med utseendet att göra, det handlar om hälsan. Kroppen som man ska leva med ett helt liv, som ska orka vara pigg och vital mår inte bra av en massa övervikt att bära på. Dessutom är det fult med dallrande feta kroppar som svettas så fort de rör på sig.

Jag har diskuterat det här med mina feta vänner, mina vänner som varit feta och vänner som har feta vänner och alla säger samma sak:

1 De tror på fullaste allvar att de som är smala är på gränsen till anorektiker, stackars utsvultna människor som inte unnar sig något gott här i livet utan bara späker sig.

2 De tycker inte att de äter speciellt mycket.

3När de gjort något bra som klippt gräset, gått två km eller dylikt så är de väl värda en belöning, som en kaka, glass eller godis.

4 De tänker att vad spelar det för roll om jag tar en kaka till, jag är ju redan tjock. Jag börjar banta i morgon istället.

5 Jag ska börja träna nästa vecka, inte i dag.

6 Bantning är intressant när magen är full, när hungern sätter in så är det som bortblåst.

7 Matvanorna är vansinniga, ingen riktig mat förrän till kvällen som då blir en lååång middag

Många forskare påstår att det inte finns något som heter sockerberoende men många skyller på det nuförtiden och jämställer det med knark. Socker ger ju en kick, det är ett fysiologiskt faktum men det enda det handlar om egentligen är dålig karaktär. Något som man faktiskt kan träna bort. Man kan träna på att ändra sina tankar kring frestelserna så att beteendet inte styrs av känslor längre utan av sunt förnuft. Ni som vill göra något åt er hälsa, figur och vikt kan anmäla er till en kurs på www.livshandboken.se och Eva Rusz, en av landets ledande experter på beteendeförändringar.

Man kan äta hur mycket som helst bara man gör av med energin som man tillför kroppen men det är problemet idag, folk äter och äter fel, smaskar och snaskar hela dagarna och ju fetare människor är ju mer glufsar de. Överallt ser man tjockisar som trycker i sig godis, glass, chips, hamburgare, pizza mm utan en tanke på hur äckligt det ser ut. Sen ha mage att titta ner på de som har normal vikt.

Jag vidhåller att feministerna har stor skuld i det hela. De har splittrat familjerna, hetsat kvinnorna ut i arbetslivet, bort från barnen och kvinnorna stressar ihjäl sig. Kvinnor arbetar borta, stressar hem och är helt slut när kvällen kommer. Få orkar laga hälsosam och näringsriktig mat så det blir snabbmat i olika former, mackor, chips och kakor och det hela sköljs ned med litervis med läsk. Efter det är man däst och trött och man blir kvar i tv-soffan tills man somnar. Sådan är vardagen för massor av kvinnor.

Inte konstigt att så många blir fetare och fetare. Tyvärr drabbar det även de oskyldiga barnen. Det är det sorgligaste av allt och det skär i hjärtat på mig när jag ser alla stackars feta barn överallt. Egentligen är det barnmisshandel och det borde göras något åt detta redan på BVC, dagis och skola. Hur ska det gå för dem som är feta redan i skolåldern? Hur ser de ut som vuxna? Det är tragiskt att se dem och man kan bara hoppas att det slutar väl ändå, trots deras odugliga mödrar som förstör dem.

Någon som har sett det engelska programmet "Du är vad du äter"? Där sitter alla superfeta och tror att de mår så himla bra och inte äter särskilt mycket. När de sen ser allt skräp de trycker i sig på en vecka brukar de flesta bli alldeles förskräckta. Efter åtta veckor har de gått ner massor av kg och då först förstår de att de inte alls mådde så bra förut.

I Sverige borde vi ha ett program som heter "Du BLIR vad du äter" för snart är svenskarna lika feta som engelsmännen. Inget att skämta om längre alltså. Det är dags att bryta alla gamla vanor och tänka annorlunda. Kanske svårt men det går. Det handlar bara om att äta lite mindre än vad man gör av med och att ha karaktär. Jag lovar att man inte behöver vara hungrig och man får frossa så mycket man vill, bara man gör av med det på något sätt.

Att kunna uppnå och behålla sin idealvikt som gör att man mår bra borde vara allas mål. Inte för att man är utseendefixerad utan för att man vill ha en frisk och stark kropp som orkar leva ett fullgott liv.

Av Suzanne Qrunell 19 sep 2005 18:53