Asyl och enfald

Nej, självklart inte och det vore väl märkvärdigt om inte allt från kriminella till personer av rent ekonomiska skäl s k ekonomiska flyktingar tar chansen att få upphållstillstånd. Särskilt när direktavvisning av asylsökanden, bland tongivande grupper, anses vara en grov förbrytelse mot de mänskliga rättigheterna. Migrationsverket - detta tjusiga PK-namn - som regeringen år 2000 döpte om verket till, från att tidigare ha lystrat till namnet Statens Invandrarverk, har i nuläget en omöjlig arbetsuppgift.

Var och en som reser från ett land utanför Schengenområdet till Schengen vet att det är i det närmaste omöjligt att komma ombord på ett flyg utan att visa pass eller andra identitetshandlingar. Och även om man kommer med andra färdmedel är sanningen den att asylsökande slänger sina identitetshandlingar för att detta förhoppningsvis skall underlätta den egna asylprocessen. Förbluffande ofta gör det också det.

1996 var andelen asylsökande som saknade identitetshandlingar 34 procent och 2004 uppgick den till 92 procent, enligt migrationsminister Barbro Holmberg. Får man lov att misstänka att myndigheters och politikers enfald, godtrohet och rädsla att framstå som främlingsfientliga, spelat en viss roll, samt att asylsökande snabbt lär sig var i världen dessa egenskaper är som mest framträdande? Nej, jag vet. Man får inte misstänka det. Men jag gör det i alla fall.

Enligt Ekot den 15 juli avvisas dessutom endast hälften av de som nekas asyl i Sverige. Dessa lever förmodligen illegalt i landet. Vidare återvänder nästan omedelbart cirka 20 procent av de som verkligen avvisats. Gissa vad som händer då? Jo, då behandlas den nygamla asylsökanden som ett helt nytt fall och har rätt till fristående prövning och ny hantering av sina uppgifter. Så kan det hålla på.

DN rapporterade den 13 juli om en avvisningsresa med en person som uppgav sig vara vitryss. Men så fort man landat i Minsk uppgav denne att han minsann inte var vitryss. Den svenska eskorten flög då hem mannen till Sverige. Ett språktest som därefter utfördes tydde på att han var bördig från Ukraina. När mannen och eskorten efter nytt beslut senare nådde Kiev i Ukraina förklarade denne plötsligt att han var från - ja, just det - Vitryssland. Det var bara att åka hem igen. Utflykterna kostade skattebetalarna 100 000 kr. Mannen är nu frisläppt och går på s k uppsikt, vilket innebär att han tre gånger i veckan måste anmäla sig till polisen på den ort han idag bor. Sens moralen blir att ljug lönar sig.

Hur skulle det vara om man i större utsräckning direktavvisade det kan ändå betyda tre månaders väntan enligt nysvenskt språkbruk personer som saknar identitetshandligar med undantag av personer som har s k synnerliga skäl? Det vore inte särskilt svårt att genomföra.

Men det är väl alltför hjärtlöst, grymt och förnedrande. I svenska massmedia får vi ju så ofta läsa socialpornografiska berättelser om vår alltför restriktiva asylpolitik. För asylinvandring är ädelt och fint. Till skillnad från arbetskraftsinvandring, som inte bara är ett hot mot vår välfärd och våra jobb, utan också är djupt omoralisk.

Av Lars Nilsson 26 jul 2005 11:22