Sommarprataren Åsa Hagelstedt

Sedan jag köpte min iMac, lyssnar jag mer på radio än någonsin. SR, sänder "Da capo", klassiskt dygnet runt, samt "Sommar" efter ordinarie sändningstid.

Öronsnäcka, något trevligt webbspel eller annat avslappnande. Ibland blir man förbannad, det är inte ofta det lockas till skratt under "Sommar" -programmen numera
Annat var det förr. En gång tog jag transistorn, med under verandan. Här fanns arbete, för en, med tummen mitt i handen. Åke Falck var värd, det lockades till skratt, så högljudda, att grannen stack in huvudet, undrade om jag fått fnatt. Flera värdar, som skulle roa, inte oroa, minns jag. Numera kan jag lyssna, stänga eller höra färdigt. Passar inte den ena hoppar jag över till nästa. Sist hörda var Åsa Hagelstedt. Tvärsäker i varje mening, ingenting kommer att rubba hennes utstakade liv. Alkohol har hon aldrig smakat. Hänvisar till mormor och morfar. Präktiga människor. Farfar? Fädernas missgärningar, skall straffas intill tredje och fjärde led. Detsamma gäller alkoholism, generna, som avgör är nedärvda, enligt studier. Inte bevisat, lika litet, som varför man super.

Jag har alltid arbetat, på armslängds avstånd från alkohol.
Många, vilka varnade mig då jag drack, i min ungdom, var nyktra personer. I vuxen ålder "föll de i vattnet". Blev missbrukare. För mig, tvärtom. Därför skall man aldrig säga aldrig. Åsa blev äggdonator, en bland de första. Vill inte ta ställning till detta. Vid ardetons ålder, vet barnet om han/hon vill vem donatorn är. När knackar på Åsas dörr, kommer hon att välkomna människan, som hon är delaktig i. Helt klart. Ingen vet, om det är ett "fyllo " eller en narkoman, som Åsa möter. Varför ta sådana risker?

Åsa, kommer säkert, rädda mer än ett barn från supande, samt
knarkande föräldrar, genom sitt aktiva liv inom politiken och medverkan inom IOGT - NTO. Själv är jag uppvuxen i ett nyktert hem, trots detta började jag missbruka alkohol. Min syster, skällde, förmanade. Blev tyvärr själv missbrukare.
Jag kunde inte, lika lite som jag kan hjälpa andra. Det stående svaret, samma, som jag själv gav: "Jag kan sluta närsomhelst."

Åsa är förbannad på politiker, som vill sänka skatten på sprit, vin och öl. Tusentals och åter tusentals liter öl kommer från Danmark med färjor varje timma. Ja - ni läste rätt. Ofta får vi vänta på transport hem. Då brukar vi roa oss med att räkna "kärrorna". Det som gör mig mest arg är när jag ser alkoholhalten på öl i Danmark. 8-10 , till reapris. Färjor och båtar har egna affärer, folk slipper gå upp i byn, bara svänga runt hörnet, hem igen till gästabuden. Här är arbete för nykterister. Åsa tror att priset avgör konsumtionen. Morfar sade, när literpriset höjdes från 2 kronor till 2,25 "Spriten kommer ändå aldrig upp i sitt rätta värde, hur mycket dom än höjer." Oavsett vad som görs, ni är maktlösa. Se på spritförbudet i Amerika, supandet tilltog, gangsterväldet nådde sin höjdpunkt.

Men, sluta inte med ert arbete, En räddad A-lagare betyder mycket, både för samhället och honom/henne. Narkomaner måste läkare bota. Åsa äter inte kött. Helt i sin ordning.
En äldre, tysk, dam berättade: "Jag har inte ätit en köttbit i mitt vuxna liv. Vid krigsslutet i Berlin, fick vi order om att röja gatorna från lik, samt skadade efter varje bombanfall. Detta skulle ske innan folk kom upp från skyddsrummen. För krigsmoralens skull. En skadad häst låg skriande, fler män kom, skar stora stycken från det ännu levande djuret. Kan inte äta kött från efter detta."
Anledningarna äro många till avståndstagande från "fast föda."

Men varför skicka ut andra på stan om de vill ha en välhängd Cæur de filet provençale? Det går väl inte att ändra på sådant, som har traditioner ända sen stenåldern.

Åsa,s vän är kommunist. Var och en blir salig på sin tro.
Min far, kommunist i ung ålder brukade säga "Den, som inte är kommunist vid ardetons ålder har inget hjärta, men är man det fortfarande vid trettio har man ingen hjärna." Nu är detta inte helt sant. Här på Sourze finns en mycket begåvad skribent U.S. som jag läser med förtjusning, utan att därför hålla med i allt.

Till slut. Åsa har hund, älskar sina djur. Kommer alltid ha hund. Min hustru har alltid haft silverpudlar, ofta flera, på samma gång. Vi trodde, det är omöjlig leva utan hund. Åldern tar ut sin rätt. Vem skulle idag, gå ut med hunden? Köper vi en valp idag, den kommer med all säkerhet överleva oss. Vem tar då hand om vår vän?

Avslutningsvis. Om jag inte tyckt om ditt sommarprogram, hade detta inte blivit "plitat." Men ett varningens ord: "Säg aldrig aldrig, säg kanske."

Av Lennart Ekman 14 jul 2005 18:35