Mina möten med stjärnor på krogen

28,300 - så många morgnar, har jag öppnat mina ögon, skådat en ny dag. Olika är förutsättningarna. Just i dagarna styr Sourze, litet av min dag, inte minst sena kvällar, då hustrun har intagit vårt gemensamma nattläger. Läser inlägg, kommentarer. Betänker, förstår olika skribenters problem , särskilt "kändisskapets" vedermöda. Efter arbete i kända lokalers matsalar har jag lärt känna många olika artister, författare, politiker samt övriga i etablissemanget verksamma personer.

Jussi Björling, var en av mina favoriter, hovsångaren blev en vän. Dessutom hade jag tillfällen att beundra honom från olika salonger. Tyvärr blev hans "kändisskap" för oss, som älskade honom besudlat i journalisten Yrsa Stenius bok.
"Tills vingen brister". Oscar Winges - Hippodromteater i Malmö var mitt andra hem. Hade inte mynten blivit fler, genom tjänstgöring i Tunnelns matsal, hade jag nog platsat i kören. Vem vet. Sonja Stjernquist m. fl. gick på Dag Westbergs teaterskola tillsammans med mig. Hon för att tala på scen, jag för att vänja mig av med "malmöitiskan" , som dessvärre inte passade i matsalar, med grevar, baroner samt andra kändisar, som gäster. Färdiga, kunde vi säga "SOL" så man kände hur den värmde i Karlstad. Karl Gehard var länge och ofta i Malmö. På stadsteater satte han upp "Oss greker emellan" och "Jorden runt på 80 dagar". Jag hjälpte honom.

Nu till sanningen. Kramers matsal efter föreställningen. Dags för beställning:
"Vad är kapun?
"Kastrerad tupp", svarade jag.
"Det vill jag ha."
När det var dags att signera notan, fick jag en matsedel.
På baksidan stod:
"Savoy o Kramer är små trevliga lyer där kan man få goda menyer.
Man kan på franska ju pyttipannan försköna,
vad gör så det att man kallar tuppen för höna.
Oss greker emellan. Oss greker emellan.
Tack för hjälpen - Lennart

Karl Gehard."

Blev inramad, hängde på väggen länge.

Max Hansen spelade Menela´us i "Sköna Helena", Leopold i " Vita Hästen" samt "Gröna Hissen". En enkel underbar människa. Krävde inget av oss tjänande andar, utöver vanlig hövlighet.

Fritjof Nilsson Piraten hälsade på dagligen då vi drev värdshus i Kivik. Här bodde hela teamet, när det var dags för inspelning. Många äro de historier, som inte finns utgivna, vilka berättades då vi hade improviserade gästabud.

Sten Broman, tog sig också till Österlen på visit. En gudabenådad talare, som inte ville bli avbruten.

Ännu ett kort, med dedikation från Birgit Tengroth då hon spelade i Mobergs "Mans kvinna." Underbart.

Ingen skall glömmas, de var många, som passerade revy under mina Malmöår.

Strands Bakficka i Stockholm ger glada minnen. Ofta hängde vi med på eftersläckning. Mitt recept på "Janssons frestelse" där gullöken var utbytt till rödlök, blev nästan en tradition. Ett underbart täcke av smulost, blev pricken över i.

Göteborg med sitt Eggers. Här bodde kändisarna. En god vän från Danmark berättade. Han var hovmästare på d´Angleterre i Köpenhamn. En kväll skulle Paul Reumert åka taxi hem. Han kom in i matsalen, ville ha ny taxi. Chauffören hade frågat:
"Vart skall jag köra?"
"Hem."
"Vart är det?"
"Tror ni jag vill åka med en helt främmande, som inte vet var jag bor."
En annan bil fick beställas.

Varför nu allt detta. Jo, Billy Butt skriver här om kändisskapets avigsida. Helt klart, ibland får man skylla sig själv. Billy förekom i Sydsvenskan nyligen, där han skulle hjälpa två dömda våldtäktmän, att överklaga till HD. Den våldtagna kvinnan lovades huvudroll i Billys nästa opera. Hon blir misstänksam då Billy frågade en massa om våldtäkten under förhandlingarna. Han gör sitt bästa för att inte bli bortglömd.

Jag fick ett mail: "Tack för din fina artikel om de hällörade." Vi var vänner sedan länge. De hade köpt en pudelvalp av min hustru, det väckte minnen. Innan iMacen föddes, var det talet, som gällde. På ett fackföreningsmöte bad jag om ordet. En vän ropade till ordföranden: "Ge det inte till Lennart! Du får det aldrig tillbaks."

Ha nu en god dag.

Av Lennart Ekman 11 jul 2005 07:29