Linda Skugge och Hatet

Ni minns säkert Ranelidfejden, en litterär fejd helt i samtidens anda. Det vill säga på förskräckligt låg nivå.

För Expressens räkning hade krönikören och feministen Linda Skugge recenserat Björn Ranelids nyutkomna bok. Linda Skugge är ett underligt fenomen. Länge trodde jag att hon bara var en dagslända, men hon maler på år ut och år in.

När Skugge recenserade Ranelid skrattade nog flertalet på parnassen. Skugge, utan andra litterära referensramar än - ja, vaddå? - skrev inget om boken. Hon fokuserade på att Ranelid rakat håret på armarna och gubbsjukt månar om sitt utseende. Hon förlöjligade dessutom ett av hans ungdomstrauman, en missbildad läpp. Att Ranelid är man räknades givetvis till hans nackdel. Ranelids kvinnliga läsare måste vara dumskallar, slog Skugge fast.

Skratten fastnade därför i halsen. Nu skulle alltså författarens kön, ålder och beteende recenseras, inte boken de skrivit. Vem stod i tur? Vem stod i tur att drabbas av detta fruktansvärda öde?

Alla tänkte nog på stackars Ulf Lundell. Att han var i farozonen att bli vernbalt avrättad var självklart. Linda Skugge avskyr nämligen äldre, framgångsrika, självständiga män, särskilt om de är romantiker eller ger intryck av att veta något om själens obotliga ensamhet. Sådana egenskaper får hennes hat att spruta ur spalterna.

När saken debatterades i teve sa Expressens kulturchef att Linda Skugge är mer intelligent och bildad än hennes kritiker tror. I motsats till vad yngre kanske tror, har Expressen haft en lång rad intelligenta skribenter i sitt stall. På den tiden publicerades exempelvis Lars Forssell och Bengt Anderberg regelbundet i tidningen.

Men tiderna har alltså förändrats, en revolution har ägt rum. Nu har kulturchefen på en stor rikstidning Linda Skugge som referens vad anbelangar intelligens och bildning.

Vanliga läsare skiljer sällan på krönikor och andra artiklar, det vet varenda människa som jobbat på en redaktion. Den som blir publicerad är viktig, hans/hennes tankar betyder något.

Linda Skugge har en publik som tar henne på allvar. Hennes koncept har blivit norm för unga kvinnliga skribenter, epigonerna är många och alla förösker hitta sin stil, men inom samma ämne. De har alla ett gemensamt, att de har ett helvete. Och det är aldrig deras eget fel. Det är självaste livet som jäklas. Men också Gubbarna, dom står ivägen på nåt vis.

Ett av de mer kända citaten av Linda Skugge är detta, då hon skriver om manliga pensionärer:

"Vi kan skuffa in dem på nåt sketet hem fullt med analbakterier där de kan sitta och ruttna. För vem bryr sig om nån jävla gammal gubbe som står vid gravens rand och inte ens kan få upp den längre, ett skrumpet jävla russin! Jag hatar dem!"

Om ordet "gubbe" byts ut mot "jude" blir texten åtalbar. Men bortsett från detta, låt oss ändå göra en någorlunda intelligent snabbanalys av stycket.

Linda Skugge hatar gamla gubbar bland annat därför att "dom inte kan få upp den längre…"

Den mest spännande och sexistiska frågan blir förstås vad hon tycker om gamla gubbar som faktiskt kan "få upp den". Upphör hatet då? Bland många andra konstigheter är alltså också hennes argumentationsteknik ett mysterium.

Tjejer med låg självkänsla tar nu efter Skugge, hon är deras förebild. Åldersfascismen breder ut sig, man skapar en ny norm, kommunikationerna mellan generationerna bryts. Men Skuggefansen köper Expressen och höjer upplagan, vilket är huvudsaken.

För därmed fullgör hon sina egentliga uppdrag, att sälja tidning och tjäna pengar. På den tiden samhällskritik var något naturligt hos envar hade hon kallats för "en prostituerad i dumhetens tjänst".

I en intervju i SvT avslöjades Skugge tomhet på ett besynnerligt sätt. Hon avslöjade förtjust att hon slutat tänka, hon hinner inte. Hon bara skriver på…

Jag hatar Linda Skugge. Men det gör jag av en enda anledning. Nämligen att hon till och med lyckats få mig att bry mig om strunt som inte ens förvaras i gyllene dosor. Jag skrev ju den här artikeln. Och har därmed gett henne vad hon allra helst vill ha, uppmärksamhet.

Av Roger Lord 10 jul 2005 21:00