Hur tänkte du då?

Låt se...

När magen "sprack" på Anna Book eller då Sigvard Marjasin klippte kvitton har ofta debatterats i nöjesmedia. Allvarligare saker som att nye påven liknar kejsaren i Star Wars och att sydafrikas president Thabo Mbeki länge helt förnekade existensen av HIV/AIDS ges dock mindre utrymme på inrikes/utrikes sidorna från TT.

Vi ska här beröra båda formerna av ondska: Den tyske nazistpedofilen Paul Schäfer var först aktiv nationalsocialist i Tyskland under andra världskriget och men flydde sedan till Chile där han hjälpte diktatorn Pinochet att tortera oppositionella. För att avsluta sin karriär som världens ondaste man bildade han en pedofilsekt där han systematiskt våldtog unga pojkar i flera år innan han nu slutligen blev arresterad. Förvånat ser han på oss läsare/tittare, och vi ser tillbaka och tänker över morgonkaffet, hur tänkte du då din jävla galning? Fick herr Schäfer plötsligt en idé att han skulle brinna mest i helvetet av alla eller kände han bara att det där med att elda förföljda minoriteter i masungnar åt en dvärg med moppemusche lät som en skoj pryl värd att testa. Nu har han fått konkurrens av Edgar Ray Killen, sydstatsrasisten som ser ut som den stympade elakingen Old Monty i Texas Chainsaw Massacre, som ropar "get ém boy!" då tonåringarna försöker fly en säker skräckfilmsdöd.

Tunga frågeställningar som kräver seriösa svar och inte cyniska skämt. Men ibland måste man ändå få skratta åt tragiken. Som när den kände HIV-mannen, alias Mehdi Tayeb, greps i Stockholm för några år sedan. Även han stirrade galet in i journalisternas kameror med en frågande blick: har jag gjort något? Och visst gjorde han väl det. Eller hur tänkte han då det i polisutredningen visade sig att han haft sexuellt umgänge med 99 kvinnor och en man. Hur tänkte han då? Äh, va fan, om jag redan smittat nästan 100 brudar så borde jag väl pröva på en stadig karl också! Mehdis hår är rufsigt och blicken stirrig då han från ett iranskt fängelse skickar sitt sista levande tecken till oss i Sverige. Får en känsla av att vår vän Mehdi får pröva på det där sista partytricket både två och tre gånger i fängelset som håller honom i väntan på en traditionellt "rättvis" rättegång.

Mer politiskt korrekt vore kanske att skriva en krönika med samma rubrik och istället kommentera frisyrerna och axelvaddar på kändisar från tidigare årtionden. Vore då detta roligare och sannare? Inte nödvändigtvis. För att kompromissa kan väl sägas att det ena behöver inte utesluta det andra: look alike tävlingar och kontrafaktiska hypoteser som frågan om vem som skulle vara den svenska motsvarigheten till amerikanske sexmogulen Hugh Hefner eller den blekfete sångaren i blackmetalbandet Venom? Lätt! P G Gyllenhammar är den ende finansmannen som liknar Hefner om han förlorade lite av sina lovehandles och dessutom har glimten i ögat trots att han är rik. Nu tycks han dock ha sugits upp av en alltmer utslätad Stenbecksfär. All in it for the money...

Och sångaren i Venom?
Anna-Lotta Larsson förstås.

Av Per Hånell 06 jul 2005 16:14