Mimicrypolitiker

Det är uppenbart att något har hänt med vårt parlamentarisk-demokratiska system. Så här ett år innan valet börjar det redan kännas: ledan och likgiltigheten inför att ta del av debatter där tankeverksamheten är satt på ett minimum, där valaffischernas slogans och enkla budskap bollas mot varandra, där debattanterna förefaller vara hårt regisserade rollfigurer snarare än levande bärare av sina respektive partiers idéer. De påminner om det slags "antiqua imitamina vitae" imitanter av sina forna liv, som man kan läsa om i Ovidius metamorfoser, då han beskriver dödsrikets irrande skuggor. Vad är det då jag föredrar hos en Carl Bildt framför en hundögd Reinfeldt? Hos Palme framför en grötmyndig Persson? Hos Bengt Westerberg framför suck! Lars L?

Jag tror inte det bara handlar om nostalgi. Jag tror att det jag saknar är en människa som står för en idé och som för fram den utan tillstymmelse till inställsamhet. Och som i en debatt kan möta andra människor som står för andra idéer och i denna debatt göra alternativen tydliga för oss. Så är det inte idag. Idag säger socialdemokraterna att egentligen är vi inte alls socialister, fast vi ändå på något sätt är det. Reinfeldt säger att egentligen är vi moderater int alls så särskilt moderata, egentligen är vi rätt så socialdemokratiska. Och kristdemokraterna säger att egentligen är vi inte så kristna alls, vi står bara för något slags allmän moral och etik, och moral och etik är väl bra det? Folkpartiet kan vi ju lämna därhän eftersom det är ett parti som förmodligen oåterkalleligen förlorat sin själ. Bara Ohly kan vi lita på, han står för att han är kommunist. Fast kommunismen är ju å andra sidan inte kommunistisk, bedyrar han.

Hur kan det ha blivit så där? Jag tror det har att göra med ett marknadstänkande som håller på att tränga undan så gott som allt annat i dagens samhälle. Allt blir produkter som ska krängas på en marknad. Så och politiken. Politiker stylas och idéer designas och det hela marknadsförs i en serie jippon som kallas valrörelse. Lejonborg dög inte, han var en ren katastrof , okej då stylar vi om honom. Moderaterna gjorde ett dåligt val till eu-parlamentet, okej då gör vi om oss - och fram på scenen träder Reinfeldt. Persson visste vad som gällde redan innan teorierna formulerats. Man ska vinna mitten och markera mot höger och vänster, så vinner man framgång.

I stället för politiker som står för en idé och som i våra fria val argumenterar för den och som sedan får veta hur stor del av folket som stödjer denna idé, har vi fått politiker som först går ut och frågar folket: Vad tycker ni? och därefter utformar sin politik så att den någorlunda överensstämmer med svaret de får. Politiken har blivit en produkt, den utformas efter genomförda marknadsundersökningar och marknadsförs sedan som en produkt. Inte så konstigt att allt verkar närma sig mitten. Inte konstigare än att teveprogrammen blir allt mera lika varann, ju fler kanaler vi får. Konkurrens tycks på ett egendomligt sätt inte leda till mångfald, utan till enfald.

Men ändå så kommer vi om drygt ett år att gå till våra urnor, välja våra valsedlar, slicka igen våra kuvert bakom skärmarna och lämna våra röstsedlar till valfunktionärerna, som letar fram våra namn i sina listor och bockar för dem - antiquae imitamina vitae.

Illustration: Karin Bergstrand

Av Bo Celin 04 jul 2005 11:29