Vad Michael Jackson och jag har gemensamt

I en rättegång som min, som bevakades av hela riksmassmedia på ett så omfattande sätt fanns det knappast utrymme för ett rättvist utfall. Därför tror jag, oavsett det rättsliga utfallet i Jackos mål, att massmedias bevakning av fallet riskerar att spöka för honom livet ut. Men om Jacko är smart, kan han, liksom jag gjorde, överleva en eventuell felaktig fällande dom och återgå till ett normalt liv och återhämta sin heder. Frågan är om Jacko är oskyldig och om han har samma jävlaranama som jag haft?

Innan alla börjar skrika vill jag klargöra två saker: 1 Jag vet inte om Jackson är skyldig och precis som alla andra kommer jag, efter påverkan av massmedia, att tvivla på domen, vare sig den blir friande eller fällande, och 2 jag vill inte bagatellisera saken utifall han verkligen är skyldig. Jag försöker heller inte att jämföra mig själv med Michael Jackson som person, musiker eller kändis. Han är ju mycket större i musikbranschen än jag någonsin varit eller kan bli, men vi har en sak gemensamt, nämligen att mitt rättsfall 1992-93 blev lika uppmärksammad i lilla Sverige som hans fall uppmärksammas i dag i det stora USA. Den amerikanska mediekonsumenten är delad på exakt samma sätt som den svenska mediekonsumenten blev uppdelad i mitt fall. Hälften tror på hans skuld och den andra hälften tror att han är offer för ett blivande justitiemord. Så blev det i mitt fall och det var bara jag själv som visste vilken halva som hade rätt. Likaså har ingen, utom Jackson själv, vetskap om vilken hälft som har rätt.

När jag tittar på CNN eller Fox News ser jag hur den ena efter den andra s.k. förstår-sig-påaren uttalar sig om hur de tror att utfallet kommer att bli. Jag känner verkligen igen mig! Så blev det i Sverige när jag väntade på min dom. Vad Jacko dock har till sin fördel är att de amerikanska journalisterna är uppdelade i sina uppfattningar om skuldfrågan. Där vågar den ena gå emot den andra medan här i lilleputt-Sverige journalistkåren för det mesta består av skitskraja jantelagspåverkade fegisar. Det råder ett slags enighet hos journalistkåren i sådana här rättsfall där alla simmar åt samma håll och ingen vågar ta steget att gå emot vad de andra tycker, av rädsla för att sticka fram hakan och bli idiotförklarad. Så blev det i mitt fall. Jag tror att jag har haft lite närmare personligt kontakt med journalister än vad Jackson har eftersom han, till skillnad från mig, omringas av beskyddare som talar för honom och skyddar honom ifrån direktkontakt. Jag minns hur Sveriges ledande journalister, den ena efter den andra hörde av sig till mig efter domen och uttryckte förvåning över att det blev en fällande dom - detta var förstås på det privata "off the record" planet - på det offentliga planet fick de stå för åsikterna som de basunerade ut till svenska folket på löpsedlarna. Detta gör att jag undrar hur de amerikanska journalisterna kommer att behandla Jackson efter domen. Kommer de att hysa samma slags sympati för honom i fall han blir fälld som deras svenska kollegor gjorde för mig?

En annan sak som jag märkte i den svenska rapporteringen är hur tidningen Expressen, som trots flera chefredaktörbyten sedan mitt mål ägde rum, uppenbarligen inte lärt sig ett skit om hur man rapporterar opartiskt i rättsfall. Nyligen publicerades en stor artikel om fängelset där Michael Jackson riskerar hamna. Bilder på eventuella medfångar m.m. publicerades för att sälja lösnummer. I mitt fall minns ni kanske hur samma skittidning Expressen publicerade en bild på en cell i Härnosands s.k. "sexbunker" med en bild på fängelsechefen som sade "Billy är välkommen hit!" - detta långt före målet avgjordes. Precis som medierna i dag basunerar ut att Jackson riskerar 20 års fängelse skrev Expressen att jag skulle få 10 år! I själva verket placerades jag i en av de "trevligare" anstalterna i Sverige då Kriminalvårdsmyndigheterna hade svårt för att tro på domen mot mig!

Jackson och jag har en annan sak gemensamt. Han beskrivs som en mycket "udda person" med "udda vanor" och nästan som en "freaky" individ. Jag beskrevs, inte exakt på samma sätt, men inte långt därifrån. I mitt fall handlade saken om mitt utländska "särpräglade" utseende som fick enorm uppmärksamhet både i domen och i tidningarna - en slags rasism som många medarbetare på kvällspressen i dag har erkänt för mig att de ångrar djupt. Men eftersom jag, och min omgivning vet att jag inte är någon konstig person, kan jag tänka mig att den mediala bilden av Michael Jackson kan överensstämma med den tidigare mediabilden av mig. Jag gissar att Jackson är en vanlig snubbe som på grund av sin livsstil blivit offer för mediernas girighet. Så var det i alla fall i mitt fal här i Sverige. Ett exempel: Om jag klädde mig i en färgrik kavaj eller slips var det för att jag var modemedveten, men de gråtristklädda journalisterna i Sverige tolkade min klädstil som "stötande" och jag beskrevs som en som bara "ville synas" i mängden! Felet var inte hos mig eller min klädstil utan hos de journalisterna som ständigt såg ut som obäddade sängar!

Men oavsett hur det blir så skulle jag vilja ge Michael Jackson ett råd. Om han är skyldig ska han be om ursäkt, ta sitt straff och visa ödmjukhet, genom att sona sitt brott. I fall han är oskyldig och ändå blir fälld felaktigt, skall han ligga jävligt lågt ett långt tag. Det sägs att Jackson kommer att lämna USA efter domen. Det har även spekulerats i om att han ska bo här i Sverige, men jag tror inte att Jackson kommer att så göra. Jag tror att det bästa han kan göra är att visa upp sina bästa sidor och låta det amerikanska folket se vad han egentligen är för människa - i fall han inte är den som han utmålas vara.

Det spekuleras om att Michael Jackson är stendöd och att han aldrig kommer att återhämta sin karriär. Detta är fel. Han kommer att komma igen, precis som jag gjorde. Många tror att jag är "stendöd" bara för att jag inte har synts i media i samma utsträckning som tidigare. Men folk i min bransch vet bättre. Jag har aldrig varit stendöd - jag lever och jag är verksam på exakt samma sätt som tidigare förutom att jag inte gör någon "sång och dans" om saken. Likaså kommer Michael Jackson att komma igen. Men det kommer också att bero på om Jackson har "bly i botten" - en svensk journalist skrev en gång om mig: "Billy Butt är som en docka med bly i botten - man kan slå ned honom hur många gångar som helst - han bara pingpongar upp igen och slår en på käften!" Jag misstänker att Michael Jackson kommer att göra samma sak!

Av William Butt 08 jun 2005 15:23