Tio år i EU

Under valrörelsen 1994 visade en klar majoritet väljare skepsis mot ett tänkbart europasamarbete. Dock var ledarna för de två avgörande partierna inom svensk inrikespolitik eniga. Borgerligheten har varit europasamarbetet främsta förespråkare, med ett utarbetat europaprogram, sedan folkomröstningen. Om de borgerliga lyckats behålla makten sedan 1994 hade förmodligen också en offensivare politik kunnat föras, än den som hittills förts.

Socialdemokraternas brist på trovärdighet i europafrågor, beror på följande orsaker:
· Det tvivelaktiga samarbetet med regeringens två stödpartier, som är EU-motståndare.
· Göran Perssons förmåga att vända kappan efter vinden i EMU-valet.
· Den EU-splittrade vänsterfalangen inom S.
· Partiets avsaknad av ett europaprogram.

Liksom SSU under euro-valet 2003 vägrade att ta ställning i frågan, gjorde moderpartiet det ett år före valet. Vad vill socialdemokratin egentligen med EU? Utifrån detta perspektiv är det förvånansvärt att en sosse är EU-kommissionär, hur väl hon än uträttar sitt arbete.

Dock finns förhoppningar om att "det stora partiet" tydligare kommer att ta ställning i europapolitiken. I mars skrev ett antal tunga socialdemokrater en debattartikel i Dagens Nyheter, där de efterfrågar ett europaprogram från sitt parti. Det vore inte en dag för tidigt, att ”det stora partiet” utarbetar en vision över den union de trots allt är med i och vars parlament de har representanter i. Med en sådan vision ökar partiets trovärdighet i det projekt de tagit sina väljare i - även om de i värsta fall behåller makten en mandatperiod till? Men det skulle framförallt skapa demokratisk dynamik i europapolitiken mellan de två blocken. Politisk mångfald är viktigast.

Av Yohannis Petersson 08 maj 2005 17:28