Vi kan stoppa företagsflykten!

Häromveckan hotade Astra med att flytta produktionen utomlands på grund av att mp vill ha skärpta krav angående djurförsök. Själv är jag inte insatt i den frågan och det kan hända att mp är helt felt ute, men utifrån ett större perspektiv så har det ingen som helst betydelse.

Sedan flera år tillbaka nu har vi fått vänja oss vid att företag hotar med att flytta utomlands om inte företagsklimatet blir bättre, skatter sänks osv. De allra senaste åren har vi även fått vänja oss vid att företagens hot blivit verklighet, samtidigt som politikerna står och tittar på utan att göra något åt saken.

Den enkla lösningen vore att göra precis som företagen vill, men då säger man samtidigt adjö till allt vad demokrati heter. Självfallet måste man skapa ett samhälle där företag kan fungera och utvecklas, men det är inte det som det handlar om i detta fall. Det är definitivt inte en fråga om skattepolitik eller något liknande, det är i allra högsta grad en fråga om demokrati.

Företagen och företagsamheten är i allra högsta grad en del av vårt samhälle och berör allas våra liv. Vi är beroende av företag och företagande lika mycket som de är beroende av ett välfungerande samhälle. Just därför borde varje demokratiskt tänkande människa arbeta och rösta för att samhället ska ha någon möjlighet att påverka företagsamheten. Idag har det blivit företagsledare som ställer politiska ultimatum med hot om att flytta ur landet.

För att bygga upp ett företag krävs inte bara en företagsam ledare, en bra företagsidé och ett visst startkapital. Det krävs en rad andra faktorer. Först och främst en väl fungerande allmän sjukvård som ser till att vi alla kan vara fysiskt och psykiskt friska för att arbeta ända fram tills vi går i pension. Lika viktigt är en effektiv infrastruktur, med bra kommunikationer i form av vägar och lokaltrafik. Utöver detta behövs en rad andra samhällsfunktioner som t.ex. polis, räddningstjänst och rättssystem. Den kanske allra viktigaste samhällsfunktionen i dagens högteknologiska samhälle är ett väl fungerande skolsystem. Sist men definitivt inte minst så är arbetarna på ett företag den absolut viktigaste tillgången för att överhuvudtaget kunna driva ett företag.

Alla samhällsfunktioner financieras helt, eller till stor del, av skatter. Dessa skatter hjälper vi alla till att betala. Vi hjälper alla till att skapa en viktig grundstruktur för våra företag. Våra företag är lika beroende av oss vanliga medborgare, som vi är av dem. Där har vi en god anledning till att medborgare borde få lite mer att säga till om när det gäller företagsplanering och flyttning. Den andra anledningen är som jag nyligen nämnt, att ett företag är ingenting utan sina arbetare. Att ett företag utan större svårigheter kan packa ihop och dra till ett låglöneland för att kunna hiva in ännu fetare vinster och lämna de svenska arbetarna som kanske i decennier bidragt till företagets utvecklning, i sticket, är inte bara absurt känslokallt utan högst odemokratiskt.

I praktiken har vi börjat förflytta oss tillbaka till en tid då de som hade pengar också satt på makten. Då kungar, präster och adelsmän dikterade villkoren för medborgarnas samhälle. Ingen svensk som tror på demokrati kan acceptera en återgång till ett sådant system.

De som tror att sänkta skatter kan hålla företagen kvar, bör tänka en gång till. Den skillnad i skatt som det borgerliga, jämfört med det socialistiska blocket står för innebär troligen en spottstyver i sammanhanget. Vi får inte glömma att företagsflykten många gånger sker till länder med extremt låg lönenivå jämfört med Sverige. Oftast är det sociala systemet underutvecklat kanske pga alltför låga skatter, vilket också är en lönande orsak för ett företag att flytta utomlands. Arbetslösheten kan vara hög och det är därför lätt att hitta kompetenta arbetare som gör vad som helst för att slippa åka ut i en arbetslöshet i ett samhälle utan något direkt socialt skyddsnät att tala om. Det är inte heller otroligt att sjukpenningssystemet har ett annorlunda utseende och snarare drabbar arbetaren hårt istället för att innebära en liten kostnad för företaget. Med ett bristfälligt socialt skyddsnät så håller arbetarna sig kvar på jobbet trots sjukdomar, för att slippa drabbas alltför hårt ekonomiskt. Det finns en rad ekonomiska fördelar att flytta utomlands alltså. En sänkning av den svenska skatten kommer inte förändra något.

Det är dessutom mycket enklare att driva företag i låglöneländer, vilket indirekt också kan leda till minskade kostnader. Allt blir ju så mycket enklare när man slipper en massa krångliga regler som att föja vissa miljöföreskrifter och miljöskatter, regler om arbetsmiljö, hälsoföreskrifter, lagar om arbetstider och lönenivåer m.m. Framförallt är kanske en av de större fördelarna att slippa jobbiga fackliga organisationer som ställer jobbiga krav på företaget för att arbetarna ska kunna jobba tryggt och säkert, men även ha en rad rättigheter och trygghetssystem som hindrar företaget från att sparka vem som helst, hur som helst. Det måste vara jätteskönt att slippa krångliga Sverige.

Självfallet är det inte dessa motiveringar vi får höra när nån företagsledare berättar att företaget bereder sig för flykt. Först kanske man drar till med att företaget inte längre är lönsamt och när det väl genomskådats vilket det många gånger gjort, så gnäller man lite på det svenska skattesystemet, samtidigt som man kanske hyllar den globaliserade marknadsekonomin. Samtidigt står vi medborgare och våra folkvalda politiker som fån och tittar på medans de realiserar sina planer.

Vill vi verkligen förhindra denna företagsflykt så finns bara ett rimligt alternativ, som visserligen kan utformas på en rad olika sätt, men detta alternativ är sannerligen inte något dåligt alternativ. Alternativet är att medborgarna och arbetarna måste få mer makt över de företag som vi faktiskt alla hjälpt till att bygga upp till framgångsrika vinstmaskiner. Jobbar man i statlig eller kommunal sektor har man biddragit till det samhällssytem som möjliggjort ett framgångsrikt företagande. Jobbar man i privat sektor så har man som arbetare eller tjänsteman biddragit till att bygga upp sitt företag. Vi är alla delaktiga i företagandet. Dessutom har många företag använt sig av våra gemensamma svenska naturresurser till sina produkter för att framställa vinstgivande produkter. Återigen, ett företag är lika beroende av samhället och dess medborgare, som vi är av företagandet. Varför har vi då ingen som helst makt när det gäller planerandet av företagsamheten? Varför låter vi de med pengar få makten att påverka så stora samhällsförändringar som detta faktiskt leder till? Är det verkligen vad vi kallar ett demokratiskt samhälle?

Det enda rimliga alternativet är att införa en arbetarrätt eller medborgarrätt, som ger oss makt att påverka ett företags framtid. Visst är det många gånger en eller ett fåtal personer som investerat i företaget och haft vinstgivande idéer, men de är som sagt beroende av hela samhället och dess arbetare och de kan därför inte automatiskt köpa till sig den makt de får som stor betydelsefullt företag. Denna makt påverkar i allra högsta grad vårt samhälle. Allt som påverkar vårt samhälle i större grad bör ske utifrån demokratiska medel, åtminstone om man stödjer idéen om ett demokratiskt samhälle. Arbetare och medborgare måste få vara högst delaktiga i de delar av företagsplanerandet som har stor effekt på samhället.

Utifrån ett marknadsekonomiskt tänkande så kanske man kan hävda att fri konkurrens bör råda och att företagsamheten bidrar till att de fattigare länderna blir rikare. Men då måste man komma ihåg att man dels stödjer ett bristfällgt samhällssystem. En ännu allvarligare effekt är att ett utländskt företag troligen har råd att erbjuda högre löner än ett inhemskt företag och man stjäl därmed de mest välutbildade arbetarna och stryper därmed den inhemska företagsutvecklingen. Sist men inte minst så hamnar ju trots allt vinst hos företagsledare, som troligen bor kvar i sitt modersland. Det gynnar alltså troligen inte ens det fattigare landet, utan snarare på ett nykolonialistiskt manér suger ut alla mänskliga resurser och till viss del även naturresurser för att tillverka produkter som säljs dyrt i andra länder. Guld och döda skogar.

Hur länge ska vi se på medan företag flyttar utomlands? När ska politiker förstå allvaret? Krävs det en landsomfattande storstrejk för att få politiker att förstå allvaret och för företagsledare för att förstå hur beroende de är av sina arbetare? Kanske är det dags att bojkotta produkter av svenska och andra västlandsföretag som kolonialiserat fattigare länder. Fri konkurrens i all ära, men till vilket pris?

Av Tobias Jeppsson 06 apr 2005 12:13