Polisjobbet - riskera livet dagligen för låg lön

Jag måste verkligen lyfta på hatten för de människor som är beredda att försvara vårt samhälle, dess invånare och våra ägodelar med sitt liv till en lön som knappast speglar vad de utsätter sig för.

Häromdagen grep polisen en sexmördare, och beväpnad sådan, på ett vad de kallar för odramatiskt sätt. Om någon hade bett mig gripa en beväpnad mördare så tror jag inte att jag hade vågat med livet som insats gripa honom utan att bruka våld och vapen.

De kan när som helst utsättas för livsfara och behöva dyka in i oroshärdar som kravaller där man kastar gatusten mot deras huvud, men så fort de försvarar sig blir det ramaskri.

Visst ska man vid varje tillfälle som vapen använts granska om det gjorts på ett riktigt sätt, men med de brottslingar som kommer in från Ryssland och Baltikum, vilka jag själv stiftat bekantskap med under min tid som nattportier, kan jag lova er att det inte finns så mycket tid till att skrika "stanna eller jag skjuter!".

Hur skulle det kännas att gå till jobbet och veta att kanske idag kommer min fru att få ett samtal, kanske idag mister mina barn sin pappa, om jag inte är till 100 procent skärpt och beredd när jag blir anfallen av en galning eller mördare, kanske knivbeväpnad eller knarkpåverkad. Ibland begås fel, givetvis när man spelar med så små marginaler och sitt liv som insats, men man ska också sätta sig in i hur polisen upplevt situationen, den upplevda sanningen kan vara mycket olika och oftast vet de bara att människan tidigare varit dömd för grova våldsbrott, vilket betyder att de är benägna att använda våld igen. När en jagad mördare ser en polis, ser han inte en make eller far utan ett hinder som ska fånga honom.

Tack polisen för att ni finns och gör så att jag och min familj kan känna oss något sådär trygga i förhållande till den låga budget ni faktiskt har.

Av Angus Liddell 24 mar 2005 14:16