När Kicki eller Tommy är på TV går jag på toa

Det har varit ledsamt att behöva höra Kicki Danielssons beklaganden om hur synd det är om henne och hur svårt hon har det. Nu ska hon lämna landet för att få det lugnt. Tänk om alla rattfyllerioffer kunde lägga kryckor och rullstolar och åka på semester från sina lidanden.

När jag var 15 år såg jag Tommy Körberg i Malmö göra Röde Orm. Hans röst fångade mig och ruckade min värld om hur fantastiskt ett teaterbesök kan vara, och detta med en 15 åring som har allt annat att tänka på i världen än teater. Jag följde honom genom åren i TV och via media, såg hur en stor röst blev till och plötsligt faller allt när han grips för rattfylleri.

Man måste förstå att rattfylleri är jämförbart med att springa omkring och rikta en skarpladdad pistol mot andra människor. Så farligt är det. Tänk på alla icke kändisar som vi inte får höra talas om som kör fulla, det är otroliga siffror. Varför har inte Kicki suttit i fängelse? Varför talar man idag om rattonykterhet i Kvällsposten när det gäller Kicki? Den termen finns inte längre, endast rattfylleri eller grov sådan. Erik Arnér säger i alla fall "Det finns ingen ursäkt för vad jag gjort, och jag ska ta mitt straff. Tack Erik Arnér för den "ryggraden" som verkligen behövdes inom Sveriges "kändiskropp".

När Tommy Körberg dyker upp på min TV-skärm tar jag det som ett tillfälle att uträtta toalettbesök eller sätta på kaffe, precis som med ett reklamavbrott, och Kicki, som borde blivit burfågel i kanske sex månader hade inte återfallit i brott om hon behandlats som en vanlig medborgare. Nej från fängelset kan man inte åka på semester, och föräldrar som mist sitt barn på grund av rattfylleri kan heller inte ligga på playan och pausa från sin sorg, nej deras vardag är tung året om, och det är de som hånas när man daltar med rattfylleri, alla offer.

Jag saknar en ung Kicki som hade en röst så oförstörd och vacker, svängig och god, trygg och svensk och hoppingivande om en framtid med kärlek och sång, jag saknar en ung Körberg som nästan fick mig att sjunga, ryckte tag i min kropp så att den rös och även han, hoppingivande och god. Dessa artister fick vara med nära mitt hjärta med artister som finns där än idag som Magnus o Brasse och Hasse o Tage och Steve med Loyden och gud vet alla dessa som gett mig glädje och skratt, jag saknar allt det gamla som inte längre finns som moral och ärlighet, och stolthet och vänlighet, eller bara en sån enkel sak som att när någon hade blivit förälder så innebar det att de levde ett sunt liv för att få sunda barn. På den tiden visste man om att barn gör som föräldrarna gör och inte som föräldrarna säger - det fanns logik. Det verkar vara långt bort att hitta tillbaka dit, men om rättsväsendet gör sitt, vi föräldrar gör vårt, och våra folkkära kändisar tänker på att de syns, så kanske, ja kanske kommer vi tillbaka till rätt ruta. Sen får vi nog vara beredda på att folkkära politiker endast står att finna i historieböcker, men låt gå för det, vissa saker kommer inte tillbaka, att hitta en folkkär politiker är lika troligt som att Björn Ranelid skulle skriva en dålig bok, alltså obefintlig.

Än en gång, världen vore bättre utan sprit.

Av Angus Liddell 18 feb 2005 13:02