Facit från min ravetid: fem döda och tre på psyk

Känns det bra för dig nu, med den vita skatten framför dig på en toalett. Ser du bra ut i spegeln, har du sminkat dig väl med den mani som bara drabbar dig då du umgås med din bästa vän drogen. Jovist du är så vacker så vacker minsann med dina översminkade perfekta ögon med dina underbara svarta stora pupiller som du inbillar dig ger din blick ett djupt intryck.

Känner du dig bra till mods då du ryser av avsmak för drogen du endå tvingar dig att ta dag ut och dag in för att slippa landa och inse att du förlorat allt du engång hade.

Din näsa har för länge sedan gett upp och blöder hela tiden så du måste förstöra din magsäck genom att tvinga i dig giftet varje dag, känna hur det verkligen fräter i din mage.

Du hulkar på din toalett och gör allt för att inte spy upp det du äntligen lyckats få i dig nu, du ser dig i spegeln igen och då är du inte lika vacker längre helt plötsligt. Det glamorösa festandet har för länge sedan försvunnit och ersatts av rent äckligt missbruk.

Men du kan ju välja själv säger din omgivning, med din påstådda enorma styrka så kan du minsann rycka upp dig och bli vad du vill. Du har ju en sådan talang som du slösar bort med ditt leverne minsann.

Men var ska man finna styrkan i att resa sig då din hjärna är tom, då du inte längre finner hopp, kärlek,lycka eller sorg hur mycket du än letar.

Du ömkar inte dig själv, du skyller inte längre på alla andra som tvingat dig till att knarka lite ibland, du är bara så tom så du inte ens orkar tycka synd om dig själv längre vilket annars är en knarkares största hobby förutom att ljuga, manipulera och låtsas vara bättre än alla andra som inte knarkar.

Du ser alla unga peta i sig extacy, amf och gud vet vad för att sedan skryta sinsemellan hur höga dom blev minsann och hur bra dom mådde.

Du hör dom säga att dom aldrig kommer bli en sån där knarkare som sitter med en sil i armen på plattan, dom ska
minsann bli något då dom blir stora.

Du minns din ungdom, den underbara raveperioden då du var 17, 18 och äntligen fann dina gelikar på underground fester eller hemma hos någon där man kunde knarka fett och bara ha så himla roligt. Vi skulle heller aldrig bli knarkare utan ta över världen.

Idag åtta år senare så är fem av oss döda i överdoser, tre sitter på psyket för gott, en är rullstolsbunden efter en överdos heroin och dom få som klarat sig någorlunda bra kämpar med att avsluta sitt missbruk eller har bara helt enkelt gett upp och sitter med en sil i armen. En av 15 har klarat sig ur allt och lever ett bra liv.

Det är så många som har åsikter om narkotika och missbruk, dom mässar ut sina åsikter som bara är plagiat av redan uttalade meningar.

Det är så få som verkligen vet hur det verkligen är för dom flesta som äger den insikten är utslagna eller skiter bara helt enkelt i att göra sin röst hörd, för en liten biverkning av narkotika är att du just skiter i allt runtomkring.

Den enda sanning som finns om droger är att det är tomhet koncentrerat och det gäller alla droger. Ingen kan rädda dig ifrån ditt missbruk mer än dig själv,du har bara dig själv att skylla och det är bara du som kan välja din väg i livet.

Det jag saknar mest i mitt liv är inte min totala förlust av allt som ett riktigt liv innefattar, inte mina barn som inte bor med mig längre då jag lever på flykt från en pojkvän som fått en drogrelaterad psykos och försöker ta mitt liv så fort han får en möjlighet,inte mitt hem eller min familj som tillsist gett upp hoppet om mig eller mina gamla vänner.

Det jag saknar mest är förmågan att kunna känna en känsla, att få gråta eller skratta med hjärtat igen, jag saknar dom stunder jag hade som drogfri och fick under ett par minuter av mitt liv känna den riktiga lyckan i en oftast banal situation.

Här har du den riktiga oförskönade sanningen om det omdisskuterade ämnet droger, snälla du unga oförstörda lilla människa gör inte om samma misstag som jag, som så många andra.

Jag ångrar så att jag inte, då jag var yngre, lyssnade på en sådan trist partydödare som jag nu blivit.

Du vill inte uppleva tomheten, det är inte värt det...

Av Sofie Floryd 16 feb 2005 22:50