Aftonbladet krävde att Sourzetext togs bort

Du som skriver här på Sourze, tänk dig följande situation: Du skriver en text och publicerar den på Sourze, men samtidigt skickar du samma text till en vanlig dagstidning. Efter att din text redan lästs av drygt 300 läsare på Sourze får du ett samtal ifrån dagstidningens debattredaktion som meddelar att de gärna vill publicera den. Vad gör du? Dilemmat befann sig skribenten Alexandra Eisenstein i häromdagen. Kl 22.00 på kvällen ringer hon hem till Sourzes chefredaktör Carl Olof Schlyter och ber honom ta bort artikeln från Sourze därför att tidningen Aftonbladet har sagt att de inte publicerar texten så länge den finns publicerad på Sourze!

Som skribent med flera års erfarenhet av publiceringar av debattartiklar kan jag upplysa Alexandra om att det hon gjort strider emot all etik inom svensk journalistik. Jag förväntar mig inte att den 17 åriga Alexandra Eisenstein förstått sitt agerande, men det är viktigt att påpeka hennes fel för andra skribenter som kanske i framtiden står inför samma dilemma. Konkurrensen inom svensk media är stor men det är ovanligt att en tidning hotar att inte publicera en text utan att texten först raderas från ett annat medium varför tidningen Aftonbladets agerande också måste kritiseras. Aftonbladets debattredaktion var en bra redaktion under Svante Lidéns tid som redaktör men under de senaste åren har man byt ut redaktörer på löpande band däribland en f.d. Sourzare Belinda Olsson som på något sätt omvände Aftonbladets debattsida till någon slags feministhögtalare. Jag har jag själv märkt en del strul på Aftonbladets debattredaktion sedan Christina Vallgren blev redaktör. Jag har nyligen erfarit ett riktigt j-vla hattande fram och tillbaka på Vallgrens sida. En text som jag skrev skulle ena minuten publiceras och nästa minut inte. Vilken idiot som helst hade kunnat konstatera att texten var klockren. Den var aktuell och bra läsning vilket ett antal högre uppsatta medarbetare på Aftonbladet erkände för mig efteråt att de tyckte, men ändå valde Vallgren av någon anledning som bara hon själv kan förklara, att inte publicera min text. Ursäkten för ändringen var fånig, orimlig och minst sagt amatörmässigt. Vad Vallgren inte visste var att flera andra tidningar var beredda att publicera texten, något som skedde efter Vallgrens nej. Men mitt uppe i alltihopa vill jag nämna att jag skickade texten till andra medier först när Vallgren började vackla och inte innan.

Hur skulle då Alexandra ha agerat? Om hon tänkte skicka artikeln till Aftonbladet borde hon ha kontaktat Sourze innan hon skickade in sin text dit. Hon borde ha frågat chefredaktören om han hade någonting emot att hon skickar samma text till Aftonbladet samtidigt som hon publicerar den på Sourze. Jag är ganska säker på att Carl Olof Schlyter hade uppmuntrat henne och sagt att det var helt okej, men då kommer Aftonbladets agerande in i bilden. Christina Vallgren borde ha respekterat att Sourze redan hade publicerat artikeln eller också borde hon ha tackat nej så fort hon fick vetskap om att artikeln redan var publicerad på Sourze. Det hade troligen vilken annan debattredaktör som helst i Sverige gjort.

Sourze är mindre än Aftonbladet, men det är ett mediekoncept som är före sin tid. Här får vemsomhelst skriva vadsomhelst så länge den inte strider mot publiceringsetik. Sourze är också ett medium som många journalister läser varje dag trots att de inte vill erkänna det. Genom att förvänta sig att Sourze skulle radera Alexandras artikel innan hon själv publicerade den har Aftonbladets Christina Vallgren på sätt och viss bekräftat en viktig sak, nämligen att Sourze faktiskt har blivit ett medium att räkna med i Sverige!

Av William Butt 02 feb 2005 13:55