Vem pröjsar för jämställdheten?

I vanliga fall förknippar man ordet försäkring med ersättning som betalas ut i samband med en olycka. Därför är ordet föräldraförsäkring lite underligt. Barn är inga olyckor, möjligen i en del fall lite oplanerade.

I Sverige har vi ett av världens mest fördelaktiga bidragssystem för föräldrar. Många har möjlighet att vara hemma ett helt år, eller i två om man har råd fördela ersättningen på det sättet. Under förra valrörelsen gick socialdemokraterna dessutom ut med löfte om ett höjt tak i föräldraförsäkringen. Förutom ännu bättre villkor för småbarnsföräldrar skulle höjningen ge en vinst på jämställdhetsområdet. Den part i familjen som tjänar mest läs mannen skulle inte längre kunna åberopa ekonomiska skäl som ett argument för att inte vara hemma en period med barnen. Den utlovade höjningen har vi dock inte sett röken av.

Istället för ett kliv framåt ser regeringen ut att ta rejäla kliv bakåt. Sedan en tid tillbaka finns det planer på att inte längre låta föräldrarna överlåta ersättningsdagar till varandra. Förslaget kallas individuell föräldraförsäkring. Som om försäkringen inte redan i dag vore individuell. Som om man någonstans på vägen glömt att det är barnet som är den individ ersättningen är tänkt för.

Men man kanske inte ska göra misstaget att tro att barn skulle betyda något i den här frågan. Goda socialdemokrater lever med uppfattningen att barn och familj är ett samhällsekonomiskt projekt. Denna gång är det kvinnors ställning på arbetsmarknaden som överskuggar barnets perspektiv. De små olyckorna står helt enkelt i vägen för jämställdheten.

En rad frågor dyker upp när det talas varmt och ömt om detta förslag och övertron på hur man i ett slag kommer skapa det jämställda samhället. Hur drabbas enstamstående föräldrar av en bidragshalvering? Om inte, kommer det leda till att föräldrar skriver sig på olika adresser för att fortsatt få välja vem som ska vara hemma med barnen? Måste man sluta med amning av barnet efter sex månader?

Det finns förstås ingen naturlag som säger att man ska få ersättning i tretton månader bara för att man får barn. Men med dagens system som grund är det tydligt att man både från socialdemokratiskt och liberalt håll vill använda barnen som verktyg för att få ordning på jämställdhetsstatistiken.

En individuell föräldraförsäkring skulle säkert leda till att fler fäder tog sitt ansvar och var hemma mer med sina barn. Det skulle bli en seger för jämställdheten men en förlust för valfriheten. I kampen mellan föräldrar som väljer "fel" och regeringen finns det en stor grupp som förlorar på förslaget. Det är de barn som får mindre tid med sina föräldrar och mer tid på förskolan.

Av Marcus Svensson 18 jan 2005 15:50