EU behöver Turkiet

Därmed är nu fältet fritt för ännu ett europeiskt land att bli en del av det gemenskapsbygge som för närvarande omfattar över 400 miljoner invånare i 25 länder. Detta är en unik möjlighet att inlemma ett huvudsakligen muslimskt land i den kristna klubb som unionen nu är. Det är även ett bra tillfälle att för gott få Turkiet att på allvar respektera mänskliga rättigheter, ta avstånd från tortyr och att sluta förfölja människor av diverse politiska och etniska skäl. Turkiet får nu en chans att visa att det verkligen hör hemma i ett demokratiskt och rättssäkert Europa.

Men det är inte bara Turkiet som tjänar på att bli en del av EU. Västeuropa med sin åldrande befolkning är nu i ett desperat behov av ung arbetskraft för att ha råd att betala för den växande andelen gamla medborgare. Genom att låta Turkiet ansluta sig till unionen föryngrar vi vår befolkning och får det tillskott av skattebetalande arbetare vi så väl behöver. Turkiet tjänar på Västeuropa och vi tjänar på Turkiets medlemskap.

EU bör fortsätta att växa geografiskt och bli en större ekonomisk enhet än idag. Redan nu håller Eurozonen på att bli en allt viktigare världsspelare gentemot huvudsakligen dollarn och unionen utgör en bra förebild för planerna på en östasiatisk union, en afrikansk union och den sydamerikanska union som klubbades igenom på ett möte i Cuzco i Peru möte den 10 december i år 2004. Dessutom är unionen en bra motvikt mot den alltmer unilaterala makt som USA har fått efter Sovjetimperiets fall.

De problem som omedelbart framträder när man diskuterar en ytterligare utvecklad union är främst av ekonomisk, säkerhetspolitisk och etnisk karaktär. Med viss rätta ställer sig folk frågor som; Har vi råd, provocerar vi våra grannar främst Ryssland och försvinner vår kulturella identitet? Detta kan vi dock hantera med en rättvis fördelning, konstruktiv utrikespolitik och inrikespolitiskt mod. Den omedelbara faran ligger i om politikerna förlorar modet och börjar fiska i högerextremisternas vatten efter röster så som vi idag exempelvis kan se i Danmark, Frankrike och Österrike. Eller om de hänger sig åt uttalanden som det om "sociala turister" som vår egen statsminister gjorde i samband med östutvidgningen i år.

En dag har kanske unionen växt så att den omfattar inte bara Turkiet utan även Rumänien, Bulgarien, Balkanstaterna, Moldavien och Ukraina, eller varför inte Vitryssland? Den dagen har EU verkligen blivit det fredsprojekt som Antonio Gramsci drömde om i sin fängelsecell i Mussolinis Italien på 1930-talet och är inte längre enbart en protektionistisk klubb för de rika västeuropeiska staterna. Därför välkomnar jag nu Turkiet och alla andra som vill söka sig in i EU med öppna armar. Kom in, ni behövs!

Av Martin Ekdahl 26 dec 2004 11:10