Av Kärlek

Jag vet inte hur jag känner mig nu när mina timmar på jorden är räknade. Att se bakåt i ånger är meningslöst.
Jag fick en unik chans och jag tog den. Jag skulle handlat likadant om igen.

Mitt namn är Bat Seba och jag är kung Davids drottning. Men viktigare är att jag är mor till Kung Salomo. Men vägen dit har varit lång.

Jag bodde i Jerusalem: Kung Davids egen stad. Jag kände naturligtvis till alla rykten som florerade kring vår kung och hans många hustrur: Kvinnorna vid brunnen underhöll sig gärna med skvaller. Jag hade ingen dröm om framtiden. Jag var en soldathustru och ganska nöjd med det. Men kvinnorna talade jämt om för mig hur vacker jag var.

Min man Uria, trakiern, fick det lilla huset invid palatset. Kungen värdesatte hans tjänster högt. Kung David fick syn på mig genom fönstret när jag tvättade på taket.
Jag blev helt stum av förvåning när kungens tjänare kom och lät hämta mig till sig. På darrande ben följde jag honom och fann mig plötsligt stå öga mot öga med kung David. Han tog mig genast till sin säng med våld. Jag kunde inte göra annat än att foga mig.

Jag kanske kunde bli en av kungens bihustrur? Men jag var ju gift.

Jag började ta mina dagliga bad på taket viss om att kungen betraktade mig. Min kropp tålde att visas upp.

Så kom då Uria hem: Han hade fått ett mycket hedrande kommando. Han skulle gå i täten vid stormningen av staden Rabba. Uppdraget var lika med en dödsdom men en större heder än att få dö för sin kung fanns inte. Jag teg om kungens motiv. Svek jag? Ja, men jag kunde ingenting ha ändrat. Uria drog ut i fält utan en misstanke. När beskedet kom att han stupat levde jag i avskildhet tills jag fick ett bud från kungen. Han tog mig till sig och jag försökte behaga honom.

En dag tog jag mod till mig och frågade: Herre varför lät du dräpa min make? Han svarade: Av kärlek Bat Seba. Av kärlek. Den förste sonen jag födde David dog genast. David menade att detta var hans Gud som straffade honom för dråpet på Uria. Av kärlek. Kärlek till oss så att vi skulle slippa blodsskulden. Så föddes Salomo. Ett ovanligt vackert och talangfullt barn.

Av Davids många barn var de flesta sedan länge vuxna. Amnon, den förstfödde, var kronprins, men det var ingen hemlighet att Davids favorit var den yngre Absalom. Han var dessutom son till Maaka ,dotter till en kung. Hon var även mamma till Davids dotter Tamar som var sin pappas ögonsten. Det fanns många yngre bröder så jag drömde inte om att jag givit liv åt en framtida kung.

Jag såg tidigt maktkampen mellan kungens söner. Amnon, drinkaren. Absalom, favoriten. Kilab som var född emellan dem räknades inte riktigt. Han var en drömmare och en filosof. Ynglingen, som var i min egen ålder blev min vän. Jag frågade honom om hur kärleken kunde vara så grym.
Han log.
- Vi har alla önskningar, svarade han. Mina bröder åtrår min fars tron. Någon annan en vacker kvinna.
- Men vi säger sällan som det är
- Vi säger: Jag gjorde det av kärlek.
- Så du menar att din far inte lät dräpa min make för kärlek?
- Han skakade sorgset på huvudet.
- För lusta gjorde han det!
Jag teg, träffad av en smärtsam insikt.
- Vi har alla två motiv till våra handlingar, Bat Seba. Ett gott att hålla fram till åskådan: och så det verkliga.
Kilab var en ovanlig yngling.

Det var jag som uppmärksammade sättet Amnon såg på sin halvsyster Tamar. Absalom såg ingenting, och ingen annan heller. Amnon brann av lusta till sin halvsyster och jag började ana en möjlighet att få bort Amnon från tronen så jag teg.

I sin broders hus utsattes Tamar för de skändligaste övergrepp! Och när morgonen grydde lät han kasta ut henne från sitt hus, oklädd och blödande, som om hon varit en sköka.

Hade inte David varit så svag för henne hade hon troligen blivit stenad redan samma dag. Att tysta ner det hela - skulle det gå? Hedern krävde av kung Davis att han rentvådde sig och han var mera benägen att lägga bördan på Tamar än alternativet: Att behöva dräpa sin förstfödde son.

Vad gjorde då Tamar? Till vem kunde hon vända sig? Till sin bror Absalom tog hon sin tillflykt. I hans hus fick hon asyl som "ärelös änka." Alla kan ju förstå hur han kände sig. Men som den sluge taktiker han var, så ville han i ro tänka ut hur han skulle vända detta till sin fördel.
Använda systern som bytesvara gick inte längre, men kanske händelsen kunde bana väg till tronen för honom själv? En mycket mänsklig reaktion. En tron är en tron.

Kung David rasade mot Amnon som tillfälligt flydde riket.
Hur vanhedrande var inte detta för hela familjen? Absalom lät tiden gå och slutligen kom tillfället han väntat på. Den stora fårklippnigen, som skulle avslutas med en fest. Amnon återvände när Absalom skickade honom ett försoningsoffer.

På natten stack Absalom ner sin broder med ett svärd, och återvann därigenom i sin heder. Min tjänare berättade för mig att Absalom svarat "av kärlek", när Absalom frågat varför han kränkt sin syster. Kärlek är en farlig kraft.

Fruktan för fadern fick Absalom att gå i landsflykt hos sin morfar i Talmai. Han tänkte att en sörjande fader är farlig i sin vrede, medan en åldrad, alltmera ensam man, skulle ta emot sin favorit i kärlek.

Så gick det:
Den förlorade sonen återvände hem. David frågade varför Absalom dräpt sin broder. Han fick ett kort svar:
- Av kärlek.
Tamar är mig mycket kär.

David började bli skröplig och klagade över att han frös . Jag fick skaffa unga flickor till honom som värmde hans säng. Han blev mer och mer beroende av mig och jag krävde nu att få kallas drottning. Alla hans andra fruar nöjde sig med att kallas hustru. Till och med konungadottern Maaka .
Jag fick som jag ville. Jag var nu drottning över Juda och Israels rike.

Absalom var en ovanligt vacker och talangfull man. Han hade blivit en utmärkt kung. Men hans otålighet parad med en lätt arrogans gjorde honom sårbar för mina intriger. Han kunde inte vänta på sin tid utan började sköta sina egna affärer bakom sin pappas rygg. Allt eftersom David blev svagare blev Absalom djärvare. Jag följde givetvis varje steg han tog genom mina spioner.

David gick emot sin död och med Absalom som kung hade varken jag eller unge Salomo någon framtid. Ingen vågade berätta för kungen vad Absalom gjorde. Davids vredesutbrott var väl kända.

Men jag gjorde det till sist. Berättade allt och lade fram de bevis jag hade samlat ihop. David blev som vansinnig och skickade sin livvakt efter Absalom. Men de hade order att inte skada prinsen. Jag hade några fränder som jag hjälpt fram vid hovet och det var en av dessa som hittade Absalom där han kastats av hästen och fastnat i ett träd. Det hela gick fort.

Varför jag medverkade jag till detta förstår varje moder:
Av kärlek naturligtvis. Moderskärleken är det starkaste kraften på jorden.

Vid underrättelsen om sonens död bröt David ihop fullständigt. Han smorde in sig med aska och vandrande runt i palatset skrikande efter Absalom. Nu var det i praktiken jag som styrde riket då David var döende. Jag tjatade på honom natt och dag att göra vår son Salomo till sin smorde arvinge. Han hade inga allianser med någon av halvbröderna och skulle få regera i fred. Hans skulle kunna fullfölja det stora uppdrag som David påbörjat: Att bygga ett tempel till Herren Gud i Jerusalem: Den nya huvudstaden. Redan fanns det ofantliga mängder av material som David samlat.
Då David fick veta av mig att Adonia redan utropat sig till efterträdare flammade hans vrede upp en sista gång och han smorde vår son inför alla de äldste och kungjorde att Salomo skulle bli hans efterträdare och den som byggde templet.

Kort därefter gick han hem till sin Gud och min unge Salomo ,knappast ens yngling ,blev kung över hela riket.
Jag gav honom rådet att låta dräpa sin bror Adonia. I annat fall hade han aldrig kunnat sitta trygg på sin torn.

Min son är nu en berömd och högt aktad regent som får besök ifrån när och fjärran. Han byggde templet och han byggde sina berömda stallar och han har runt 1000 hustrur även om han nog inte sovit en enda natt hos somliga. Jag har oräkneliga barnbarn. Inte ens min son själv vet hur många eftersom det ständigt föds nya.

Vad som gjordes mot Uria var fel. David syndade svårt den gången. Men ansvaret för det ligger på honom. Jag hade som kvinna ingen talan. En tron är en tron och jag ansåg och anser fortfarande att min Salomo är den mest lämpade av alla bröderna. De som finns kvar. Att uppmana min unge son att dräpa sin bror var fel men nödvändigt. Ångrar jag mig?
Nej. Jag handlade av kärlek.

Och jag har skänkt det enade Juda och Israel rike en stor konung.

Det finns ingen starkare kraft på jorden än kärleken. Även när den är farligt skoninglsös och inte skyggar för några jordiska hinder.


Alla fakta, namn och platser är tagna ur Gamla testamentet.
Historian följer konsekvent Biblen. Endast Bat Sebas tankar och samtal är mina egna.

Av Sunny Börjesson 18 nov 2004 23:24