Livet och Jag

Vi skulle ses igen
Jag satte mig på den iskalla bänken
Väntade
och väntade

Hoppet försvann
Det skulle inte komma den här gången heller
Förbannade mig själv
Frös
Nu satt jag här igen och väntade förgäves

Plötsligt såg jag en skugga långt bort
som snabbt blev en kontur
Livet var på väg trots allt!
Äntligen
Kände hur värmen steg inom mig

Livet kom snabbt
närmare
och närmare

Kunde nästan se dragen nu
Men kände inte igen de
Kanske hade jag glömt

Nu var det nära
Sträckte jag ut min hand nu
skulle jag kunna snudda vid..

Plötsligt vände det
och tog en annan väg

Jag satt kvar

Av Åsa Welin 14 nov 2004 11:55