Förmågan att sätta gränser

Partiets kommunistiske ledare, gör små meningslösa korrigeringar om huruvida han är kommunist.

För en vecka sedan ställde den borgerliga oppositionen regeringen mot väggen, angående deras samarbete med Vänsterpartiet. Pär Nuder avslutar utfrågningen med "att utfrågningens enda syftet är att få komma åt den socialdemokratiska regeringen". Ett bekvämt svar, från ett lika bekvämt statsråd i en regering för Sveriges självgoda parti.

För mig är det ofattbart hur "det stora partiet" kan sjunka så djupt att man tar stöd av ett parti, med ett kommunistiskt förflutet. Än mer med en ny partiledare som helt skamlöst definierar sig kommunist. Men, det innebär inte att alla V-förslag förtjänar att slängas i sophögen, förutom kommunistiska trossatser.

Detsamma gäller för de högerpopulistiska partierna, nere i Skåne. Bortsett från en massa fördomsfulla åsikter om invandring och det mångkulturella samhället, är jag övertygad om att även dessa partier då och då framför förslag, som lika gärna skulle ha kommit från en sosse, moderat, folkpartist, kristdemokrat etcetera.

Problemet lär vara, att om en Sverigedemokrat först framför förslaget, vill dom etablerade partierna inte erkänna det som bra, även om de själva egentligen tycker det. Varför?
Därför att förslaget kommer från en Sverigedemokrat.

Det förhåller sig likadant inom borgerligheten, när det gäller vissa V-förslag:
Det är känsligt att samtycka med socialister, även i frågor som i grunden utgår från borgerliga värderingar. Saken är nämligen den att vid ett fåtal gånger har V framfört motioner, som lika gärna moderaterna och folkpartiet skulle kunna ha lagt. Ett exempel är: en skrotning av utlänningsnämnden.

Våren 2000 föreslog Växjös moderata kommunalråd Bo Frank i en tv-intervju, tillsammans med en vänsterpartist, ett införande av "medborgarlön". I "Svenskt näringsliv": s ranking inför valet 2002, över vilka partier som har mest företagarvänlig politik, kom socialdemokratin sist; V ansågs alltså ha en bättre politik, för småföretagen.

Så har vi Junilistan, som i EU-parlamentet tvingats ta stöd av högerpopulistiska krafter, i sina sakfrågor. Partiets tredje namn, förklarar i en intervju i tidningen "Land": att det finns vissa frågor – med undantag för invandringsfientlighet och homofobi med mera – som de delar med dessa partier. Junilistan har tydligt markerat att all form av främlingsfientliga åsikter, får dessa partier själva stå för. Detta är ett sunt klargörande, man som partipolitiker bör göra. Samarbeten inom vissa gränser, vill jag kalla det.

Socialdemokraternas nya partisekreterare Marita Ulvskog, hävdar, i tidningen "Aktuellt i politiken", att hennes parti endast valt att ta V:s stöd i ett punktprogram, om sociala frågor och miljöfrågor. Sant eller falskt, vet jag inte? Men om det är sant är det okej, för mig.

Av Yohannis Petersson 31 okt 2004 16:35