Världstennis idag - mer kvalitet än personligheter

Idag finns inte utrymme för skandaler eller osportsligt uppträdande inom varken idrotten eller det vardagliga livet. Nu för tiden får en fotbollsspelare böter om han missar en träning till skillnad från på 80-talet då det ansågs häftigt när John McEnroe värmde upp inför en stor match i högst 10 minuter. Sådant håller inte idag. I Stockholm Opens semifinal 1984 - mot Anders Järryd - så slog John McEnroe sönder en vattenkanna, stänkte ner både kungen och vår statsminister. Han tog väskan på axeln och antog att han skulle blev diskad, men domaren kallade tillbaka honom och gav honom blott en varning. Det kan också nämnas att han sedermera slog MIG i finalen! Idag hade han blivit avstängd en tid framöver för en sådan incident. Sponsorer och media inte tillåter sådant uppförande längre. Under min aktiva tid kunde man också svära på svenska, men nu har domarna en ordlista för alla språk, så det är bäst att hålla tyst.

Förr var konkurrensen inom all idrott mycket "tunnare", det vill säga toppen var mycket mindre för 20 år sedan. Inom tennisen så var det nästan alltid samma spelare som möttes i slutomgångarna - kvartsfinal, semifinal och final. Björn Borg, Jimmy Connors, John McEnroe, Lendl, Becker, Edberg, Vitas Gerulaitis, Vilas med flera gjorde alltid upp om vinsten. Alla hade minst två Grand Slam-titlar. Vi trodde alla att vi kunde vinna. Under turneringarna tänkte man ungefär: "Hoppas bara jag slipper möta McEnroe den här gången".

Sen kom Pete Sampras... Han trodde att han var klart bäst och i kombination med att hans motståndare också trodde det så var han förmodligen det. Bäst alltså. Bredden blev hur som helst plötsligt mycket bättre och alla visste att man kunde besegra vem som helst förutom Pete Sampras. För den stora publiken okända spelare tog sig fram till slutomgångarna där man oftast fick stryk av just Sampras. Aldrig någonsin har det varit så många "engångsvinnare" som under Sampras tid.

Sampras var väl inte den tennispelare som hade mest utstrålning och personlighet men samtidigt måste man komma ihåg att han vann sina egna servegame genom att slå 2-3 serveäss i varje game. I genomsnitt slog han 1,5 slag per poäng! Jämför det med till exempel Björn Borg som slog 10-15 slag för varje poäng. Björn fick sträcka sig i hörnorna och röra sig framåt, bakåt och i sidled under en och samma poäng.

För att göra en liknelse med fotboll: Tänk er en fotbollsspelare som bara slår straffsparkarna i en fotbollsmatch, och om skulle vara 20-25 straffar i en match. Det skulle vara svårt att bilda sig en uppfattning om dennes personlighet, spelstil och "utstrålning" som spelare jämfört med en mittfältare som spelar och sliter i 90 minuter varje match.

Andre Agassi blev - och är - en personlighet som tennisspelare mycket beroende på att han var först med att spela i jeansshorts på tennisbanan. Det gillades inte i Wimbledon och därför blev det debatt i media och hos allmänheten. En sådan grej fick alltså stort utrymme i media. Björn Borg var nästan först med sitt hårband. Idag har alla hårband, till och med ishockeyspelare. Det är mycket svårare att sätta en sådan trend idag. Se bara på dagens mode; sextio- och sjuttiotalet är tillbaka. Det finns inte så många trender som är helt nya.

Idag handlar det mer om kvalitet än om personlighet. Nivån som dagens tennisspelare håller är så mycket högre än på min tid som aktiv. Därför måste vi se på personligheten, det är där man som spelare kan sticka ut. Titta på Roger Federer till exempel. Det finns inte någon gammal toppspelare som inte sitter och vrider sig i sin stol och undrar "hur fan gjorde han det där?". Ett kastat tennisracket skulle förstöra mycket av hans idrottsliga personlighet. En positiv utstrålning är det enda vi, som tittar på, kan begära. Att spelaren verkligen "vill" och gör allt inom lagens gränser för att försöka ge sig själv chansen, den bästa chansen, att vinna matchen! Även mot Pete Sampras.

Efter det, kom och titta på kvalitet inom idrotten, den Perfekta Fysiska Maskinen som gör grejor som vi inte trodde var möjligt. Hur hoppar Stefan Holm mer än en halv meter över sin egen längd? De är dagens personligheter. Alla har tröjan hängande utanpå idag. Annat var det på McEnroes tid.

Nej, positiv utstrålning är allt vi ska hoppas på. Man ska inte som jag i och för sig gjorde och det var väl värt besväret behöva åka på en rock’n’roll-turné runt Sverige för att bli kallad en personlighet utan det handlar om att hitta sin personlighet på banan och inte i omklädningsrummet.

John McEnroe säger nuförtiden: "Förr fick jag böter men numer få jag betalt för samma sak."

Samhället tillåter oss inte att visa våra känslor på samma sätt nu som förr, i alla fall inte på tennisbanan.

Av Mats Wilander 22 okt 2004 01:07