Says lag, arbetsdelning och...

Enligt Says lag så är den totala efterfrågan i ekonomin lika med det totala utbudet av varor och tjänster. Detta tolkar tydligen många ekonomer som att det är utbudet som styr efterfrågan. Men ju mer den tekniska effektiviteten ökar och därmed produktiviteten så är produktionskapaciteten det potentiella utbudet avsevärt mycket större än vad som faktiskt bjuds ut på marknaden. Det begränsade faktiska utbudet beror ofta enbart på en bedömning av den förväntade efterfrågan. Ändå sker det oftast en överproduktion; dvs. den faktiska efterfrågan är nästan alltid mindre än den förväntade. I praktiken är det alltså hittills förväntad efterfrågan som har styrt det faktiska utbudet.

Den överproduktion som därmed uppstår sprids ut och lagras hos detaljisterna och inom varuhuskedjorna. Detta leder nästan alltid till återkommande prisdumpning, dumpning på soptipp, svinn osv. Lindex, H&M m.fl. måste t.ex. ofta skänka osäljbara kläder till hjälporganisationerna. Indirekt betalas ju denna överproduktion av de konsumenter som betalar det pris som till fullo täcker samtliga arbetskostnader och vinster i alla led från råvaror till varuhuskassan.

Mer och mer kommer sannolikt att beställas med en klick med musen på datorskärmen. Produkter kan rimligtvis i princip numera produceras genom att beställaren via Internet - när som helst på dygnet - hämtar digitaliserade recept från databaser - och utan någon operatörs direkta medverkan - styr maskinella processer som bearbetar råmaterial till ytbehandlade och direkt monterbara delar. Alla delarna kan sedan automatiskt sorteras, samordnas och packas in i kompakta paket, och sedan - via förarlösa linbane- eller balkfordon skickas vidare till beställarens adresserade hämtställe jfr. med de platta paket som hämtas från IKEA-varuhusens lagerhylla.

Om man i framtiden inom varje humanekologiskt bärkraftig region bygger upp nätverk av sådana recirkulerande kretslopp, så har utvecklingen av IT och Internet medfört att tillämpningen av Says lag under något sekel fullständigt har förändrats. Den knapphetsbaserade utbudsstyrningen av efterfrågan, har successivt ersatts med att det faktiskt är efterfrågan som med allt mindre återkopplad fördröjning reglerar utbudet.

Tar man steget fullt ut - så att beställningen och deponeringen av betalningen sker innan råmaterialen börjar bearbetas - så blir det ingen överproduktion, inga lager mer än av reproducerade råmaterial, ingen dumpning, inget svinn… Den enda arbetskostnaden som krävs är övervakning och underhåll längs den receptstyrda och beställaradresserade logistikprocessen. Delvis kan då övervakningen och underhållet ingå i - och kombineras med - regionens ekonomiska försvar, allteftersom det militära förvaret byter karaktär.

Ovan beskrivna system - dvs. med motsvarande principiella utformning - finns ju sedan länge när det gäller vattenförsörjningen av städer och tätorter. Att det har funnits under lång tid beror på att det där gått att använda elektromekanik istället för datorteknik. Istället för att förhandsbeställa med datormusen, använder varje beställare kranventilerna i köket, badrummet, tvättstugan eller utanför garaget, för att tillsammans med alla andra samtidiga tappställen styra trycknivån i vattentornet.

Vattenförsörjningen är alltså i princip en direkt efterfrågestyrd processindustri förresten snarlik Internet, elförsörjningen osv. med milsvis utbredda nät över hela staden. Varför då inte ta steget fullt ut - med regionala processnät med leder, noder och depåer - när det gäller att helt integrera försörjningen med mat och monterbara och ytbehandlade delar till byggnader, anläggningar, bostäder, fordon, maskiner, verktyg och alla andra prylar som används privat, inom offentliga och andra organisationer, företag osv...

När det gäller återanvändbara saker som t.ex. bilar, båtar, länspumpar, cykelkärror osv. - dvs. allt sådant som de flesta har i beredskap för att användas just när de behövs - så bör allt sådant alternativt kunna hyras och leasas till mycket lägre kostnader. Den befintliga bilparken borde t.ex. ganska enkelt kunna reduceras till åtminstone tredjedelen med kvalitetssäkrade bilpooler. Ägandet medför ju bevaknings-, beredskapslagrings- och utrymmeskostnader. Dessutom sökkostnader när det gäller alla de många småprylarna.

Förutsättningen är förstås att allt kan finnas tillhands just när det behövs. Detta är sannolikt möjligt med t.ex. utbyggda balktrafiknät där hyrobjekten hänger i beredskap exempelvis under oanvända lagerbyggnadstak och automatiskt finns att hämta - utanför på gatan dygnet runt - tio minuter efter beställningen med datormusen.
Balktrafik: Länk: swedetrack.com
Länk: swedetrack.com

Ekonomerna bör alltså snarast försöka tänka i andra banor - ibland tvärtemot vad som extrapolerats under århundraden - när det gäller tillämpningen och modifieringen av Says lag, arbetsdelning framför allt traditionella mansverksamheter, och komparativa fördelar.

Komparativa fördelar kan knappast vara väsentliga om den globala handeln med olika saker "att gå över ån efter vatten" ersätts med processbaserad kunskapsdelning know-how. Dvs. frilansande konstruktörer och uppfinnare lägger ut miljontals med digitaliserade recept på Internet, som direkt kan styra standardiserade maskinella logistikprocesser inom varje bärkraftig region inom alla världens länder.

Av Uno Hansson 01 okt 2004 19:02